Vaxduk är plastduk – vilka hållbara alternativ finns?

IMG_1209Vaxduk är så praktiskt. När ungarna kladdar med yoghurt eller när skatan bajsar på bordet är det bara att ta fram trasan och torka av. Och sommaren är verkligen vaxdukens tid.

Men är det verkligen vax som gör ytan så lätt att torka av? Vaxduk var för länge sedan ett tyg som hade vaxats, exakt med vilket vax vet jag inte men min gissning är bivax. Idag är vaxduk ett plastbestruket tyg. Bestruket med vinyl, akryl eller PVC. Inte särskilt miljövänligt med andra ord. Och även med risk för att vara hälsovådligt då vissa dukar innehåller mjukgörare, så kallade ftalater. Alla vaxdukar är dock inte skadliga och det finns Öko-tex 100 märkta tyger att få tag i. Men Öko-tex 100 är ingen miljömärkning, utan en märkning som garanterar att slutprodukten är fri från skadliga ämnen. En bra märkning för slutkonsument men inte nödvändigtvis för miljön och de som kommer i kontakt med den innan den når butikshyllanJag har skrivit mer om det här.

Jag gillar ju vaxdukar men vill inte ha plastbehandlat tyg, så hur ska jag göra? Min första tanke var att göra som förr. Ta ett tyg och smälta bivax över det. Sen kom jag på att bivax blir klibbigt av värme och vaxduk vill jag ju ha i solen. Och när jag läste på verkar det inte ha varit så praktiskt med bivaxdukar, just för att de klibbar när det är varmt och spricker när det är kallt. Men innan plasten gjorde sitt intåg och vaxduk blev plastduk under 1940-talet, var det en period då tyg ibland behandlades med linolja. Och en traditionell oljerock står ju emot väta bra. Så jag tänkte testa att behandla tyg med linolja. Det visade sig att det tar tid. Tyg som behandlas med linolja behöver torka i ungefär en månad.
IMG_1198
Det är alltså bara att sätta igång om det ska bli klart innan sommaren är slut. Jag började med att tvätta några tyger. Det är bra att tvätta nya tyger oavsett vad du ska göra, detta för att kemikalierester ska försvinna och att tyg ofta krymper vid första tvätten.
IMG_1202Sedan penslade jag linolja på tygerna, och passade på att göra det på ett bord som ändå behövde oljas.

Nu hänger de på tork. Torktiden kan minskas något genom att blanda terpentin i linoljan, men det hade jag inget hemma.

Men eftersom det tar sådan tid att få det färdiga fick jag lov att ta en gammal vaxduk i plast (säkert hälsovådlig) och bygga tak till barnens utekök.
IMG_1214
Jag återkommer med rapport om hur mitt linoljebehandlade tyg blev – om en månad eller så.

 

 

 

Polyester – ett plastmaterial

oil-platform-484859_1920De flesta av oss vet att bomull kommer från en buske och ull från får. Att syntetmaterial är olika former av plast och kommer från olja har många sämre koll på. Ändå är mer än 50% av alla plagg som tillverkas i världen av syntetmaterial (Sverige ca 30%). Det vanligaste syntetmaterialet är polyester.

Polyester och andra syntetmaterial är riktiga miljöbovar. Och det största problemet ligger i att råvaran är olja vilket medför stora koldioxidutsläpp och utsläpp av tungmetaller i samband med utvinning. Energiåtgången för en t-shirt i polyester är ungefär tre gånger så hög som för en dito i bomull.  I genomsnitt kräver en t-shirt i polyester 5.5 kg co2 vid tillverkning.  Men inte bara råvaran påverkar miljön spinning, vävning och färgning påverkar också miljön negativt.

Den uppmärksamme har säkert sett att det finns återvunnen polyester på marknaden. Ur ett miljöperspektiv är det mycket bättre än ny polyester och vid tillverkning går det åt ca 70% mindre koldioxid. Tyvärr är det bara ca 8% av polyestern som tillverkas av återvunnet material. Men om du vill handla syntetmaterial försök hitta återvunnen. Vanligast är att återvunnen polyester är tillverkad av gamla PET-flaskor.
plastic-bottles-115071_1920Alla plagg oavsett om de är gjorda i naturmaterial eller av syntet nöts när de tvättas och släpper ut små partiklar med sköljvattnet. Och här är syntetmaterialen riktigt dåliga eftersom deras småpartiklar består av mikroplaster. Mikroplaster som inte reningsverken klarar av att ta hand om och som istället spolas ut i våra hav, sjöar och vattendrag. Dessa partiklar äts sedan upp av djurplankton som i sin tur äts upp av fiskar och vips har vi en massa plast i kretsloppet.

Att polyester är dåligt för miljön innebär däremot inte att det är finns någon forskning eller belägg för att polyester skulle vara farligt att ha på sig. Däremot är det inte ovanligt att polyester och andra syntetmaterial färgats med dispersionsfärger och det är något som kan orsaka allergiska besvär.

Men varför är då polyester och annan syntet så vanligt? Syntetmaterial är billigt att framställa, vilket dessvärre beror på att olja är för billigt. Men det finns fler anledningar och det är de positiva egenskaper materialen har. Polyester är lätt att tvätta, och torkar snabbt. Eftersom det är en av människa skapad fiber så är den oändligt lång vilket gör att den är stark. Ett par sockor i 100% ull kommer att slitas på tå och häl relativt fort men blandas det i några procent syntetmaterial så kommer sockan hålla längre. Och jag tror vi alla har minst ett par strumpor där några tappra nakna trådar är det enda som håller ihop hälen och dessa trådar är i något syntetmaterial för bomull och ull nöts mycket fortare.
holes-111797_1920Fler syntetmaterial:
Akryl, elastan (handelsnamn Lycra och Spandex), polyamid (handelsnamn Nylon), polyeten, modakryl.

PS: Använd inte blekmedel när du tvättar syntetmaterial. Syntetmaterial är oftast färgade vita så blekmedel riskerar att plaggen bli grådaskiga.

Fleecesäsongen är här

IMG_0056Vi går mot vinter och överallt tumlar det runt små barn iklädda fleece. Tyvärr är den absoluta merparten av all fleece gjord av polyester och det är problematiskt ur ett miljöperspektiv.

Förra året skrev jag ett mycket populärt inlägg om fleece men jag känner att informationen tål att upprepas. Det förra inlägget kan du läsa här.

För tyvärr är det så att all polyester släpper ifrån sig små partiklar av plast vid tvätt. Och fleece är polyesterfamiljens största bov, där så mycket som 1900 små partiklar kan släppa vid tvätt av ett enda plagg. Dessa partiklar kan inte våra reningsverk ta hand om (då de är för små). De släpps ut i hav och vattendrag och äts av plankton. Planktonen äts i sin tur av fiskar och vips har vi fiskar som påverkas av ämnen i plasten och som i sin tur kan hamna i våra kroppar om vi äter fisk.
IMG_0058Det är inte ovanligt att polyesterfleece är tillverkad av återvunnen plast (polyester är plast). Och det låter ju bra och det är bättre än nyproducerad polyester. Det saluförs även av vissa kedjor som ”Bra val” eller ett ”Grönare alternativ”. Och visst är det  bättre än nytt, men fortfarande inte bra.

Även om vi inte har några tröjor av fleece till barnen så är det svårt att undvika fleece helt. Det finns till exempel som en del av fodret i 2-åringens överdrag och på insidan av hennes ärvda vinterjacka. Så även som upplyst konsument faller jag i fleecefällan. Annars har vår dotter mest plagg i ull eller bomull. Hennes favoritkofta stickade jag i våras av en ull och silkesblandning. Den är så mjuk så hon brukar ha den utan något under och hon sover också gärna i den.

Jag har också förstått att det uppstått någon slags trend att köpa nya billiga fleecefiltar, klippa sönder dem och sticka (ofta armsticka) nya filtar. Och det är ju inget fel i att sticka egna saker, snarare tvärtom. Men jag skulle hellre se att det stickades av exempelvis gamla trikåtrasor i bomull.
IMG_0057

Ta hand om dina skor

Skor av garvat läderJag kan tyvärr inte så mycket om skor som jag kan om plagg av textil. Textil är min grej.

Däremot har jag rätt bra koll på skinn, som skor ju ofta är gjorda av (läder alltså). Och skinn är tråkigt nog riktigt problematiskt. Visserligen är det ett naturmaterial. Men för att skinnet ska hålla måste det garvas, och som jag skrev i mitt inlägg om fårfällar är det oftast en otrevlig process med många farliga kemikalier som drabbar både människorna som arbetar med det och miljön. Vad skinnet används till spelar mindre roll: fårskinnstofflor, byxor, barnmössor, skärp eller skor. Det är väldigt ofta inte bra.

Jag jobbar på Sveriges Konsumenter och vår tidning Råd&Rön har skrivit en mycket läsvärd artikel om lädret i våra skor, som jag verkligen kan tipsa om! Där står det bland annat om slaveri, djurplågeri, cancerframkallande ämnen och skövlad regnskog i Amazonas.

Nu kanske man kan undra om konstläder är ett alternativ till läder. Men konstläder har ofta en yta av pvc, en sorts plast som kan innehålla miljö- och hälsofarliga mjukgörare.

Så vad finns det för bra alternativ?

  • Titta efter vegetabiliskt garvat läder. Det finns märken som nischat sig på det, de är dessvärre ofta ganska dyra.
  • Det finns pvc-fria veganskor.
  • Köp tygskor. Tänk på att sulan helst ska vara av gummi.
  • Handla begagnade skor.

Mitt allra bästa tips är ändå att ta hand om de skor vi redan har så att de räcker länge. Ju färre skor vi behöver köpa desto bättre. Så köp skor av kvalitet, lämna in dem till skomakare när de går sönder och se till att vårda dem så att de håller länge. I ungdomsprojektet Stilmedveten, som jag jobbar med, har vi intervjuat en skomakare för att få de bästa skovårdstipsen.

Men ska jag vara ärlig är jag inte särskilt bra på att ta hand om mina skor. Fast jag brukar åtminstone bära dem tills de faller sönder. Och efter det kan de tydligen användas av någon annan.Skovård förlänger skornas livslängd

Varning för regnkläder

Giftfria regnkläderVintern är över och lika bra är väl det, den bjussade inte på de snömängder jag efterfrågar i alla fall. Nu har skrutt blivit så stor att hon går raka vägen till vattenpölen och lera verkar hur kul som helst. Och vem är jag att hindra lite härlig vatten och lerlek? Och det börjar efterfrågas regnkläder och stövlar från förskolan. Och det är nu det blir dags för versaler, FRUSTRATION.

Varför undrar du kanske. Jo, för att regnkläder och stövlar kan innehålla riktigt otrevliga ämnen. Galonisar och stövlar kan vara gjorda av PVC, alltså en sorts plast som kan innehålla hormonstörande mjukgörare. Som tur var finns det alternativ till PVC. Många regnkläder är nuförtiden gjorda av polyuretan eller polyester. (Även det är plast från fossil olja, så det är inte miljövänligt, men åtminstone inte hormonstörande). Och många stövlar är tillverkade av syntetisk gummi (från fossil olja) eller naturgummi (från gummiträdet).

Om materialet inte framgår av märkningen  – vilket förstås vore det näst rimligaste, där det rimligaste borde vara att farliga mjukgörare var FÖRBJUDNA i kläder – får man helt enkelt fråga i affären.

Men även PVC-fria regnkläder och andra vattentäta eller vattenavstötande kläder (som skaljackor, vinterjackor, överdragsbyxor, vantar och skor) kan vara behandlade med perflourerade ämnen. Det är en grupp miljögifter som lagras i kroppen och som är ännu svårare att bryta ner än det ökända miljögiftet PCB. Står det på plagget då, kan man fråga sig? Nej, det behöver det inte alls göra. Alltså får man höra efter i affären, med risk för att de inte har en aning och då får man be dem ta reda på det och återkomma. Ett tips är att kontakta företagen på deras Facebooksidor – då utövar du samtidigt ett kundtryck, när du offentligt visar att du inte vill ha gifter i dina och barnens kläder. Gummistövlar kan vara gjorda av pvc Nu finns det inte skadliga ämnen i alla vattentäta eller vattenavvisande kläder och flera märken och klädkedjor har tagit ett beslut om att ta bort perfluorerade ämnen i sina kläder, nu senast Lindex. Och det är ju bra att företag tar lite ansvar, men varför måste jag som konsument ta reda på vilka företag som sköter sig? Om en grej är farlig för miljö och konsument varför inte bara förbjuda den? Det är faktiskt inte klokt att vi vanliga konsumenter ska ha koll på kedjornas egna regler för att kunna känna oss säkra.

Jag arbetar alltså på organisationen Sveriges Konsumenter och är glad över att vi driver det politiska kravet:

”Inför kemikalielagstiftning som effektivt stoppar farliga eller riskabla ämnen i vår vardag. Det gäller även kemikalier i kläder, både för slutkonsumentens hälsa vid hudkontakt och för textilarbetarnas hälsa och miljön. Utgå från försiktighetsprincipen och skapa en effektiv tillsyn.”
För det är inte en frihet att välja mellan skadliga produkter, frihet som konsument är att välja mellan produkter som INTE är farliga.

Tygblöjor – därför är det bra

Bli blöjfri snabbare med tygblöjorVi försöker att minstingen ska sluta med blöja. Och börja med trosor. Det gillar hon, förutsatt att hon får ha dem som hon vill.

Vi har mestadels använt tygblöjor till henne. Jag vill ha tygblöjor av flera anledningar. Dels för att engångsblöjor bygger enorma sopberg, en bebis gör i genomsnitt av med 2000 blöjor per år. Och miljöpåverkan är stor både vid tillverkning och avfallshantering. En blöja av tyg är helt enkelt en mer ekologisk blöja.

Sedan är det den ekonomiska aspekten, det blir helt enkelt billigare med tygblöjor och de känns som att jag kan lägga mina pengar på roligare saker än bajsuppsamlare och sophämtningsavgift. Fast främst vill jag inte att vår bebis ska sitta i ett kemikalie-expriment 24h om dygnet. Engångsblöjor innehåller en mängd olika kemikalier.

Barn som använder tygblöjor blir också generellt sätt torra tidigare. För när de stora blöjmärkena kämpar för att blöjan skall vara så torr som möjligt, blir faktiskt tygisar just blöta. Och det är ju som alla vet inte kul att vara blöt, då bättre att hålla sig. Och just i att barnen blir torra fortare ligger den allra största miljö- och pengavinsten. Men visst har vi fått vara lite mer uppmärksamma och byta oftare än om hon haft engångsblöjor. Vårt barn har också alltid gillat att sitta på pottan. Hon har faktiskt suttit på pottan sedan hon var 2 månader, självklart med hjälp i början. Och tidig potträning fungerar ju utmärkt även för de som inte vill använda tygblöjor.

Vi har mest använt vikblöjor och det är det jag tycker fungerat bäst.
Vikblöja och blöjbyxaVikblöjor är bra för att de torkar snabbt, är billigast, och kan användas länge, bara blöjbyxorna som behöver bli större. De tar mindre plats i tvätten och framför allt läcker de inte. Det blir visserligen de största blöjorna och när hon var liten bebis kändes det ibland som att det var mer blöja än bebis.

tygblöja på bebisJag har också gjort egna vikblöjor av gamla lakan och jag har tyckt att de varit minst lika bra som de köpta och de har också varit mindre. Pocketblöjorna vi haft har jag också gillat då de varit enkla att sätta på, och bra när hon snurrat och varit hal som en ål vid blöjbyte. Tyvärr tycker jag inte allt-i-ett blöjorna som jag provat fungerat särskilt bra. Flera har läckt och så torkar de väldigt långsamt.

Jag trodde att det skulle bli mycket tvätt med tygblöjor. Och visst ökade tvättmängden när det kom en liten. Men inte främst på grund av kiss- och bajsblöjor utan för att hon först kräktes på ALLT.  Sedan har hon övergått till att kleta yoghurt och snor på ALLT. Sig själv, inredning och framförallt på föräldrar.

Men jag är ingen tygis-taliban. Vår dotter har oftast engångsblöja på natten eller om vi ska iväg till något eländigt ställe på dan. Då använder vi ett av de Svanen-märkta märkena.

Varm utan fleece

Ullkofta

Här är minstingen med en kofta i ull.

Jag använder inte fleece. Jo, en tröja äger jag. Och minstingen har ärvt en tröja som hon aldrig använt.

När jag lämnar på förskolan möts jag i hallen av ett fleecehav. Något jag gissa gäller på förskolor runt om i hela landet. Fleece har blivit så vedertaget av de små att de benämner alla varma tröjor ”flis”.

Och jag förstår verkligen att barn gillar fleece. Det är mjukt, gosigt och varmt. Desto tråkigare då att fleecehavet på dagis är så dåligt för de riktiga haven.

Varje gång en fleecetröja tvättas släpper den ut tusentals mycket små plastpartiklar. Dessa partiklar är så små att de går rätt igenom våra reningsverk och ut i haven. Där misstar djurplankton det som mat och vips är plastpartiklarna inne i kretsloppet. Förutom att de inte går att bryta ned kan mikroplasten dessutom vara bärare av miljögifter. Det gör mig helt klart lite mindre sugen på att ge barnen fisk till middag.

Alla plagg tillverkade av polyester släpper ifrån sig små plastfibrer vid tvätt men fleece är den värsta boven.

Det går alldeles utmärkt att ha en garderob utan fleece. Minstingen har en uppsjö av stickade ylleplagg. Mormor och farmor har stickat, sedan har vi en del kvar sedan jag var liten.

Har man inte förmågan att sticka själv eller en händig mormor eller morfar finns det jättefina ullfrottéplagg att köpa. Och ull behöver inte alls vara stickigt, det beror helt på vilken fåras det är och vilken del av ullen som används. Merinoull är väldigt mjukt och skönt men där kan det finnas problem med djurhållningen, vilket jag snart kommer att ta upp i ett inlägg. Och ska du sticka själv och är rädd att det är stickigt, testa garn från alpacka, hur mjukt som helst. Annars titta efter garn märkt med baby, eller fråga i din garnaffär, de flesta har bra koll.

ull från alpacka

Ull från alpacka är mjukt och värmande

Från början är fleece en benämning för lurvigt tyg och inte specifikt för polyester och de plagg som vi idag kallar för fleece. Så om du råkar på cotton/bomulls-fleece eller wool/ylle/ull-fleece så är det ingen fara för världshaven. 

Plasttryck ger mig magont

plasttryck på kläder kan innehålla kemikalier1-åringen är så fin i storebrors gamla robottröja. Och hon är bästa stålbarnet vid läggdags. Både tröjan och pyjamasen har en typ av tryck som ligger utanpå och känns plastigt. Kanske för att det är plast. Och plast vet jag ju att det inte är så bra. Eller i alla fall vet jag att mjukgörare, sk ftalater, är dåligt på en massa sätt. Och vem vill sova i en ståliströja med emblem av hårdplast?

Råd och Rön har de testat gifterna i en massa t-shirtar med utanpåliggande plasttryck. Och det visade sig att mjukgörare finns i flera tryck. Och det är något som inte försvinner när plaggen tvättas.

När jag läser testet får jag en dålig känsla i magen. För självklart vill jag dra ner mängden gift mina barn får i sig. Men hur giftiga är roboten och stålis? Det är där det blir trixigt. Råd och Rön skickade iväg t-shirtarna till Tyskland och ett laboratorium. Jag har inte möjlighet att skicka iväg våra plagg till ett laboratorium. Och alla tryck var ju inte giftiga, det fanns ju flera som var okej. Jag skulle så gärna vilja kunna läsa på lappen, konstatera giftigt, eller inte, slänga, eller ha kvar. Men det går inte.

Så vad ska jag göra?

Efter överläggningar med mig själv går jag medelvägen, det blir inga nyköp av plastiga tryck. Inte till mig, inte till barnen och inte till någon annan. De får behålla och växa ur de grejer de har och jag kommer må lite dåligt varje gång jag ser stålbarnet och roboten. Men hon växer fort och snart har vi fasat ur plasttrycken.plasttryck på barnkläderDå kommer den nya problematiken, vad ska vi göra med de urvuxna grejerna? Ge till småkusinerna och föra över oron och besluten till deras föräldrar? Ge till Röda korset och sprida eventuellt gift till okända? Eller slänga i soporna och låta fullt fungerande kläder eldas upp?