När tvätten luktar illa – våga tvätta fel

washing-machine-380834_1920Tror att det är fler än jag som jagas av kläder som luktar surt när de lyfts ur tvättmaskinen. Och vill veta hur den där träningströjan eller den älskade t-shirten ska få en okej lukt igen.

Ibland kan det vara så att det är tvättmaskinen som luktar illa och då kan du få bukt med det genom att rengöra din maskin men det problemet har inte jag. Det är specifika plagg som alltid luktar illa. Så jag gjorde ett helt ovetenskapligt test där jag tog fem plagg som luktade riktigt sunkigt, två jackor i polyester och två t-shirtar i bomull och försökte rädda dem. Och som ni ser på bajsarna så luktade alla riktigt illa när de kom fuktiga ur tvättmaskinen. De två skaljackorna luktade faktiskt så illa att det vara direkt pinsamt att springa i dem – även i skogen.
Tvätten luktar illa
Rekommenderad tvättemperatur för alla plagg var 40 grader. Jag testade att tvätta nummer ett och fyra varmare än rekommenderat och nummer två och tre i ättikabad. I ättikabadet hade jag cirka 0,5 deciliter ättika i ungerfär 5-6 liter vatten, det går nog bra med lite mindre ättika.

Resultat:
skaljacka1Jackan består av 100 procent polyester.
Jag tvättade jackan i först 60 grader. Den luktade då okej. Efter en användning började den lukta illa, men inte lika illa som utgångsläget. Efter ännu en användning var den tillbaka i utgångslägelukt.
Då tvättade jag den i 90 grader. Efter det klarade den flera användningar i rad utan tvätt. Och började inte lukta illa.
Luktar fortfarande efter flera användningar okej.

 

 

skaljacka2Jackan består av 100 procent polyester.
Jag lade jackan (när den var ren och torr) i ett vattenbad med ättika. Där fick den ligga i cirka en timme. Sedan sköljde jag den.
Efter det luktade den svagt av ättika. Vid användning luktade den svag spya (inte så fräscht men bättre än innan). Den klarade flera användningar i rad utan att börja lukta illa.
Luktar efter många användningar och några tvättar (ej efter varje löptur) fortfarande bra (inte längre spya), går till och med att gå in i den lokala mataffären efter springrunda utan att skämmas ihjäl.

 

t-shirt,världen

Tröjan består av 100 procent bomull och har ett plasttryck.
Jag lade tröjan i ett vattenbad med ättika (när den var ren och torr). Där fick den ligga cirka en timme. Sköljdes sedan.
Luktade ingen ättika men fortfarande svagt unket.
Efter två användningar och två tvättar luktar den illa igen – nästan lika illa som tidigare.

 

 

 

t-shirt,bilder

Tröjan består av 100 procent bomull och har ett plasttryck.
Tvättade tröjan i 60 grader (trycket höll, skönt) men tröjan luktade fortfarande illa.
Tvättade tröjan i 90 grader (trycket höll, men inget jag rekommenderar varje tvätt). Luktade nu bra.
Klarade sedan flera användningar och tvättar (i 40 grader) utan att börja lukta illa. Efter ett tiotal användningar luktar den illa igen.

 

Sammanfattning:

De två jackorna i syntet ska helst inte tvättas för varmt eftersom syntetmaterial (som är plast) inte mår bra av för höga gradtal. Alternativet för jacka nummer ett var, om den inte åtgärdades, sophinken och därför var det värt att tvätta den alldeles för varmt. Och det fungerade, jackan är nu brukbar. Att lägga i vattenbad med ättika innebär ingen risk för kläderna och även det fungerade bra på jacka nummer två. Så i fortsättningen blir det regelbundna ättikabad (eller en skvätt ättika i maskinen) för mina äckligaste träningskläder. Och kanske även kombinationen tvätta för varmt och lite ättika.
Båda jackorna används nu igen!

Rena bomullsplagg är inga som helst problem att tvätta i 60 eller 90 grader. De rekommenderade tvättemperaturerna hos mina två bomullsplagg handlar om att de har tryck som kan skadas vid för hög temperatur.
När det gällde bomullsplaggen så fungerade ett högt gradtal bättre mot dålig lukt än ättika för mig. Då t-shirtarna jag tvättade för varmt har affektionsvärde (för min man) så kommer jag inte att tvätta dem i för höga gradtal, med hänsyn till trycken, igen.

Slutligen – det är bättre att testa att tvätta sina grejer ”fel” än att sluta använda dem för att de luktar illa. För ibland kan det rädda ett plagg. Och att förlänga livet på sina plagg är det bästa vi kan göra ur ett miljöperspektiv.

P.S. Det är klurigt det här med tvätttemperaturer. Nya maskiner tvättar sällan i 60 grader även om det står det på programmet. I bästa fall kommer maskinen upp i 60 grader ett kort ögonblick (enligt Råd och Rön nr 3, 2018). Så om du tycker att din gamla maskin tvättade renare så är det mycket troligt. Mitt ovetenskapliga test är gjort med en ganska gammal tvättmaskin. 

Svensk skog förgiftar floder i Indien

viskosSvensk skog omvandlas till viskos i Asien. Vi i Sverige är ganska bra på att omvandla skog till massa (pappers- eller dissolvmassa) och processen dit är relativt ren. Men när den ångermanländska granen ska bli ett mjuk och fint tyg så sker det i Asien under helt andra arbets- och miljöförhållanden. Ofta under missförhållanden vi aldrig skulle acceptera på en arbetsplats i Sverige och med utsläpp direkt i floder på ett sätt som skulle få ministrar och befolkning att gå i taket här. Men nu är det ju på andra sidan jorden, så vilket ansvar har vi för att våra granar och tallar förgiftar hela byar och gör att bebisar föds med missbildningar?

Miljöpåverkan vid viskostillverkning
Viskos är ett krångligt material att reda ut miljöpåverkan på. Viskos görs av cellulosa, och vilken cellulosa som helst kan fungera – gran från Bollstabruk, bambu från Japan, rester av apelsin efter juicetillverkning, allt funkar. Men för att det ska kunna bli textil ska det omvandlas i en så kallad viskosprocess och den kräver stora mängder kemikalier, i snitt 5,5 kilo för ett kilo viskostyg.

Nu är ju inte kemikalier per automatik illa. Det beror på vilka kemikalier som används och framför allt hur de används. I traditionell viskosprocess används en hel del otrevliga ämnen där framförallt lösningsmedlet koldisulfid utmärker sig. Koldisulfid är ett flyktigt lösningsmedel som är mycket farligt vid inandning (lösningsmedel generellt är inte särskilt bra för hjärnan). Och människor som arbetar på viskosbruk runt om i världen har drabbats av neurologiska skador och psykiska besvär exempelvis hallucinationer. Även reproduktionsskador och missbildningar kan härledas till de kemikalier som används vid viskostillverkning. Med det inte sagt att alla som arbetar med viskos kommer att bli galna, i alla fall inte om de arbetar i ett land med stark arbetsmiljölagstiftning och bra miljölagar. Eftersom det är en kemikalietung industri handlar det nämligen om HUR dessa kemikalier används och hanteras. Om processen är sluten och de farliga kemikalierna tas om hand i slutna system och återanvänds kan det vara helt okej för både arbetarna och miljön. Sådana system finns och det forskas på ännu bättre system (bland annat här i Sverige).

Viskos idag och igår
Men hur var det nu med granen från Bollstabruk, vad händer med den och varför ska den halva vägen runt jorden för att bli till tyg?

I Sverige har vi haft viskostillverkning från 1918 och den hade sin storhetstid under 1960-talet. Sedan blev det olönsamt och den sista fabriken lades ned 2004 (men då hade det inte, vad jag förstår, tillverkats viskos på många år). Produktionen har istället flyttat till andra sidan jorden. Under 1920-60-talet drogs också de svenska viskosfabrikerna med stora arbetsmiljöproblem, problem som nu återfinns på andra sidan jorden. För övrigt så tillverkas 87 % av all världens viskos i Kina, Indien och Indonesien. Och en så stor del som 70 % av världens viskos tillverkas av tio bolag.

Efterfrågan på textila material ökar, samtidigt är det svårt att odla mer bomull ur både miljö- och utrymmesperspektiv. Även om syntetmaterialen ökar är det också problematisk eftersom det kräver olja, så textilindustrin söker efter nya material. Och även om viskos inte är nytt (den första textilen av cellulosa kom redan under slutet av 1800-talet, då kallades det konstsilke) så spås cellulosabaserade material (så kallade regenatfibrer) öka mycket under de kommande åren.

Och den svenska skogsnäringen jublar över den nya efterfrågan. För vem sjutton vill tillverka tidningar och reklamblad nu för tiden? Nu finns det nya möjligheter att sälja den svenska skogen till något annat och det låter ju så bra och miljövänligt – kalsonger från den svenska skogen osv… Fast riktigt sant är det ju inte eftersom själva tyget inte tillverkas här och inte plaggen heller.

Svensk skog blir till viskos i Indien
Det svenska skogsbolaget Domsjö, eller svenska är de faktiskt inte längre, levererar stora mängder dissolvingmassa till Indien där den omvandlas till viskos. De är faktiskt en av de största leverantörerna av dissolvingmassa till Aditya Birla Group, som är världens största producenter av viskos. Att Domsjö levererar till just dem är inte konstigt då Domsjö sedan 2011 faktiskt ägs av koncernen Aditya Birla Group. Ett jätteföretag som även tillverkar kemikalierna som används inom viskosproduktionen.

2017 släpptes en rapport, där tio viskosbruk i Asien undersöktes, två av fabrikerna ägs av Aditya. Rapporten visar på oegentligheter på alla fabriker; det låg viskosspill utmed flodbäddarna, arbetare tvättade textilier direkt i floden, avlopp direkt ut i floderna, människor föds med missbildningar osv. Och det är alltså här granen från Bollstabruk blir till tyg, på bekostnad av Indiens floder och människor.

Hur agerar företagen bakom viskosen?
Men vad säger då Aditya Birla Group och de andra stora viskostillverkarna om rapporten? Jo, en av viskostillverkarna, Lenzig, vidtog faktist åtgärder när rapporten landade i deras knä. Exakt vad de gjort har jag personligen inte koll på men i min kommunikation med rapportskrivarna har de uttryckt att Lenzig visar vilja och vidtagit åtgärder för att komma till rätta med miljö- och arbetsvidriga förhållanden. Bra så, viskosproduktion har möjlighet att vara ganska bra även på andra sidan jorden.

Men riktigt så reagerade inte Aditya Birla Group. De hävdar istället att det är fel i rapporten och att deras produktion är ren och inte riskerar hälsan hos de som arbetar eller bor nära fabrikerna. Men det är inte bara rapporten som visat på problemen vid viskostillverkningen hos Adity Birla Group, även lokala medier har uppmärksammat utsläpp, missbildningar och dödsfall vid fabrikerna. Samtidigt släpps det ut rent vatten i Moälven, och Domsjö skriver fint om den friskvård som deras anställda här i Sverige har. Och jag unnar verkligen de som arbetar på fabriker bra friskvård, men kontrasten mot hur de som arbetar med samma material har det på andra sidan jorden blir extrem.

Vi förgiftar de indiska floderna tillsammans
Historien om granen från Bollstabruk tar inte slut här. Den fortsätter faktiskt hela vägen in i de svenska riksdagen. För den svenska staten, alltså vi, äger en del av Aditya Birla Group. Vi har alltså ett aktieinnehav i denna jättekoncern. Så du, jag och din farmor är faktiskt med och förgiftar de indiska floderna.

Råd och Rön har i senaste numret skrivit mer om den här härvan läs gärna det också.

Finalisterna till Blåslampan utsedda

finalister2017_collage_webbFör lite drygt en månad sedan uppmanade jag er att nominera årets konsumethjälte. Nu har vår jury utsett fyra värdiga finalister bland era nomineringar.

Det blev:

Här kan du läsa motiveringarna. Vem som vinner får ni veta på morgonen den 29:e november.

 

Nominera en konsumenthjälte

head_finalisterKänner du någon som jobbar för att världen ska bli lite bättre? Eller är det du?

Varje år delar vår organisation Sveriges Konsumenter ut ett pris som heter Blåslampan till någon eller några som gör livet bättre eller enklare för oss alla som är konsumenter. Det kan vara en bloggare som håller koll på vilka secondhand affärer som är bäst, en restaurang som serverar närodlat eller en idrottsförening som ordnar bytesdagar för sportutrustning. Någon som gör något extra eller något som känns nytt.

Nu är det dags att nominera någon eller några som du tycker ska lyftas fram och uppmuntras. Och det gör du superenkelt här.

För två år sedan vann Swopshop ett nytt butikskoncept där det byts istället för att köpas kläder. Och det är ju bra både för konsument och miljö!

Rensa garderoben – en smart guide

cabinet-1853504_1920I Sverige handlar vi i genomsnitt cirka 10 kg nya kläder varje år (och runt 3 kilo hemtextilier). Våra garderober håller på att svämma över. Ändå står många på morgonen och känner att de inte har något att ha på sig.

För att slippa köpa nytt och på det sättet spara både pengar och miljö är det bra att ha koll på sin garderob. För att få det har vi i Sveriges Konsumenters projekt Stilmedveten tagit fram fem ”lektioner” som guidar dig till hur du skapar ordning i garderoben.

Nu har jag ganska bra koll på mina kläder och brukar oftast välja kläder utifrån att snor-och vällingfläckar inte ska synas så väl. Men jag ska ändå göra en inventering och då är kartläggningen nedan till hjälp. Bra att passa på nu när vintern lider mot sitt slut och en ny klädsäsong tar vid.

Om det visar sig att något plagg inte används som det ska tänker jag byta in det på klädbyte den 1:a april. Då anordnas det nämligen en massa klädbyten runt om i Sverige.
Garderobsrensning

Efter att ha gått genom mina plagg så inser jag att anledningen till att jag har så många plagg i garderoben är nostalgi. Mammas gamla blus, kjolen jag fick av en vän, den hemmasydda klänningen min bekant hade på sin examen och så vidare. Så min inventering blev mer som att läsa gamla dagboksanteckningar. Många minnen och många plagg som det känns omöjligt att slita sig från.

Men jag lyckades hitta ett par jeans som jag inte känner något för. Som jag inte använder fast de är i rätt storlek och som är i så pass bra skick att någon annan kan ha glädje av dem.

Och att tillskansa sig nya kläder genom byte är bra både för miljön och för plånboken. Enligt en ny avhandling från Chalmers så står produktionen av ett plagg för 70% av ett plaggs hela miljöpåverkan. Det bästa vi kan göra utifrån ett miljöperspektiv är alltså att ta hand om våra kläder och använda dem länge eller ge den möjligheten till någon annan.

Jag kommer att gå på klädbyte på Regionmuseet i Kristianstad. Där är jag nämligen för att inviga vår utställning Stilmedveten. Om ni har vägarna förbi kom gärna och titta.

OBS: om du följer vår kartläggning och hamnar på återvinn så finns det bättre alternativ än soptunnan. Vissa välgörenhetsorganisationer tar även emot trasiga textilier och så finns det möjlighet att lämna in till butik. För dig som vill läsa mer vad som händer med plaggen vid återvinning så har jag grävt i det här och här.