Morötter av gamla kalsonger – det är hållbar design på riktigt

student-2607160_1920Så mycket som 80 procent av ett plaggs miljöpåverkan bestäms redan i designfasen. Alltså när någon ritar och bestämmer hur plagget ska se ut, i vilket material det ska vara, vilken färg, vilken typ av dragkedjor, knappar och så vidare. Och det är något vi borde prata mer om, inte minst på utbildningarna i modevärlden. 

Att designa hållbart handlar om att göra aktiva val för att plagget ska ha mindre miljöpåverkan i tillverkningsfas, exempelvis välja ett lite bättre material och färger som inte kräver lika mycket giftiga kemikalier. Men det handlar också om att välja material som håller länge, en design som går att laga och göra om till något annat. Och slutligen redan vid ritbordet väga in vad som ska hända med plagget när det är utnött och hur det då är sammansatt för att återvinning av materialet ska vara möjlig.

Jag tycker att hållbar design skulle vara en obligatorisk kurs för de som utbildar sig till att jobba inom modevärlden. Och det är bättre idag än när jag själv utbildade mig och försökte värka fram de mest kommersiellt gångbara produkterna (för att göra min lärare nöjd). Jag tror också att de som utbildar sig nu är mer intresserade och har större koll än vad vi som utbildade oss inom området för femton år sedan hade. Men det betyder ju att det sitter gamla designdrakar på klädföretag runt om i världen, drakar som utbildades i samma anda som mig. Och de skulle behöva fortbildning, som jag hoppas att företagen ger. Men det verkar inte så, för det är inte hållbar design de stora företagen pratar om när de pratar hållbarhet (även om de gärna benämner det så). Nä, de står fortfarande och hoppar i valet av material och skriver spaltmeter om hur fantastisk deras textilinsamling är (läs gärna vad som händer med de insamlade kläderna här).
sprouts-1407661_1920Men det finns ljuspunkter. Det finns designers som tar det här med hållbar design på allvar. Ett exempel är Matilda Wendelboe. Hon jobbar på ett sätt som brukar beskrivas som from cradle to cradle, vilket innebär att hon designar i material som kan komposteras när de är utnötta. Tråd, knappar, detaljer – allt ska kunna grävas ner och förvandlas till jord.

Även större företag jobbar med liknande lösningar. Houdini har under många år arbetat för att få till produkter som när de är utslitna kan komposteras. Och som marknadsföring har de bjudit på grönsaker odlade i jord från sina gamla kläder. Det är jag sugen på, morötter från gamla paltor.

Nu ska vi prata mens

tampong
Det känns inte lika tabubelagt att prata om mens längre. När min mensdebuten var aktuell för ca 25-30 år sedan var mens något bara retsamma killarna skrek om, om någon tjej inte ville vara med på gymnastiken eller var ledsen på rasten. Förmodligen beror det till största del på att jag blivit äldre och inte bryr mig om retsamma småkillar längre, ej heller om gubbar som försöker göra sig lustiga genom att påstå att någon har mens om denna är lite argare än den rådande kvinnonormen bjuder. Men jag tror också att det blivit lite öppnare.

Vanligaste mensskydden är tamponger och bindor. Och en kvinna använder i genomsnitt 11 000 tamponger under sitt liv. Jag har alltid trott att tamponger består av bomull, det ser ju ut som hoppressad bomull. Jag har på senare tid lärt mig att många tamponger är tillverkade av rayon (alltså cellulosa) och bomull tillsammans. Massan bleks och en oönskad bieffekt vid blekningen är rester av dioxiner och furaner (mycket farliga miljögifter). Bomull i sig är heller ej oproblematisk då konventionellt odlad bomull kräver enorma mängder kemikalier vars rester kan finnas i slutprodukt. Och små halter av dioxiner har också hittats i tamponger.

I en studie som publicerades i dagarna, gjord i Argentina, visade det sig att 85% av alla testade tamponger innehöll glyphosater (det verksamma medlet i Roundup). Fast här i Sverige har vi ju jättebra koll eller?

Jag trodde att mensskydd rådde under samma kontroller som plåster, kondomer och bandage men tji fick jag. Ingen myndighet har tillsynsansvar över vilka kemikalier som finns i tamponger och bindor. Det pågår alltså fri kemikalieprövning i våra underliv.

Vad kan vi menstruerande då göra själva?

  • Menskopp. Vi kan byta ut bindor och tamponger mot menskopp. Något jag inte provat men som gillas av många. Jag har dock läst att det gäller att se upp med i vilket material och var menskoppen är tillverkad. Vi vill ju inte byta en kemikalietampong mot en kemikaliekopp. Inte heller här finns det ju någon tillsyn.
  • Tygbindor. Vi kan använda tygbindor som vi tvättar och använder många gånger.
  • Naturtampong-svamptampong. Är en natursvamp som används som en tampong.
  • Lita till märkningar. Det finns miljömärkta mensskydd tillverkade av ekologiskt odlad bomull på marknaden. Här kan du läsa mer om märkningar.

svamptampongOch kom ihåg att tamponger aldrig ska spolas ner i toaletten, det gillas inte av våra reningsverk.