Lin – ett miljövänligt material

linum-usitatissimum-844631_1920Lin är ett textilt material som ofta benämns som miljövänligt. Och det stämmer ganska bra. Lin kan nämligen växa där det är regnigt och relativt svalt och det krävs inte heller lika mycket gödning och bekämpningsmedel som vid odling av bomull. Och lin har odlats i stor utsträckning här i Norden. Själv kommer jag från Hälsingland och har fått lära mig att det bästa linet odlades i Hälsingland och Ångermanland, alltså i södra Norrland, där det inte är jättevarmt. Jag har lärt mig att linet blev extra fint om det växte i områden där det var lagom kallt så att det inte växte för fort. För långsamväxande växter ger starkare fibrer och bättre kvalitet.

Men även om linfälten snart lyser blå runt om i landet tillverkas det inga textiler av lin odlat i Sverige längre. På de blå åkrarna odlas oljelin, lin där fröna pressas och blir linolja. Till början av 1900-talet var linoljan en biprodukt och stjälken som skulle bli textil det viktiga. Då var det heller ingen skillnad på oljelin (för linolja) och spånadslin (för textil). Numer är oljelinet framtaget för att ge så många frökapslar som möjligt och stjälken lämpar sig inte lika bra för textiltillverkning.
linseed-1615628_1920Men är då lintillverkningen så bra för miljön som vissa vill göra gällande? Redan under 1700-talet förstörde lintillverkningen vattendrag och i Nederländerna förbjöds så kallad vattenrötning av lin (linet ligger i vatten och ”luckras” upp), eftersom vattendragen blev helt förstörda. Det finns dock andra sätt och röta lin och landrötning (linet ligger på en åker och luckras upp av dagg) har inte alls samma skadliga effekter. Och även om det är en lång process för att göra en textil fiber av lin så är det en process som inte kräver så mycket farliga kemikalier eller bekämpningsmedel. Samtidigt är linproduktionen relativt liten vilket gör miljöbelastningen svår att avgöra, skulle vi odla lika mycket lin som bomull skulle det säkert dyka upp problem. Men i dagsläget så är det ett bra alternativ för den som vill köpa nytt med mindre påverkan på miljön. Sedan är det också ett väldigt vackert material som om du sköter det rätt håller en evighet.

Själv väljer jag att handla handdukar och hemtextilier av lin och bara i enstaka fall kläder. Jag tycker nämligen att det inte finns något bättre att torka sig med än linnehanddukar men hittar inte ofta kläder i lin som jag gillar.

Lite snabbfakta:

Vi har odlat lin för textilier i åtminstone 9000 år.
Lin är Hälsinglands landsskapsblomma.

Tyg av lin kallas för linne.
Torktumla eller centrifugera inte linneprodukter (fibrerna slås sönder). 

Lin betyder ungefär: Det mest användbara.
I linberedningen ingår: skörd, torkning, repning, rötning, bråkning, skäktning och häckling.

Material – vilka ska du välja om du vill vara miljösmart?

barbary-ape-431299_1920Jag får ofta frågor om hur vi ska tänka när det gäller att handla nya kläder eller textilier. Vilka material är bäst? Vilken märkning går att lita på? Och så vidare.

Det är frågor som det är svårt att ge ett raka besked på, det blir ofta långa krångliga svar med å ena sida och å andra sidan. Dessutom är det ju så att när vi handlar kläder eller textilier är vi dels ute efter något som ser ut på ett visst sätt, men även något som har speciella egenskaper. Och det material som lämpar sig för handdukar är sällan samma som fungerar bra i löparspåret.

Därför har jag istället för att säga vad som är bäst sammanställt en lista där jag ställer liknande saker mot varandra, för att försöka ge dig vägledning i vad du hellre ska välja.

Väljhellre

Men viktigast är alltid att tänka till före köp, använda saker länge och ta hand om det du har.

 

Vad gör HM med din gamla tröja?

recycle-1730163_1280Under våren 2016 lanserade HM kampanjen World recycle week och Sustainable fashion through recycled clothes. Och när jag i butik frågade vad som händer med kläderna jag lämnade in så blev svaret att de återvinns till nya.

Så det är inte konstigt om man får intrycket av att inlämnade textilier återvinns till nya kläder. Så är det inte. Förra veckan redogjorde jag för vad välgörenhetsorganisationerna gör med insamlade textilier. Och i det här inlägget ska jag redogöra för vad butikerna gör med insamlade medel det kommer lite längre ner i inlägget, men först lite allmänt om hur återvinning av textil går till.

I dagsläget är det svårt att återvinna kläder till nya textilfibrer. Flera saker ställer till det i återvinningsprocessen, mycket kemikalier vid tillverkningen, svaga fibrer (dålig kvalitet) och blandmaterial är några. Och stordelen av allt vi har på oss består av just fiberblandningar. Tips, ta och kolla i tröjan du har på dig.

Återvinning av rena material är mycket enklare än återvinning av blandmaterial även om det pågår mycket forskning runt det idag. Textila material som återvinns är främst bomull och ull. Dessa material återvinns (oftast) genom en mekanisk process där fibrerna kammas och spinns till nytt material. I den processen skadas fibrerna och blir svagare så det går inte att återvinna materialet i en evig loop. Återvunnen bomull brukar också blandas med ny bomull för att inte slutprodukten ska bli av för låg kvalitet.

I framtiden spås kemisk återvinning bli gällande. Då kommer textilierna att omvandlas till en typ av massa som sedan kan göras till tråd. Liknande hur viskos görs idag. Om du lämnar in kläder till en välgörenhetsorganisation eller i en butik kommer alltså endast några få procent omvandlas till nya fibrer.

Insamling av textilier görs av flera klädkedjor och nedan redogör jag för vad några gör med det insamlade materialet. Jag har letat på deras hemsidor, läst hållbarhetsrapporter och mailat när jag tyckt att svaren de kommunicerar inte duger. Jag har också varit i kontakt med insamlingsorganet I:Collect som HM, KappAhl och Hemtex använder sig av.

  • HM samlade 2015 in cirka 12000 ton textilier, alla deras butiker runt om i världen. HM använder sig av I:Collect som tar hand om det insamlade materialet. I:Collect är en del av Soex (som Röda Korset använder sig av läs, här). De textilier som samlas in i Sverige skickas till Tyskland där de sorteras för hand. Ungefär 60% av det insamlade materialet går till återanvändning alltså säljs som second hand i olika länder. Stordelen av de 40% som återstår materialåtervinns, blir putstrasor, isolering och stoppning. Soex fiberåtervinner en liten del och då endast material som består helt av bomull eller ull.Några få procent bränns upp, det är exempelvis blöta och mögliga saker.
    I:Collect köper in de insamlade textilierna, och har som idé att allt överskott ska gå till välgörande ändamål. HM svarar följande på vart deras överskott går:

    Överskottet av dessa intäkter (efter kostnader för till exempel insamlingsboxar) doneras till H&M Foundation och används till sociala projekt och återvinningsprojekt. H&M Foundation samarbetar med The Hong Kong Research Institute of Textiles och Apparel för att utveckla en teknik för att återvinna kläder. De sociala projekten är inriktade på jämställdhet och integration av marginaliserade grupper.
    H&M donerar också 0,02 euro för varje insamlat kilo till en lokal välgörenhetsorganisation, läs mer om detta på: hm.charitystar.com

    När jag läser på HM:s hemsida och även hela deras hållbarhetsrapport är det svårt att förstå vart grejerna människor lämnar in hamnar. Det är lätt att tro att saker som lämnas in handhas av HM själva, fiberåtervinns och blir nya plagg och så är inte fallet. Jag tycker det är lite tråkigt att transparensen inte är större mest eftersom det inte är några konstigheter med vad som händer med materialet. De anlitar en pålitlig insamlingsaktör och de följer avfallstrappan. De är också en viktig aktör för att öka mängden insamlat material och jag tror att alla skulle tjäna på ökad öppenhet.
    HM samlar in all textil även sådant från andra butiker och trasiga saker.

  • KappAhl samlade 2015 in cirka 128 ton textilier, främst i svenska butiker men även i Finland och Norge.  KappAhl använder sig likt HM av I:Collect så läs under HM vad som händer med det insamlade materialet.
    Så här svarar KappAhl på vad de gör med överskottet:

    KappAhl vill och skall inte tjäna pengar på textilinsamling, utan i:Collect har som upplägg att allt överskott som eventuellt genereras (alltså om materialintäkterna överstiger kostnader för transport, sortering, kärl mm) doneras till välgörande ändamål som man som kund får utse. Dessutom doneras 2 eurocent per kg till detta ändamål oavsett om insamlingen har ett underskott eller överskott finansiellt. Vi väljer att sponsra utbildningscentret för utsatta kvinnor i Dhaka som du kan läsa mer om på vår hemsida.

    KappAhl kommunicerar mycket väl vad som händer med det insamlade materialet på sin hemsida. De få frågor jag hade svarade de också fort och utförligt på.
    KappAhl samlar in all textil även sådant från andra butiker och trasiga saker.

  • Hemtex samlade 2015 in cirka  100 ton textilier. Hemtex använder sig likt HM och Kappahl av I:Collect så läs under HM så ser du vad som händer med det insamlade materialet. Hemtex hållbarhetsrapport innehåller också all information jag efterfrågade.
    Hemtex samlar in all textil även sådant från andra butiker och trasiga saker.
  • Gina Tricot samlade under 2015 in cirka 40 ton textilier. De samarbetar med Human Bridge som jag skrev om i förra inlägget.
    Gina Tricot samlar in all textil även sådant från andra butiker och trasiga saker.
  • Lindex samlade 2015 in cirka 3,5 ton textilier främst i Sverige. De samarbetar med Myrorna och vad som hände med det materialet skrev jag om i förra inlägget.
    Lindex samlar in all textil även sådant från andra butiker och trasiga saker.
  • FilippaK samlar bara in kläder från sitt egna märke dessa säljs dels i deras second handbutik i Stockholm eller skänks till Stadsmissionen. FilippaK har en egen second handbutik i Stockholm med mestadels sina egna kläder.

Några av er har kanske läst rubriker om att HM bryter mot lagen när de samlar in våra gamla textilier, det stämmer fast HM är inte ensamma de andra butikskedjorna gör det också. Enligt avfallsförordningen får de inte samla in uttjänta kläder och textilspill, sådant är avfall och ska tas om hand av kommunerna. Kommunerna skulle elda upp spillet som i butikskedjornas ägo nu istället återvinns. Det är ju helt galet, när butikskedjorna gör något bra så borde inte en förordning stå i vägen.  Och vi får hoppas på en ändring i förordningen så att det inte ska vara ett lagbrott att göra isolering av mina uttjänta strumpor.

Jag skulle också vilja påminna om skillnaden mellan återanvändning och återvinning. Återanvändning är att använda varan som den är, eller bygga om dess funktion men med samma grund exempelvis köpa kläder på second hand eller göra en väska av ett slitet par jeans. Återvinning är att bryta sönder en vara och göra nya saker av råmaterialet exempelvis smälta ned petflaskor och göra polyestertyg.
plastic-bottles-115071_1920Återanvändning kräver mycket mindre resurser och är bättre för miljön än återvinning så även om återvinning är viktigt så bör inte något gå till återvinning förrän det är helt uttjänt.

Sist vill jag uppmana alla till att lämna in gamla grejer då det är bättre än att slänga dem i soporna, oavsett vilken aktör du väljer att skänka dina gamla paltor till. Men tänk på att det ska vara rent, för någonstans står det en människa och sorterar och lortiga kalsonger tycker jag de kan slippa.

 

 

Butikernas egna ”miljömärkningar”

Många stora mode-och klädföretag har förstått att kunderna efterfrågar material som är bättre ur ett miljöperpektiv. Därför har många egna märkningar för att underlätta för kund att göra hållbara val. Exempel på butikers egna märkningar är: Åhlens Bra val!, HMs Consious, Stadiums Supportimg earth m.fl. Och det är på pappret bra. En stor grön lapp som syns även för den minst kunnige.

Häromdagen handlade min sambo kläder på Åhlens. Han kan en del om textil, men är inte lika noggrann som jag och han tyckte det var perfekt med de gröna lapparna, eftersom han inte vill få skäll när han kommer hem. Och han hittade en fin tröja till 3-åringen med grön lapp som han köpte. Tröjan bestod till 60 % av ekologisk bomull och 40 % polyester. Och visst bomullen bör betraktas som ett bättre val, men jungfrulig polyester är det INTE. Så jag gav mig på att läsa hur Åhlens själva definierar Bra val. Det visade sig då att det räcker med att en vara till 50 % består av ett hållbart material, exempelvis återvunnet eller ekologiskt. Så i princip kan en produkt till hälften består av isbjörnspäls och till hälften av återvunnen polyester och då få en grön lapp. Något som inte gör Åhlens unikt de andra har ungefär lika tandlösa definitioner.
Det här blir enligt mig förvirrande för konsument, någon luras faktiskt att tro att en vara innehållande 50 % ohållbartmaterial är just hållbar.img_0365Och så här är det med företagens egna märkningar. Det är just deras egna och det är deras definitioner som bestämmer. Butikens egen märkning lurade min sambo och det lurar säkerligen många fler. Det är därför vi bör efterfråga tredjepartscertifieringar. Som exempelvis GOTS eller Fair trade. För vi är många som vill göra bättre val och som vill styra utvecklingen åt rätt håll med våra plånböcker.

Sedan är det ju bra att företagen har förstått att kunder efterfrågar schysstare produkter och 50 % ekologisk bomull är bättre än inget. Och dessa företag är lite bättre och försöker mer är exempelvis Dressman och JC, där det inte finns en rad om hållbarhet. Men metoden skaver.

Läs gärna mer om olika tredjepartsmärkningar  för textil i vår märkningsguide här.

Avfallstrappan

avfallstrappanJag vet inte hur mycket ni vet om avfallstrappan? Den är nämligen bra att ha i åtanke när det är dags att handla. När det kommer till textil eller förpackningar brukar trappan ges fem steg. Ju högre upp på avfallstrappan desto mindre miljöpåverkan och alltså  bättre.

Jag tänkte prata lite mer om steg tre i trappan, alltså i mitten, där vi hittar återvinna. Att återvinna textilier till nya fibrer är idag svårt. Polyester och ull fungerar bra, men bomull som är den vanligaste råvaran i våra plagg är i dagsläget svårt att återvinna. Fibrerna blir inte tillräckligt starka för att uppfylla de kvalitetskrav som branschen kräver. Det finns företag som använder sig av återvunnen bomull men då brukar mängden vara runt 20% för att produkten inte ska bli för dålig. Vilket naturligtvis ändå är ett steg i rätt riktning.

Om du tittar i dina plagg kommer du också att upptäcka att en mycket stor del är blandmaterial alltså flera olika material i samma plagg. Och om själva tröjan är i ett enda material kan du slå dig i backen på att tråden den är sydd med eller trycket på är av ett annat. Detta ihop med alla kemikalier som används vid de olika stegen när ett plagg tillverkas försvårar också återvinning. Rena material är alltid lättare att återvinna.

Att återvinna textila material till nya fibrer står högt upp på agendan hos många mode och textilföretag. Och det satsas mycket pengar och resurser på området. Det är bra, men det är en bit kvar tills vi når en bra fiberåtervinning och hur vi än väljer att se på det så behöver vi hålla oss så högt upp på trappan som möjligt. Ändå är det i mitten av trappan och med fiberåtervinning många stora företag idag försöker etablera sig som miljövänliga.
scrap-166495_1920

Nu ska vi prata mens

tampon-495739_1920Det känns inte lika tabubelagt att prata om mens längre. När min mensdebuten var aktuell för ca 25-30 år sedan var mens något bara retsamma killarna skrek om, om någon tjej inte ville vara med på gymnastiken eller var ledsen på rasten. Förmodligen beror det till största del på att jag blivit äldre och inte bryr mig om retsamma småkillar längre, ej heller om gubbar som försöker göra sig lustiga genom att påstå att någon har mens om denna är lite argare än den rådande kvinnonormen bjuder. Men jag tror också att det blivit lite öppnare.

Vanligaste mensskydden är tamponger och bindor. Och en kvinna använder i genomsnitt 11 000 tamponger under sitt liv. Jag har alltid trott att tamponger består av bomull, det ser ju ut som hoppressad bomull. Jag har på senare tid lärt mig att många tamponger är tillverkade av rayon (alltså cellulosa) och bomull tillsammans. Massan bleks och en oönskad bieffekt vid blekningen är rester av dioxiner och furaner (mycket farliga miljögifter). Bomull i sig är heller ej oproblematisk då konventionellt odlad bomull kräver enorma mängder kemikalier vars rester kan finnas i slutprodukt. Och små halter av dioxiner har också hittats i tamponger.

I en studie som publicerades i dagarna, gjord i Argentina, visade det sig att 85% av alla testade tamponger innehöll glyphosater (det verksamma medlet i Roundup). Fast här i Sverige har vi ju jättebra koll eller?

Jag trodde att mensskydd rådde under samma kontroller som plåster, kondomer och bandage men tji fick jag. Ingen myndighet har tillsynsansvar över vilka kemikalier som finns i tamponger och bindor. Det pågår alltså fri kemikalieprövning i våra underliv.

Vad kan vi menstruerande då göra själva?

  • Menskopp. Vi kan byta ut bindor och tamponger mot menskopp. Något jag inte provat men som gillas av många. Jag har dock läst att det gäller att se upp med i vilket material och var menskoppen är tillverkad. Vi vill ju inte byta en kemikalietampong mot en kemikaliekopp. Inte heller här finns det ju någon tillsyn.
  • Tygbindor. Vi kan använda tygbindor som vi tvättar och använder många gånger.
  • Naturtampong-svamptampong. Är en natursvamp som används som en tampong.
  • Lita till märkningar. Det finns miljömärkta mensskydd tillverkade av ekologiskt odlad bomull på marknaden. Här kan du läsa mer om märkningar.

natural-sponge-232368_1920Och kom ihåg att tamponger aldrig ska spolas ner i toaletten, det gillas inte av våra reningsverk.

 

Eko-bomull vs konventionell bomull

airplane-465619_1920Bomull är den vanligaste råvaran i våra kläder. Runt 50% av världens alla textilier är tillverkade av bomull. Och bomull är en bra fiber, lättvättad, lättfärgad, relativt slitstarkt och skön mot kroppen. Så kanske är det inte så konstigt att det blivit populärt.

Men det finns stora baksidor med bomullsodlingen och industrin bakom den. Konventionellt odlad bomull, alltså stordelen av all bomullsodling, kräver enorma mängder jordbrukskemikalier. Ca 2,5 % av jordens åkerareal utgörs av bomullsodling men så mycket som 25% av alla bekämpningsmedel mot insektangrepp används inom bomullsodlingen. De farliga kemikalierna som används i bomullsproduktionen drabbar både miljön och de människor som arbetar med odlingen.

Ett annat problem med bomullsproduktion är de enorma mängder vatten som går åt. Det går åt mellan 7 000 och 29 000 liter vatten, beroende på vilken region bomullen odlas i, för att få 1 kg bomull. Bomullsodlingar konstbevattnas och ofta med en sänkning av grundvattnet som följd. Det säger sig självt att det inte är bra för varken miljö eller människor.

Hur är det då med ekologisk bomull? Vilka är skillnaderna? Är det skillnad?

Runt 1% av all bomullsproduktion i världen är ekologisk. Och det är faktiskt stor skillnad på konventionellt odlad och ekologiskt odlad bomull. Medan konventionellt odlad bomull kräver enorma mängder bekämpningsmedel så får inga kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsling användas vid ekologisk odling. Och det är mycket bättre för miljön och för de som arbetar på bomullsfälten. Däremot finns det inga regleringar för vattenåtgången när det gäller ekologisk odling.

bomullsplanta

Här en bild på bomullen jag odlar i vårt vardagsrum.

Ekologiskt odlad bomull är alltså mycket bättre. Samtidigt så behöver vi som konsumenter förstå vad som menas med ekologisk bomull. Ekologisk bomull avser bara själva odlingen, som då är mycket bättre än konventionell. Men det säger ingenting om färgning, sömnad eller transporter.

Tycker också att jag när jag pratar bomull behöver nämna peak cotton. Peak cotton avser den åsikten (eller faktumet, välj själv) att jordens åkerareal inte räcker till att producera bomull. Att grundvattnet i berörda områden inte klarar bomullsodling och att vi borde odla annat än bomull (ex mat). Vi kan helt enkelt inte använda mer åkerareal till bomull. Alltså så behövs det andra material, mer återvinning eller kanske helt enkelt minskad textilkonsumtion.

Lägga upp jeans

Upplagda barnjeansVi har en 9-åring hemma. Och han växer, fort. Så alla byxor har en tendens att sluta på vaden. Så jag har inhandlat ett par jeans med låååånga ben (på second hand). Fast nu är de ju för långa.

Det går åt mycket kemikalier och vatten för att tillverka ett par jeans. Jeanstyg är gjort av bomull. Det är den mest besprutade grödan i världen. Och för att tillverka ett par vuxenjeans går det åt ca 9-11 000 liter vatten, i länder som ofta har brist på rent vatten. Så att hitta sätt att använda sina jeans längre är bra.

Att lägga upp ett par jeans går att göra på flera sätt. Jag tänker visa ett enkelt sätt. Där du inte behöver jeanstråd och där du kan lägga ned dem igen i takt med att barnen växer. Vanligtvis viker man bara upp, inåt, och syr. Fördelen med det här sättet, förutom att det är väldigt enkelt, är att när nederkanten nöts så är det samma nederkant. Det blir alltså inte någon konstig nötning som hamnar på nederdelen av vaden när du lägger ned jeansen igen.

Lägga upp jeans
Vik upp jeansen, 1 cm mer än du behöver. Nåla om du tycker det behövs.
SLägga upp byxbeny, med raksöm, från avigsidan, nära jeanssömmen (se bilden), runt benet. Det går bra att använda vanlig sytråd i bomull eller polyester. Vik ner fållen och stryk vikningen uppåt i byxan. Klart! Det som du sytt upp finns alltså på insidan, fast osynligt. Det är bra att testa rent praktiskt eftersom det blir lite av ett trolleri. 

När barnet sedan drar iväg ännu mer på längden är det bara att sprätta upp sömmarna och byxan blir som den var från början igen.

Förstår du inte finns det en massa tutorials att hitta på Youtube. Klicka här för en.

Tvätta julklappen

mjuk julklappNär barnet öppnar en mjuk julklapp och förtjust drar på sig den nya tröjan är alla glada. Det var en lyckad och omtyckt julklapp. Men när det luktar konstigt och kemiskt av en ny tröja så är det inget du inbillar dig. Det är för att det är konstiga kemikalier i den. Vid tillverkning av kläder och textilier används det en massa kemikalier och vissa av dessa kan vara hälsofarliga. Om kläderna sedan fraktas långt används ofta medel mot skadedjur och mögel, och några av dessa ämnen kan orsaka allergier. En provning eller att ha tröjan på sig de sista timmarna fram till läggdags är säkert inte farligt. Men tänk på att nya plagg bör tvättas innan de används. Jag har har hört att det är klokt att tvätta två gånger, även om jag inte alltid följer det. nedkladdade kläderDet finns inget mitt barn är mer förtjust i än gosedjur, skulle vara riktiga djur då. Dessa kommer också i mjuka paket som ofta fraktats över halva jord klotet. Och det känns inte lika naturligt att kasta gosedjuren i tvättmaskinen som kläder. Ändå kommer djuren bli gosade med, följa med i sängen, på pottan och vid matbordet. Och egentligen borde jag slänga gosedjuren i maskinen lika fort som kläder men ändå väntar jag till gosekatten hoppat i yoghurten och kaninen ”ätit” soppa. Som tur är brukar det gå fort. tvätta gosedjurMånga tror att plagg gjorda av ekologiskt material, ofta bomull skulle vara giftfria. Så är det inte. Ekologiskt odlad bomull är visserligen mycket bättre för miljön, då det vid själva bomullsproduktionen inte används kemiska bekämpningsmedel. Men att ett plagg är gjort av en ekologisk råvara är ingen garant för att färgning och frakt varit giftfri. Så köp gärna plagg av ekologisk bomull för bomullsarbetarnas hälsa och tvätta sedan plaggen för din egen och dina barns hälsa.