Det går att tillverka schysst viskos

lumber-1246545_1920Nu ska jag prata om viskos igen. Alltså tyg som tillverkas av cellulosa. Och jag har skrivit om det förut, flera gånger. Senast när jag ville belysa det faktum att svensk skog fraktas till Asien för att där omvandlas till textil och hur den tillverkningen är allt annat än ren.

För att omvandla trä till mjukt och skönt tyg krävs det en hel massa olika kemikalier, en del farliga för miljö och människor. Men det betyder inte att viskosproduktion behöver vara skadligt, det är det som är det kluriga med kemikalietunga industrier, det handlar så mycket om hur dessa kemikalier tas omhand, i vilka system och hur starkt skydd de som arbetar har.
Skärmavbild 2018-01-23 kl. 14.47.31Nästan all viskosproduktion sker i Asien och där är det generellt sämre ställt med miljö- och arbetsskydd än i Europa. Men det betyder inte att viskosproduktionen där behöver vara smutsig, fastän den är det idag. Det går att tillverka viskos i bra system utan större fara för människor och miljö men då behöver många av viskosbruken ställa om. Och det gör mig glad att se att världens näst största viskostillverkare Lenzig vill göra de förändringar som krävs för att viskos ska bli ett relativt hållbart materialval. Changing Markets har nämligen tagit fram en vägledning för att nå en hållbar viskosproduktion och Lenzig är beredda att följa den.

Och även om det inte många dagar sedan jag ifrågasatte H&M:s dåliga löner och arbetsvillkor ska jag nu lyfta något bra de gjort.

Flera stora klädproducenter som exempelvis H&M och Zara har nämligen skrivit på vägledningen om hur en hållbar viskosproduktion ska uppnås och lovar att inte köpa viskos från industrier som inte sköter sig. Vi får se hur det går med det, men det är definitivt ett steg i rätt riktning. Så för en gångs skull säger jag heja H&M, och menar det.

Men hur var det då med den svenska skogen? Jo, den exporteras till Asien och blir tyg hos världens största viskostillverkare Aditya Birla Group. De vill trots flera rapporter och händelser som visar på oegentligheter i produktionen inte kännas vid att det finns problem med deras viskosproduktion. Så den svenska skogen fortsätter smutsa ner indiska floder och det ser inte ut att det blir någon ändring på det inom den närmaste framtiden.

PS: Viskosen från Aditya Birla Groups heter Liva. Den tänker i alla fall inte jag köpa.

 

 

Klädbranschen importerar ull – samtidigt som svensk ull bränns

FårUll har seglat upp som ett favoritmaterial framförallt inom outdoorbranschen. Men det är främst merinoull som används och det finns en idé om att merinoull är den enda ull som fungerar till kläder. Den ullen importeras eftersom det knappt finns några merinofår i Sverige. Men det finns jättefin annan ull i Sverige och olika ull passar till olika grejer. Och det är inte bara merinoull vi importerar, utan vi importerar även annan grövre ull, faktiskt lika mycket som vi slänger. För mycket av den svenska ullen slängs, så mycket som 75-80 procent. Och det känns ju lite onödigt. 

Egentligen är det konstigt att säga svensk ull som att det vore en sorts ull, för så är det inte. Det finns jättemånga olika fårraser i Sverige och all ull har olika egenskaper. Merinoull saluförs som mjukare och mindre stickig än annan ull. Hur stickig eller kliig ull är beskrivs i micron, alltså desto tunnare fibern är desto mjukare upplevs den och desto lägre microntal har den. Merinoull har lågt microntal – mellan 12 och 24 micron. Men det finns ull från svenska får som också har så låga microntal; finull och jämtlandsull till exempel. Och det ska tillläggas att både finull och jämtlandsull har högre glans än merinoull.

Men all svensk ull har inte så låga microntal och en del lämpar sig inte för underställ, men det är ju inte direkt bara underkläder som tillverkas av ull. Till tröjor, ytterplagg, mattor, filtar, täcken med mera är ull ett utmärkt material.

Men varför slänger vi då ungefär lika mycket ull som vi importerar? Det låter ju helt galet och kanske tänker några att det är för att vår ull är mycket sämre. Så är det inte. Däremot behövs det mer kunskap om hur fåren ska klippas för att ullen ska bli så bra som möjligt. Men det är ju så att en fårägare inte vill lägga ner en massa pengar på klippning om hen inte har chans att få tillbaka den summan. Och idag är det svårt. Några fårägare som har får med eftertraktad ull säljer lätt allt, men majoriteten behöver veta att de kan sälja sin ull och få betalt för den.

Därför behövs samarbeten där de som har förmåga att producera saker av svensk ull arbetar upp kontakter med fårägare, så att de redan innan klippning vet att deras ull kommer att bli såld. Och även de fårägare som har köttrasfår och andra sorter som inte är lika efterfrågade på marknaden behöver etablera kontakter för att även den ullen ska komma till användning.

Därför anordnade Sveriges Konsumenter och Svenska Fåravelsförbundet ett branschmöte under Fårfesten i Kil i början av månaden. Till Fårfesten i Kil kommer många fårägare och ullförädlare (tvätterier och spinnerier), men det saknas folk från svenska mode- och outdoorbranschen. Jag tror att det är hos dem vi måste börja, de behöver få upp ögonen för den svenska ullen, säga vad de vill ha och vad de skulle vara beredda att betala för det. För då kan fårägare se vad som efterfrågas och om det går att få avkastning för att ta hand om sin ull.

Under mötet så lanserades också ett ullbibliotek så att de som är intresserade av att arbeta med svensk ull kan få titta och klämma på olika sorter.
ullbibliotek
Jag hoppas att Filippa K och Röjk som var på branschmötet ser någon möjlighet att gå vidare med användning av svensk ull.

Vill du köpa ull och ylleprodukter från svenska får redan idag så kan du göra det från bland annat:

  • Filtmakeriet  – säljer ull, garn, vadd och stoppning av svensk ull
  • Åddeboull – säljer ull från svenska får
  • Ullcentrum – säljer ull, garn och en del kläder tillverkade av svensk ull (också kläder av merino som ej är svensk)
  • Ullkontoret – säljer ull, garn och nålfilt av svensk ull
  • Solkustens spinnverkstad  – säljer garn av svensk ull
  • Ullförmedlingen – en Facebooksida där fårägare lägger upp ull, garner och annat till försäljning.

Eftersom Fårfesten främst är en mässa med fårrelaterade produkter gick undertecknad bananas och handlade en massa ullgrejer och en vegetabiliskt garvad fårfäll. Fåret var uppvuxet och klappat i Enköping och garvat på ett litet garveri i Delsbo. Säljaren hade så stark relation till sina får att jag fick lova att vi skulle klappa fällen varje dag. Och det gör vi!
fårfäll

Tvätta mattan med snö – så gör du

Tvätta matta

Att rengöra sina mattor i snön är en favorit i repris och något jag skrivit om förut. Men något som är billigt och enkelt är bra att upprepa och just nu är det snö och minusgrader i stora delar av Sverige. Så det är bara att passa på att rengöra yllemattorna som fått utstå en hel del under året.

Det är hur enkelt som helst, bara att kasta ut mattan och ösa på snö, borsta runt lite och dra runt den i snön. Och varför inte låta den ligga några timmar eller under natten. Sedan kommer mattan lukta gott, färgerna kommer lysa och den är helt enkelt ren.

Billigt, miljövänligt och mycket enklare än att dra iväg med en stor tung ryamatta till kemtvätten.

(Ja, mitt barn ”hjälpte” till i minus tiograder utan byxor)

Svensk skog förgiftar floder i Indien

viskosSvensk skog omvandlas till viskos i Asien. Vi i Sverige är ganska bra på att omvandla skog till massa (pappers- eller dissolvmassa) och processen dit är relativt ren. Men när den ångermanländska granen ska bli ett mjuk och fint tyg så sker det i Asien under helt andra arbets- och miljöförhållanden. Ofta under missförhållanden vi aldrig skulle acceptera på en arbetsplats i Sverige och med utsläpp direkt i floder på ett sätt som skulle få ministrar och befolkning att gå i taket här. Men nu är det ju på andra sidan jorden, så vilket ansvar har vi för att våra granar och tallar förgiftar hela byar och gör att bebisar föds med missbildningar?

Miljöpåverkan vid viskostillverkning
Viskos är ett krångligt material att reda ut miljöpåverkan på. Viskos görs av cellulosa, och vilken cellulosa som helst kan fungera – gran från Bollstabruk, bambu från Japan, rester av apelsin efter juicetillverkning, allt funkar. Men för att det ska kunna bli textil ska det omvandlas i en så kallad viskosprocess och den kräver stora mängder kemikalier, i snitt 5,5 kilo för ett kilo viskostyg.

Nu är ju inte kemikalier per automatik illa. Det beror på vilka kemikalier som används och framför allt hur de används. I traditionell viskosprocess används en hel del otrevliga ämnen där framförallt lösningsmedlet koldisulfid utmärker sig. Koldisulfid är ett flyktigt lösningsmedel som är mycket farligt vid inandning (lösningsmedel generellt är inte särskilt bra för hjärnan). Och människor som arbetar på viskosbruk runt om i världen har drabbats av neurologiska skador och psykiska besvär exempelvis hallucinationer. Även reproduktionsskador och missbildningar kan härledas till de kemikalier som används vid viskostillverkning. Med det inte sagt att alla som arbetar med viskos kommer att bli galna, i alla fall inte om de arbetar i ett land med stark arbetsmiljölagstiftning och bra miljölagar. Eftersom det är en kemikalietung industri handlar det nämligen om HUR dessa kemikalier används och hanteras. Om processen är sluten och de farliga kemikalierna tas om hand i slutna system och återanvänds kan det vara helt okej för både arbetarna och miljön. Sådana system finns och det forskas på ännu bättre system (bland annat här i Sverige).

Viskos idag och igår
Men hur var det nu med granen från Bollstabruk, vad händer med den och varför ska den halva vägen runt jorden för att bli till tyg?

I Sverige har vi haft viskostillverkning från 1918 och den hade sin storhetstid under 1960-talet. Sedan blev det olönsamt och den sista fabriken lades ned 2004 (men då hade det inte, vad jag förstår, tillverkats viskos på många år). Produktionen har istället flyttat till andra sidan jorden. Under 1920-60-talet drogs också de svenska viskosfabrikerna med stora arbetsmiljöproblem, problem som nu återfinns på andra sidan jorden. För övrigt så tillverkas 87 % av all världens viskos i Kina, Indien och Indonesien. Och en så stor del som 70 % av världens viskos tillverkas av tio bolag.

Efterfrågan på textila material ökar, samtidigt är det svårt att odla mer bomull ur både miljö- och utrymmesperspektiv. Även om syntetmaterialen ökar är det också problematisk eftersom det kräver olja, så textilindustrin söker efter nya material. Och även om viskos inte är nytt (den första textilen av cellulosa kom redan under slutet av 1800-talet, då kallades det konstsilke) så spås cellulosabaserade material (så kallade regenatfibrer) öka mycket under de kommande åren.

Och den svenska skogsnäringen jublar över den nya efterfrågan. För vem sjutton vill tillverka tidningar och reklamblad nu för tiden? Nu finns det nya möjligheter att sälja den svenska skogen till något annat och det låter ju så bra och miljövänligt – kalsonger från den svenska skogen osv… Fast riktigt sant är det ju inte eftersom själva tyget inte tillverkas här och inte plaggen heller.

Svensk skog blir till viskos i Indien
Det svenska skogsbolaget Domsjö, eller svenska är de faktiskt inte längre, levererar stora mängder dissolvingmassa till Indien där den omvandlas till viskos. De är faktiskt en av de största leverantörerna av dissolvingmassa till Aditya Birla Group, som är världens största producenter av viskos. Att Domsjö levererar till just dem är inte konstigt då Domsjö sedan 2011 faktiskt ägs av koncernen Aditya Birla Group. Ett jätteföretag som även tillverkar kemikalierna som används inom viskosproduktionen.

2017 släpptes en rapport, där tio viskosbruk i Asien undersöktes, två av fabrikerna ägs av Aditya. Rapporten visar på oegentligheter på alla fabriker; det låg viskosspill utmed flodbäddarna, arbetare tvättade textilier direkt i floden, avlopp direkt ut i floderna, människor föds med missbildningar osv. Och det är alltså här granen från Bollstabruk blir till tyg, på bekostnad av Indiens floder och människor.

Hur agerar företagen bakom viskosen?
Men vad säger då Aditya Birla Group och de andra stora viskostillverkarna om rapporten? Jo, en av viskostillverkarna, Lenzig, vidtog faktist åtgärder när rapporten landade i deras knä. Exakt vad de gjort har jag personligen inte koll på men i min kommunikation med rapportskrivarna har de uttryckt att Lenzig visar vilja och vidtagit åtgärder för att komma till rätta med miljö- och arbetsvidriga förhållanden. Bra så, viskosproduktion har möjlighet att vara ganska bra även på andra sidan jorden.

Men riktigt så reagerade inte Aditya Birla Group. De hävdar istället att det är fel i rapporten och att deras produktion är ren och inte riskerar hälsan hos de som arbetar eller bor nära fabrikerna. Men det är inte bara rapporten som visat på problemen vid viskostillverkningen hos Adity Birla Group, även lokala medier har uppmärksammat utsläpp, missbildningar och dödsfall vid fabrikerna. Samtidigt släpps det ut rent vatten i Moälven, och Domsjö skriver fint om den friskvård som deras anställda här i Sverige har. Och jag unnar verkligen de som arbetar på fabriker bra friskvård, men kontrasten mot hur de som arbetar med samma material har det på andra sidan jorden blir extrem.

Vi förgiftar de indiska floderna tillsammans
Historien om granen från Bollstabruk tar inte slut här. Den fortsätter faktiskt hela vägen in i de svenska riksdagen. För den svenska staten, alltså vi, äger en del av Aditya Birla Group. Vi har alltså ett aktieinnehav i denna jättekoncern. Så du, jag och din farmor är faktiskt med och förgiftar de indiska floderna.

Råd och Rön har i senaste numret skrivit mer om den här härvan läs gärna det också.

Vad är väl angora? Mjukt, gosigt och alldeles, alldeles vidrigt.

Kanin angoraDet finns få saker som är mjukare än en angorakanin och således även ullen från dem. Men ull från angorakaniner är inte oproblematiskt. Strax innan jul fick jag ett mail från en kvinna som starkt ifrågasatte att vi som organisation, alltså Sveriges Konsumenter påstod att angora inte bara var varmt och gosigt utan även helt okej att använda ur ett djurrättsperspektiv. Det är något vi inte påstått och jag fick lov att eftersöka hur den typen av information (utan vår vetskap) hade spridits. Det visade sig att reklamutskicket Uppslaget, som går ut till närmare tre miljoner hushåll i Sverige, i sitt redaktionella innehåll skrivit om angora och använt oss som källa.

En skribent för Uppslaget hade alltså skrivit om vår text om angora från hemsidan, sedan hade den som korrekturläst ytterligare skrivit om och kortat ned texten så att budskapet blev förvrängt. En slags viskningslek med andra ord.

Och så här galet blev resultatet:
Skärmavbild 2018-01-16 kl. 12.49.27

Men hur är det då med angora?
Att angoraull är väldigt mjukt, gosigt och varmt är oomtvistligt, men hur ullen tas från kaninerna kan variera. Under 2013 blev det mycket uppmärksammat när det visade sig att ullen från angorakaniner, särskilt på de kinesiska farmarna, rycktes från djuren. Detta för att det går fortare än att försiktigt klippa kaninerna och för att ullen blir maximalt lång. Det är självklart mycket smärtsamt och inget annat än djurplågeri. Exakt hur det ser ut idag går inte att säga, då det mig veterligen inte finns några nya undersökningar, men jag skulle inte köpa angoraull där jag inte vet ursprung.

Och som exempel så certifierar GOTS, som är den största textila märkningen, inte angora sedan 2010 eftersom de då ansåg att det inte fanns någon angora som uppfyllde kriterierna för att bli certifierade enligt deras standarder.

Det betyder inte att all produktion av angora är dålig, det finns småproducenter som tar väl hand om sina kaniner och klipper dem omsorgsfullt. Den största producent av angoragarn jag känner till i Sverige är Angoragarnet och om jag skulle vilja ha garn av angora skulle jag vända mig till dem, även om det finns andra små producenter med koll på hur kaninerna behandlats.
garn angora

Jag är glad att kvinnan hörde av sig till oss och påpekade att det stod fel. Jag är mindre glad över att vår text förvridits och att vi stått som avsändare för något som kanske gör att folk tror att angoraull generellt är bra, för det kan vi absolut inte säga. Jag är också mindre glad över att redaktören för Uppslaget inte hade någon lust att dementera felaktigheterna de skrivit. Men det visar också på hur lätt information kan förvanskas, och hur lätt det blir fel även om ingen haft för avsikt att sprida felaktigheter. Värt att tänka på även i andra sammanhang.

Nyårsspaning

celebrate-1835387_1920Det är svårt att sia om framtiden men så här i början av året tänker jag ändå göra ett försök. Så under 2018 tror jag följande kommer att hända inom textilområdet?

  • Återvinningen av textilier kommer att gå ännu ett steg framåt. Men jag tror inte att vi kommer att nå längre än till några testkollektioner i 100 procent återvunnet material.
  • Det kommer ett politiskt beslut på hur vi ska handskas med textilt avfall. (Det trodde jag skulle ske redan 2017).
  • De mikroplaster som lossnar från våra textilier vid tvätt kommer att få mer uppmärksamhet och tvättmaskinstillverkare kommer att ta fram maskiner med mikroplastuppsamling.
  • Fler företag kommer att få upp ögonen för vilken resurs den svenska ullen är och ta in svensk ull i sin produktion.
  • Redan 2013 lovade H&M att de som arbetade hos deras viktigaste leverantörer skulle ha levnadslön. Så vi väntar med spänning på om H&M kommer att infria det fem år gamla löftet. De behöver lägga på ett kol om det ska gå (milt uttryckt).

Och det här med löften är ju svårt för en vill ju inte riskera att likt H&M stå där med ett löfte som kommer att bli trixigt att införliva. Så jag brukar strunta i nyårslöften. Men i år har jag gjort ett undantag. Jag har som ambition att äta ute mer. Och med äta ute menar jag utomhus. Alltså fler picknickar och utflykter om så bara i vår egen trädgård. Sedan tänker jag också lära mig fler svampar (2017 lärde jag mig flera riskor) och några lavar och mossor på det.
Äta ute

Glöm inte att tvätta julklappen

tvätta gosdjurSnart är det dags för barnen att slita upp julklapparna och bland dem finns det säkert en del mjuka. Kläder och gosedjur rekommenderar Kemikalieinspektionen att du tvättar innan användning, och jag tycker att det är klokt att följa deras råd.

Att de rekommenderar tvätt är för att det vid tillverkning och transport av textilier används väldigt mycket kemikalier och vissa av dem kan vara hälsovådliga. Men du behöver faktiskt inte tvätta alla textilier. De som är GOTS- och Oeko-tex-märkta ska vara testade för att inte innehålla hälsovådliga och allergiframkallande ämnen. Så om nallen, koftan eller nya kudden är märkt med det kan du knö ner dig i soffan och bara gosa redan på julaftonskvällen.

 


Produkter av ekologisk bomull då, måste det tvättas? Ja, faktiskt. Bomull är en råvara som besprutas väldigt hårt och ekologisk odlad bomull är bättre för odlare och för miljön än konventionellt framställd bomull. Men att något är tillverkat av ekologisk bomull säger ingenting om hur processen efter odling ser ut. De farligaste kemikalierna brukar tillsättas vid blekning och färgning och att något vuxit med mindre gift betyder inte att färgning, bearbetning och frakt är bra. Så tvätta nya tröjan även om den är av ekologisk bomull.

God Jul! Nu ses vi inte förrän efter nyår.

Varför tovar sig inte all ull?

ullkläderDet händer att ylletröjan följer med annan smutstvätt in i tvättmaskinen och kommer ut liten som en docktröja och hård som en sko. Och så är det – ull krymper och tovar sig vid hög temperatur och bearbetning.

Men det händer också att en ylletröja slinker med i sextiotvätten och kommer ut i samma storlek bara lite renare. Hur kan det komma sig? Ull är väl ull och borde bete sig likadant, eller?

När jag läser i mina träningsplagg av ull står det att de kan tvättas i 40° och även om jag inte tvättar dem särskilt ofta så är det i en helt vanlig 40°- tvätt ihop med annat smuts de körs när det händer. Och de kommer ut i samma storlek de åkte in. Men om (när) mina barns kofta hamnar i samma tvätt kommer den ut fyra storlekar mindre.

 

Och det är skillnad på ull och ull (nu lämnar vi all skillnad på olika djur och får därhän). Mycket av den ull vi handlar i vanliga butiker är nämligen behandlad. Den har gått genom en process som kallas superwash vilket gör att fibrerna inte hakar i varandra när de snurrar runt i maskinen och plagget kommer alltså inte att krympa.

Det finns två sätt att superwashbehandla, det ena innebär att ullen doppas i klor som fräter bort de yttersta hakarna på ullfibern. Det andra är att doppa själva fibern i en plastlösning som lägger sig som en skyddande hinna. Ofta används båda behandlingarna. Och dessa behandling har en ganska stor miljöpåverkan. Det går åt en hel del energi och vatten förutom att klorbehandling i sig inte är särskilt miljövänligt, men som alltid handlar det om hur kloret används och hur bra rening det är.

Alla behandlade plagg har nödvändigtvis inte gått genom dessa behandlingar, det finns nämligen en miljömässigt bättre behandling som ger samma resultat. Den heter EXP 4.0 och är en process som är godkänd av GOTS och Bluesign. Den innefattar inte klor och det går åt mindre vatten.
EXP_4

När ull genomgår en superwashbehandling försvinner en del av ullens naturliga egenskaper. Till exempel:

  • Förmågan ull har att tova eller filta sig (att ta bort den egenskapen är syftet med behandlingen).
  • Obehandlad ull vill gärna tillbaka i ursprungsform vilket innebär att en tröja som bara ligger i garderoben kan återfå sin form. Den elasticiteten försämras hos superwashbehandlade produkter som riskerar att tappa form på ett annat sätt.
  • Förmågan att ta upp fukt försämras något.
  • Och även de naturligt rengörande egenskaperna blir lite sämre.

Om ett plagg består av obehandlad eller superwashbehandlad ull kan du oftast läsa dig till. De flesta märken som använder sig av obehandlad ull är noggranna med att skriva ut det. Och om det inte står något är det oftast behandlad ull och de stora kedjornas ylleplagg är nästan uteslutande behandlade. Ibland händer det också att det står att ullen är superwashbehandlad. Men om det är en kofta som någon stickat till dig får du fråga eller ta det säkra före det osäkra och tvätta som att det är obehandlat.

Men jag ska vara ärlig, jag är glad att det finns ylleplagg som är behandlade. För även om det ur ett miljöperspektiv är bättre med obehandlad ull så har jag inte oceaner av tid och mina barn är ena riktiga kladd- och kissmonster. Så ibland är det väldigt skönt att bara kunna slänga in allt i maskinen för att två timmar senare kasta upp på strecket (ja, jag vet att plantorkning är bäst). Men om superwashbehandlade grejer klarar torktumling har jag ingen aning, det får någon med tillgång till torktumlare och som inte är rädd om sina ylleplagg testa.

Och vill du veta hur just ditt favoritmärke behandlar ullen, så fråga. Att fråga är nämligen alltid bra, dels kan du få ett svar du är nöjd med men alldeles oavsett så visar du att du är intresserad och kanske får företaget att ändra sig i framtiden. Själv har jag precis slängt iväg frågan om just superwashbehandling till ett av mina favoritmärken, vi får se vad de svarar.

PS. Det är bearbetning som är huvudorsaken till att ull tovar sig. Om ett obehandlat ylleplagg ligger stilla i varmt vatten kommer det inte att krympa. 

Kläder av bambu – kanske inte så fantastiskt ändå

bambukläderKläder i bambu har du säkert sett. Och inte sällan (nästan alltid) säljs de som ett miljövänligt alternativ. Jag har skrivit om det tidigare men känner att ämnet är aktuellt att ta upp igen.

Bambu är en råvara som växer fort och det krävs lite eller ingen gödsling eller användning av bekämpningsmedel. Det gör bambu till ett hållbart alternativ sett till själva råvaran.

Men för att göra hård bambu till mjukt tyg behöver bambun gå igenom en bearbetning, och det vanligaste sättet är genom viskosprocessen. En process som kan vara skadlig för miljön och för dem som arbetar i produktionen. Att det används en stor mängd kemikalier i denna process behöver inte vara dåligt (alla kemikalier är inte farliga) och det behöver inte ens vara så illa med farliga kemikalier, det handlar mer om hur dessa tas omhand och vilka regelverk för vattenrening och arbetsmiljö som gäller. Men 83 % av världens viskosbruk ligger i Kina, Indien och Indonesien vilket tyvärr är områden där arbetsförhållanden ofta är dåliga och där det tas lite hänsyn till lokalbefolkning och den närliggande miljön. Bara 10 % av världens viskos tillverkas i Europa, där reglerna generellt är bättre.

Och det är faktiskt jättekonstigt att kläder i viskos från bambu säljs och marknadsförs som kläder av bambu. Viskos från gran, tall eller björk omnämns ju inte på det sättet. Men om någon hittat en label där det står gran/tall får de gärna skicka bild och rätta mig. I USA är det sedan 2009 förbjudet att sälja plagg märkta enbart med bambu, de måste omnämnas som viskos eller viskos från bambu. Och när jag läser Konsumentverkets föreskrifter om benämningar på textilier så slår det mig att det nog är samma regler här, men det verkar efterföljas väldigt dåligt.

Benämning av textila fibrer
4 § Textilfibrer får endast benämnas och beskrivas på det sätt som anges i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

En benämning får inte i något avseende användas på någon annan fiber än den som beskrivs i anslutning till den betecknade fibern enligt bilaga 1, vare sig fristående eller som ordförbindelse eller som egenskapsnamn, oavsett vilket språk som används.

Bambu finns inte omnämnd i bilaga 1.

Du kanske också har hört talas om alla fantastiska egenskaper textil från bambu har. Som att det har antibakteriella egenskaper eller att det ska skydda extra bra mot UV-ljus. Vi pratar alltså om cellulosa som kemiskt brutits ned i flera steg och sedan pressas ut som trådar ur något som liknar ett duschmunstycke. Visst, bambu som råvara innehåller vissa antibakteriella ämnen (vilket även tall och gran gör) som skyddar gräset mot insektsangrepp och svamp, vilket är en av anledningarna till att bambu går att odla utan en massa bekämpningsmedel. Men de egenskaperna är inget som finns kvar efter att bambun förvandlats till tyg genom viskosprocessen.

Förhöjda värden av zink kan också hittas i bambuviskos och kan vara det som gett upphov till myten om bambuns antibakteriella egenskaper. Zink är en biprodukt från viskosprocessen, inte från bambun och kan alltså hittas i all viskos. Sen att kläder i bambuviskos luktar mindre illa (när du tränat i det och låter tröjan ligga i en våt hög på golvet) än syntet- och bomullsplagg är en annan femma, och kan bero på att viskos är bättre på att absorbera fukt.
bamboo-2685419_1920
Bambu kan också göras till tyg i en så kallas lyocellprocess. Den processen är i sig mindre vattenkrävande än viskosprocessen och kemikalierna ska ingå i ett kretslopp (ett slutet system). Men kemikalierna som används där är också giftiga och det blir åter igen beroende på hur fabrikerna sköter sig.

Tyg av bambu går också att framställa i en mekanisk process. Det tyget blir ganska hårt och lämpar sig dåligt för till exempel underkläder.

Sedan ska vi komma ihåg att den påverkan fibern har på miljön är relativt låg jämfört med den påverkan som kommer från färgning, spinning, vävning, stickning och så vidare. Men det är lättare att sälja något med snygga bilder på bambu, än att försöka förbättra färgningsprocessen och sälja på det.

Men ska du då köpa kläder tillverkade i bambuviskos hellre än bomull? Ja om du gillar materialet och planerar att använda plagget länge. Men du ska inte tro att kläder tillverkade av bambuviskos per se är bra för miljön.

P.S. Ingenting tyder på att farliga kemikalier från själva tillverkningen av viskos finns kvar i plagg du köper. Däremot kan det finnas skadliga ämnen från färgning, efterbearbetning eller frakt. Och tyg av bambu görs av jättebambun som är en annan sort än den pandor äter, så vi tar inte pandornas mat. 

Torktumla INTE linne

Tvätta,linneEn kollega kom till mig och frågade om jag hade någon aning om varför hennes endast ett år gamla linnelakan, inköpta på H&M hade gått sönder.

Dålig kvalitet, tänkte jag. Hon förklarade att hon hade gjort precis som butiksbiträdet sagt och torktumlat sina lakan. Varpå jag hävdade att hon absolut inte kunde köpt lakan i lin, för att uppmana till att torktumla linprodukter är samma sak som att förklara hur du förstör textilen på bästa sätt. Vi gick in på H&M:s hemsida och det visade sig att hon hade rätt:  det var linnelakan. Det anmärkningsvärda är inte att ett butiksbiträde fått saker om bakfoten, det kan hända alla, utan att det på H&M:s hemsida klart och tydlig står att lakanen ska torktumlas. Butiksbiträdet hade alltså bara förmedlat hur H&M tycker att vi ska ta hand om våra textilier, på sämsta tänkbara sätt.

Men varför ska du då inte torktumla dina lakan i lin? Jo, för att linfibern bryts sönder och textilen förstörs. Visserligen kommer det att bli mjukt, saker i uppluckringstillstånd blir oftast det.

Hur ska du då tvätta dina linneprodukter?

  • Lin som är en naturfiber går bra att vädra, men ibland (särskilt med sängkläder) vill vi ju tvätta.
  • Lin kan tvättas i upp till 80 grader. Varmare än det gillar inte linfibern då linets naturliga ”lim” skadas. Så vanlig 40 eller 60 tvätt går utmärkt.
  • Centrifugering kan skada linfibern så är det en linprodukt du är extra rädd om, exempelvis en damastduk, skippa helt centrifugeringen. Annars är lin en fiber som blir starkare när den är blöt, så det går att centrifugera men gör det på lägre varvtal än vanligt.
  • Och som tål att upprepas. Torktumla INTE.
  • Lin krymper ofta vid första tvätten, ganska mycket, cirka 4-7 % (bra att veta om du syr gardiner).

Sköter du dina linneprodukter rätt kan de hålla en livstid eller längre. Och lin blir skönare och vackrare när det används.

Men tillbaka till H&M. Den konspiratoriskt lagda skulle kunna säga att H&M uppmuntrar till att missköta sina textilier för att det leder till fler inköp och mer pengar i kassan. Själv tror jag att de helt enkelt inte vet bättre. Att den som gjort produktbeskrivningen och de som korrat skulle behövt mer slöjd och materialkunskap i skolan. Kunskaperna om hur vi ska ta hand om våra kläder och textilier tror jag generellt minskat och när det sker blir det än viktigare att de som säljer grejer till oss faktiskt har koll. För vi litar på det som står i beskrivningar och vi gör som vi blir tillsagda i butiken.
linJag har också skrivit om lin här, och beskrivit hur du lättast får ditt lin slätt här.