Morötter av gamla kalsonger – det är hållbar design på riktigt

student-2607160_1920Så mycket som 80 procent av ett plaggs miljöpåverkan bestäms redan i designfasen. Alltså när någon ritar och bestämmer hur plagget ska se ut, i vilket material det ska vara, vilken färg, vilken typ av dragkedjor, knappar och så vidare. Och det är något vi borde prata mer om, inte minst på utbildningarna i modevärlden. 

Att designa hållbart handlar om att göra aktiva val för att plagget ska ha mindre miljöpåverkan i tillverkningsfas, exempelvis välja ett lite bättre material och färger som inte kräver lika mycket giftiga kemikalier. Men det handlar också om att välja material som håller länge, en design som går att laga och göra om till något annat. Och slutligen redan vid ritbordet väga in vad som ska hända med plagget när det är utnött och hur det då är sammansatt för att återvinning av materialet ska vara möjlig.

Jag tycker att hållbar design skulle vara en obligatorisk kurs för de som utbildar sig till att jobba inom modevärlden. Och det är bättre idag än när jag själv utbildade mig och försökte värka fram de mest kommersiellt gångbara produkterna (för att göra min lärare nöjd). Jag tror också att de som utbildar sig nu är mer intresserade och har större koll än vad vi som utbildade oss inom området för femton år sedan hade. Men det betyder ju att det sitter gamla designdrakar på klädföretag runt om i världen, drakar som utbildades i samma anda som mig. Och de skulle behöva fortbildning, som jag hoppas att företagen ger. Men det verkar inte så, för det är inte hållbar design de stora företagen pratar om när de pratar hållbarhet (även om de gärna benämner det så). Nä, de står fortfarande och hoppar i valet av material och skriver spaltmeter om hur fantastisk deras textilinsamling är (läs gärna vad som händer med de insamlade kläderna här).
sprouts-1407661_1920Men det finns ljuspunkter. Det finns designers som tar det här med hållbar design på allvar. Ett exempel är Matilda Wendelboe. Hon jobbar på ett sätt som brukar beskrivas som from cradle to cradle, vilket innebär att hon designar i material som kan komposteras när de är utnötta. Tråd, knappar, detaljer – allt ska kunna grävas ner och förvandlas till jord.

Även större företag jobbar med liknande lösningar. Houdini har under många år arbetat för att få till produkter som när de är utslitna kan komposteras. Och som marknadsföring har de bjudit på grönsaker odlade i jord från sina gamla kläder. Det är jag sugen på, morötter från gamla paltor.

Att laga kläder (framför en halvdöd tv-serie) är aktivism

Laga jeans
Det är en form av tyst och försiktig aktivism i att laga, att ta hand om sina grejer och ge dem ett så långt liv det bara går. 

Jag behöver inte laga mina jeans som håller på att falla sönder. På de stora klädkedjorna kostar ett par nya jeans bara någon hundralapp, så det skulle jag ha råd med. Men jag gillar inte att handla nya kläder. Shoppingmiljöer gör mig stressad, provrum ger mig kalla kårar och det gigantiska utbudet av nya kläder tillsammans med mina kunskaper om hur de tillverkats gör mig illamående.

Att stoppa sina strumpor, laga armbågarna på skjortan eller sätta en lapp på byxan var för hundra år sedan självklart. När min mormor lagade sin jacka eller klippte mattrasor av trasiga strumpbyxor gjorde hon inte det som ett ställningstagande mot konsumismen utan av ekonomiska skäl och för att det var så hon blivit uppfostrad, att ta hand om minsta lilla grej och se till att det gick att använda längre och omvandla till något nytt när lagningstiden var förbi. När jag gör samma sak är det mer ett ställningstagande, ett sätt att inte gå med på modeindustrins snabba vändningar och nya kollektioner stup i ett.

Fast jag lagar faktiskt också för att jag är lat. Nu kanske någon tycker det låter konstigt, men har jag gått in ett par byxor så tar det ju en evighet att göra det med ett nytt par så då går det fortare och kräver mindre om jag lagar. Och jag lagar alltid framför tv:n. Jag har slutat krångla in tjocka jeansskrev i symaskinen, med följd av symaskinsnålar som brister och lappar som hamnar på sniskan, jag syr helt enkelt för hand framför någon halvdöd serie.

Och jag tycker att lagningar är vackert. Ett lagat plagg har getts tid och kärlek och är mycket mer värt än en ny tröja för 79:90.

Och här en liten film om hur du stoppar strumpor!

Det finns också ett konto på Instagram som heter Lagningsaktivisterna som är värt att följa.

Svensk skog förgiftar floder i Indien

viskosSvensk skog omvandlas till viskos i Asien. Vi i Sverige är ganska bra på att omvandla skog till massa (pappers- eller dissolvmassa) och processen dit är relativt ren. Men när den ångermanländska granen ska bli ett mjuk och fint tyg så sker det i Asien under helt andra arbets- och miljöförhållanden. Ofta under missförhållanden vi aldrig skulle acceptera på en arbetsplats i Sverige och med utsläpp direkt i floder på ett sätt som skulle få ministrar och befolkning att gå i taket här. Men nu är det ju på andra sidan jorden, så vilket ansvar har vi för att våra granar och tallar förgiftar hela byar och gör att bebisar föds med missbildningar?

Miljöpåverkan vid viskostillverkning
Viskos är ett krångligt material att reda ut miljöpåverkan på. Viskos görs av cellulosa, och vilken cellulosa som helst kan fungera – gran från Bollstabruk, bambu från Japan, rester av apelsin efter juicetillverkning, allt funkar. Men för att det ska kunna bli textil ska det omvandlas i en så kallad viskosprocess och den kräver stora mängder kemikalier, i snitt 5,5 kilo för ett kilo viskostyg.

Nu är ju inte kemikalier per automatik illa. Det beror på vilka kemikalier som används och framför allt hur de används. I traditionell viskosprocess används en hel del otrevliga ämnen där framförallt lösningsmedlet koldisulfid utmärker sig. Koldisulfid är ett flyktigt lösningsmedel som är mycket farligt vid inandning (lösningsmedel generellt är inte särskilt bra för hjärnan). Och människor som arbetar på viskosbruk runt om i världen har drabbats av neurologiska skador och psykiska besvär exempelvis hallucinationer. Även reproduktionsskador och missbildningar kan härledas till de kemikalier som används vid viskostillverkning. Med det inte sagt att alla som arbetar med viskos kommer att bli galna, i alla fall inte om de arbetar i ett land med stark arbetsmiljölagstiftning och bra miljölagar. Eftersom det är en kemikalietung industri handlar det nämligen om HUR dessa kemikalier används och hanteras. Om processen är sluten och de farliga kemikalierna tas om hand i slutna system och återanvänds kan det vara helt okej för både arbetarna och miljön. Sådana system finns och det forskas på ännu bättre system (bland annat här i Sverige).

Viskos idag och igår
Men hur var det nu med granen från Bollstabruk, vad händer med den och varför ska den halva vägen runt jorden för att bli till tyg?

I Sverige har vi haft viskostillverkning från 1918 och den hade sin storhetstid under 1960-talet. Sedan blev det olönsamt och den sista fabriken lades ned 2004 (men då hade det inte, vad jag förstår, tillverkats viskos på många år). Produktionen har istället flyttat till andra sidan jorden. Under 1920-60-talet drogs också de svenska viskosfabrikerna med stora arbetsmiljöproblem, problem som nu återfinns på andra sidan jorden. För övrigt så tillverkas 87 % av all världens viskos i Kina, Indien och Indonesien. Och en så stor del som 70 % av världens viskos tillverkas av tio bolag.

Efterfrågan på textila material ökar, samtidigt är det svårt att odla mer bomull ur både miljö- och utrymmesperspektiv. Även om syntetmaterialen ökar är det också problematisk eftersom det kräver olja, så textilindustrin söker efter nya material. Och även om viskos inte är nytt (den första textilen av cellulosa kom redan under slutet av 1800-talet, då kallades det konstsilke) så spås cellulosabaserade material (så kallade regenatfibrer) öka mycket under de kommande åren.

Och den svenska skogsnäringen jublar över den nya efterfrågan. För vem sjutton vill tillverka tidningar och reklamblad nu för tiden? Nu finns det nya möjligheter att sälja den svenska skogen till något annat och det låter ju så bra och miljövänligt – kalsonger från den svenska skogen osv… Fast riktigt sant är det ju inte eftersom själva tyget inte tillverkas här och inte plaggen heller.

Svensk skog blir till viskos i Indien
Det svenska skogsbolaget Domsjö, eller svenska är de faktiskt inte längre, levererar stora mängder dissolvingmassa till Indien där den omvandlas till viskos. De är faktiskt en av de största leverantörerna av dissolvingmassa till Aditya Birla Group, som är världens största producenter av viskos. Att Domsjö levererar till just dem är inte konstigt då Domsjö sedan 2011 faktiskt ägs av koncernen Aditya Birla Group. Ett jätteföretag som även tillverkar kemikalierna som används inom viskosproduktionen.

2017 släpptes en rapport, där tio viskosbruk i Asien undersöktes, två av fabrikerna ägs av Aditya. Rapporten visar på oegentligheter på alla fabriker; det låg viskosspill utmed flodbäddarna, arbetare tvättade textilier direkt i floden, avlopp direkt ut i floderna, människor föds med missbildningar osv. Och det är alltså här granen från Bollstabruk blir till tyg, på bekostnad av Indiens floder och människor.

Hur agerar företagen bakom viskosen?
Men vad säger då Aditya Birla Group och de andra stora viskostillverkarna om rapporten? Jo, en av viskostillverkarna, Lenzig, vidtog faktist åtgärder när rapporten landade i deras knä. Exakt vad de gjort har jag personligen inte koll på men i min kommunikation med rapportskrivarna har de uttryckt att Lenzig visar vilja och vidtagit åtgärder för att komma till rätta med miljö- och arbetsvidriga förhållanden. Bra så, viskosproduktion har möjlighet att vara ganska bra även på andra sidan jorden.

Men riktigt så reagerade inte Aditya Birla Group. De hävdar istället att det är fel i rapporten och att deras produktion är ren och inte riskerar hälsan hos de som arbetar eller bor nära fabrikerna. Men det är inte bara rapporten som visat på problemen vid viskostillverkningen hos Adity Birla Group, även lokala medier har uppmärksammat utsläpp, missbildningar och dödsfall vid fabrikerna. Samtidigt släpps det ut rent vatten i Moälven, och Domsjö skriver fint om den friskvård som deras anställda här i Sverige har. Och jag unnar verkligen de som arbetar på fabriker bra friskvård, men kontrasten mot hur de som arbetar med samma material har det på andra sidan jorden blir extrem.

Vi förgiftar de indiska floderna tillsammans
Historien om granen från Bollstabruk tar inte slut här. Den fortsätter faktiskt hela vägen in i de svenska riksdagen. För den svenska staten, alltså vi, äger en del av Aditya Birla Group. Vi har alltså ett aktieinnehav i denna jättekoncern. Så du, jag och din farmor är faktiskt med och förgiftar de indiska floderna.

Råd och Rön har i senaste numret skrivit mer om den här härvan läs gärna det också.

Vad är väl angora? Mjukt, gosigt och alldeles, alldeles vidrigt.

Kanin angoraDet finns få saker som är mjukare än en angorakanin och således även ullen från dem. Men ull från angorakaniner är inte oproblematiskt. Strax innan jul fick jag ett mail från en kvinna som starkt ifrågasatte att vi som organisation, alltså Sveriges Konsumenter påstod att angora inte bara var varmt och gosigt utan även helt okej att använda ur ett djurrättsperspektiv. Det är något vi inte påstått och jag fick lov att eftersöka hur den typen av information (utan vår vetskap) hade spridits. Det visade sig att reklamutskicket Uppslaget, som går ut till närmare tre miljoner hushåll i Sverige, i sitt redaktionella innehåll skrivit om angora och använt oss som källa.

En skribent för Uppslaget hade alltså skrivit om vår text om angora från hemsidan, sedan hade den som korrekturläst ytterligare skrivit om och kortat ned texten så att budskapet blev förvrängt. En slags viskningslek med andra ord.

Och så här galet blev resultatet:
Skärmavbild 2018-01-16 kl. 12.49.27

Men hur är det då med angora?
Att angoraull är väldigt mjukt, gosigt och varmt är oomtvistligt, men hur ullen tas från kaninerna kan variera. Under 2013 blev det mycket uppmärksammat när det visade sig att ullen från angorakaniner, särskilt på de kinesiska farmarna, rycktes från djuren. Detta för att det går fortare än att försiktigt klippa kaninerna och för att ullen blir maximalt lång. Det är självklart mycket smärtsamt och inget annat än djurplågeri. Exakt hur det ser ut idag går inte att säga, då det mig veterligen inte finns några nya undersökningar, men jag skulle inte köpa angoraull där jag inte vet ursprung.

Och som exempel så certifierar GOTS, som är den största textila märkningen, inte angora sedan 2010 eftersom de då ansåg att det inte fanns någon angora som uppfyllde kriterierna för att bli certifierade enligt deras standarder.

Det betyder inte att all produktion av angora är dålig, det finns småproducenter som tar väl hand om sina kaniner och klipper dem omsorgsfullt. Den största producent av angoragarn jag känner till i Sverige är Angoragarnet och om jag skulle vilja ha garn av angora skulle jag vända mig till dem, även om det finns andra små producenter med koll på hur kaninerna behandlats.
garn angora

Jag är glad att kvinnan hörde av sig till oss och påpekade att det stod fel. Jag är mindre glad över att vår text förvridits och att vi stått som avsändare för något som kanske gör att folk tror att angoraull generellt är bra, för det kan vi absolut inte säga. Jag är också mindre glad över att redaktören för Uppslaget inte hade någon lust att dementera felaktigheterna de skrivit. Men det visar också på hur lätt information kan förvanskas, och hur lätt det blir fel även om ingen haft för avsikt att sprida felaktigheter. Värt att tänka på även i andra sammanhang.

Nyårsspaning

celebrate-1835387_1920Det är svårt att sia om framtiden men så här i början av året tänker jag ändå göra ett försök. Så under 2018 tror jag följande kommer att hända inom textilområdet?

  • Återvinningen av textilier kommer att gå ännu ett steg framåt. Men jag tror inte att vi kommer att nå längre än till några testkollektioner i 100 procent återvunnet material.
  • Det kommer ett politiskt beslut på hur vi ska handskas med textilt avfall. (Det trodde jag skulle ske redan 2017).
  • De mikroplaster som lossnar från våra textilier vid tvätt kommer att få mer uppmärksamhet och tvättmaskinstillverkare kommer att ta fram maskiner med mikroplastuppsamling.
  • Fler företag kommer att få upp ögonen för vilken resurs den svenska ullen är och ta in svensk ull i sin produktion.
  • Redan 2013 lovade H&M att de som arbetade hos deras viktigaste leverantörer skulle ha levnadslön. Så vi väntar med spänning på om H&M kommer att infria det fem år gamla löftet. De behöver lägga på ett kol om det ska gå (milt uttryckt).

Och det här med löften är ju svårt för en vill ju inte riskera att likt H&M stå där med ett löfte som kommer att bli trixigt att införliva. Så jag brukar strunta i nyårslöften. Men i år har jag gjort ett undantag. Jag har som ambition att äta ute mer. Och med äta ute menar jag utomhus. Alltså fler picknickar och utflykter om så bara i vår egen trädgård. Sedan tänker jag också lära mig fler svampar (2017 lärde jag mig flera riskor) och några lavar och mossor på det.
Äta ute

Glöm inte att tvätta julklappen

tvätta gosdjurSnart är det dags för barnen att slita upp julklapparna och bland dem finns det säkert en del mjuka. Kläder och gosedjur rekommenderar Kemikalieinspektionen att du tvättar innan användning, och jag tycker att det är klokt att följa deras råd.

Att de rekommenderar tvätt är för att det vid tillverkning och transport av textilier används väldigt mycket kemikalier och vissa av dem kan vara hälsovådliga. Men du behöver faktiskt inte tvätta alla textilier. De som är GOTS- och Oeko-tex-märkta ska vara testade för att inte innehålla hälsovådliga och allergiframkallande ämnen. Så om nallen, koftan eller nya kudden är märkt med det kan du knö ner dig i soffan och bara gosa redan på julaftonskvällen.

 


Produkter av ekologisk bomull då, måste det tvättas? Ja, faktiskt. Bomull är en råvara som besprutas väldigt hårt och ekologisk odlad bomull är bättre för odlare och för miljön än konventionellt framställd bomull. Men att något är tillverkat av ekologisk bomull säger ingenting om hur processen efter odling ser ut. De farligaste kemikalierna brukar tillsättas vid blekning och färgning och att något vuxit med mindre gift betyder inte att färgning, bearbetning och frakt är bra. Så tvätta nya tröjan även om den är av ekologisk bomull.

God Jul! Nu ses vi inte förrän efter nyår.

I år firar vi jul till minne av en planet som som inte mäktar med mer

christmas-tree-1081826_1920Julhandeln spås slå nya rekord i år igen. Samtidigt som jorden bokstavligen pyr av vår överkonsumtion.

Jag vill inte dra en mörk skugga över alla entusiastiska julklappsshoppare eller ge småbarnspappan som sparat för att kunna lägga en plastig Disneydocka (till sin tjatande fyraåring) under granen dåligt samvete. För jag vet att julen för många kan vara den enda tiden på året då det kanske, kanske äntligen skulle köpas en video eller en CD-spelare eller en vinteroverall som inte tre kusiner använt innan. (Okej, ni fattar, jag är gammal, videos eller CD-spelare är sådant som hör hemma på museum). Och idag är det annat som familjer (barn) trånar efter. Och en del av alla dessa julklappsinköp kommer vara önskade och bra. Men i den hutlösa summan 70-80 miljarder som kommer att spenderas på årets julhandel ryms det mycket som inte är nödvändigt eller ens önskat.

Och visst är det bästa för planeten och ens egen ekonomi att avstå från julhetsen och inte handla en endaste klapp. Men så kommer det inte att bli, endast en liten del kommer göra så. Och jag vill inte låsa in mig i mitt hus och låtsas som att jag inte har en aning om vad tomten är (hotet om spionerande nissar har också hjälpt mig vid flera jobbiga läggningar).

Så jag tänker ge några tips för att handla julklappar lite mer hållbart.

  • Handla sådant någon faktiskt önskar sig (om din mamma vill ha snälla barn, baka ingefärskakor till henne, hon vill faktiskt inte ha en till stavmixer).
  • Prova att köpa minst en julklapp second hand eller som det sägs fint, vintage. Du behöver inte tränga dig in på en trång loppis i en källare i Skarpnäck och leta genom tonvis med gamla lådor för att hitta något bra, det finns jättefina butiker både på nätet och på stan med kläder och saker som är begagnade. Här är tips på två butiker för näthandel: Varié och Used-by. Och i centrala Stockholm kan du köpa riktigt bra begagnade barnkläder och leksaker på Bye buy.
  • Köp en julklapp som konsumeras redan på julafton eller i mellandagarna. Något som äts upp eller en upplevelse.
  • Köp något där de som tillverkat varan också ges möjlighet till en god jul. Handla GOTS, Fairtrade och Krav-märkt.
  • Köp saker av högre kvalitet. Det är roligare att ge bort något som inte går sönder på annandagen.
  • Köp något till nån som faktiskt behöver. UNHCR och Röda Korset har flera bra julgåvor.

Hur handlar du nya kläder?

secondhand, globala målen

Globala målen. Mål 12. Hållbar konsumtion och produktion

Vi handlar i snitt 13,5 kilo nya kläder och textilier per person och år i Sverige. Varje år rullar det på och det blir väldigt mycket kläder. Av dessa kläder slänger vi i snitt 7,6 kilo rakt ner i soporna och det är inte bara trasiga kalsonger utan plockanalyser visar att så mycket som 60 procent är dugligt för att användas igen. Våra garderober ökar också i snitt med 2-3 kilo kläder varje år, så inte undra på att våra garderober håller på att svämma över. Samtidigt som det kan kännas som att vi inte har något att ta på oss.

Textilindustrin är enorm och påverkar miljö och människor världen över. Dels är det en energikrävande industri men det används också stora mängder kemikalier och vatten för att tillverka våra plagg. Så nog är det dags att vi ser över hur vi tillskansar oss nya kläder.

Hur ska du då tänka när det känns grått och du inte har något att ta på dig?

  • Kolla i din garderob. Det bästa miljövalet (även plånboksvalet) hänger redan där. Med  en generell ökning på 2-3 kilo/år så finns det dolda guldkorn. Så kolla i din garderob och det kommer visa sig att vissa av dina plagg blivit moderna igen.
  • Handla loss på second-hand. Kläder som redan tillverkats har redan gjort sin miljöskada och det bästa du kan göra är att ge dem längre liv.
  • Byt kläder. Kanske direkt med en kompis som har samma storlek eller leta upp ett klädbyte.
  • Hyr. Inhandla inte en tjusig blåsa till nyår, det är både billigare och bättre för miljön att hyra sig något riktigt glittrigt.

Just nu arbetar vi på Sveriges Konsumenter med att sprida information om de Globala målen. Seriestrippen kommer från det arbetet, läs gärna mer om hur vi arbetar med det. Och hur tror du att vi kommer att handla kläder i framtiden?

Det är LAV inte mossa

 

Julen nalkas och lika säkert som att julklappshandeln kommer att slå nya försäljningsrekord så förvandlas lav till mossa i handelns förvirring runt varubenämning och bristande kunskaper i förskolebiologi. Och hos varuhus, inredningsbutiker, pysselaffärer och matbutiker syns det plastpåsar fyllda med lav som säljs under förespeglingen att det skulle vara mossa. Och trots mina och andras försök att utbilda vår omgivning känner jag mig mer och mer som Don Quijote. Men det är skillnad på lav och mossa.

Eller som min biologvän säger:

”Lav är lika mycket släkt med mossa som hundar är med vitsippor.”

Men när jag går in på närmaste varuhus så ligger laven där inplastad under falsk varubeteckning.

vitlav inte mossa

Här har de fått det latinska namnet rätt i alla fall!

Förutom att varubeteckningen är helt fel och att det är LAV och inte mossa som säljs så är det inte tillåtet att plocka lav hur som helst (inte mossa heller för den delen). Allemansrätten ger oss rätt att plocka en massa saker i naturen (vilket är fantastiskt) till exempel: svampar och kottar. Exakt vad som gäller för lavar och mossa är inte helt klart men att plocka för annat än eget bruk och utan markägarens tillstånd  får du inte göra, till exempel så dömdes en man 2012 för att ha plockat av en stor yta lav.

Men varifrån kommer laven som säljs både på varuhus och i pysselbutiker? Det mesta kommer faktiskt från vårt grannland Norge (även om en nätbutik uppger att de säljer lav från Belgien). Om laven hade varit svensk hade det troligen begåtts ett lagbrott för att den skulle hamna i butik. Nu vet jag inte hur lagstiftningen runt att plocka lav ser ut i Belgien men Norge har snarlik allemansrätt som i Sverige. Och på samma sätt som i Sverige är det tyvärr lite oklart vad som gäller specifikt för att plocka lav men det är tillåtet att plocka lav försiktigt för husbehov. Jag har frågat Miljodirektoratet i Norge vad som gäller runt kommersiell plockning. Och de svarar att i Norge är det markägarna som bestämmer, de får själva plocka så mycket de vill eller ge tillåtelse till någon att plocka för kommersiellt bruk.

Men även om det är Norges skogar (och inte våra) som skövlas på lav för att vi ska fylla våra adventsljusstakar så tar det lång tid för lavar att växa och det tycker jag du kan tänka på när det ligger ett berg av felaktigt märkt lava framför dig. Och om du vill gå ut i skogen och plocka lav själv, så gör det försiktigt och längs med upptrampade stigar finns det ofta lav som har lossnat (trampats bort) ta den i så fall.

I Sverige finns det mer än två tusen olika arter av lavar och den som säljs som mossa är fönsterlav (jag säger själv vitlav) som tillhör gruppen renlavar. Namnet kommer av att den förr i tiden användes mellan fönstren för att suga upp fukt.

Vill ni se någon som är argare än mig och få mer kunskap om lav kontra mossa så kolla in den här filmen.

Och snälla ni, sluta kalla lav för mossa och varför inte prova att fylla adventsljusstaken med något annat? Kanske en del av alla ”extra fina” stenar som barnen drar in, stenar orsakar också sällan bränder.
adventsljusstake

 

Laga knapphål

kappaDet är inte ovanligt att knapphål går sönder. Och det är ju inte konstigt då det är ett hårt slitage på dem. Därför tänkte jag visa hur du enkelt kan laga ditt slitna knapphål.

När det gäller trasiga kläder är det alltid bäst att laga så fort som möjligt. Ett litet hål eller en lätt nötning är enkelt att laga medan en stor reva är svår att få till en bra lagning på. Men jag ska vara ärlig jag lever i detta fall sällan som jag lär. Jag låter hålen bli så stora att hela hälen tittar ut eller revan i jackfodret plötsligt går hela vägen ner till rumpan.

Min vinterkappa har drabbats av  just slitage vid knapphålen. Nästan all tråd har helt enkelt slitits ut och snart kommer tyget att nötas sönder om jag inte gör något. Och den här gången tänkte jag vara förutseende och laga i tid.

Och det är relativt enkelt att laga knapphål (i alla fall om de inte blivit alltför slitna).

Du behöver:
Ett trasigt knapphål
Synål
Sysilke eller knappnålssilke

Sysilke eller knappnålssilke är sytråd gjord av silke eller syntetiskt silke och är lite tjockare än vanlig sytråd. Silke tål mer nötning än bomullstråd och det är det klokt att sy i något som håller när du ändå lägger ner mödan (polyestertråd tål också mer än bomull). Sysilke eller knappnålssilke finns också ofta att hitta på loppis på små fina spolar.

Runt det trasiga knapphålet lägger du en stödtråd. Den tråden syr du sedan runt. Då blir det extra starkt.
knapphålsstygn
Runt själva knapphålet syr du med knapphålsstygn (se bilden nedan). Det är stygn som är väldigt lika langettstygn men med en liten knut på varje. Knuten gör att det blir starkare och tål mer slitage.
knapphålsstygn

Det tar lite tid att laga knapphål eftersom det gäller att sy täta stygn. Men det är inte särskilt svårt och det är en bra syssla framför tv:n.
sytt knapphål

Voila! Klart