Sy barnklänning av skjorta

klänning av skjorta

Båda barnen i klänningar från gamla herrskjortor.

Att sy nya kläder av herrskjortor är en favorit. Materialet är ofta av bra kvalitet, och tyget lämpar sig bra när det är varmt och soligt ute. Och när man syr är det alltid trixigt att få till snygga knäppkanter och knapphål och då är det smart att använda sådana som redan är sydda.

För tre år sedan sydde jag en klänning av en gammal skjorta till mellanbarnet. Den har sedan länge gått över till lillebarnet, så det kändes dags att sy en ny till mellanungen. Numer har hon en mycket bestämd uppfattning om hur saker ska se ut så det gällde att anpassa sig till en envis, regnbågsälskande, snart-femåring. Tydligen sticks och kliar ärmar – så det gick helt bort.

För att sy en klänning av en skjorta behöver du:

Skjorta
Sax
Tråd
Symaskin (du kan förstås sy för hand också)
Kantband (gärna i regnbågsfärger)

Sedan är det bara att sätta igång:
Lägg upp skjortan på ett bord.
Klipp bort ärmarna.
Rita ut formen på klänningen.
Klipp (på bilden har jag klippt till ärmar, men de fick jag ta bort).

Sy sedan ihop sidosömmarna och kanta halsringning och ärmål med kantband. Om du har en unge med tydlig stil kan du också bli tvungen att fixa ett skärp i lämplig färg. Jag flätade ihop remsor av rosa, blått och gult tyg för att blidka barnet.

Och vad passar bättre än att ta sommarlov med en ny sommarklänning så det gör jag. Vi ses i augusti.

Ha en härlig sommar!

Minska på plasten – gör din egen fruktpåse

IMG_9416Jag roade mig en morgon (när jag sprang till jobbet) med att räkna hur många plastpåsar som låg och skräpade, efter fyra kilometer och tio plastpåsar orkade jag inte räkna mer. Några tygpåsar som låg och skräpade såg jag däremot inte.

Det är snart ett år sedan lagen om att handeln måste informera om plastpåsars påverkan på miljön trädde i kraft. Många butiker valde då att börja ta betalt för plastpåsar. Det har givit effekt och antalet plastpåsar har minskat. Men uppenbarligen hamnar plastpåsar fortfarande i vår natur. Där smulas de sönder och sprider sig i form av mikro- och nanoplast i vår miljö och även in i djur och kanske även in i våra kroppar.

Livsmedelsbutiker har länge tagit betalt för plastpåsar. Och om jag köper påse i affären så använder jag den sedan till sopor. Men det är lätt att plocka på sig några gratis plastpåsar vid frukt och grönt ändå. Om jag handlar en klase bananer eller två paprikor väljer jag att inte ta en sådan påse. Men ska jag ha två kilo potatis eller en hög med äpplen så fungerar det inte riktigt utan påse. De små tunna påsarna som är till frukt slänger jag också direkt i återvinningen. De duger (enligt mig) inte till något annat.

Det skulle ju vara trevligt att minska på antalet plastpåsar och det är just vid fruktpåsarna jag har den möjligheten.

Så jag tillverkade några egna fruktpåsar:
En virkad i lingarn, en stickad i bomullsgarn och en sydd av spetsgardin (syntet). Allt material hade jag hemma.
En fruktpåse av plast väger ungefär tre gram, de jag gjort väger något mer så de extra grammen blir ju en extra kostnad (men inte så hög). 

Virkad påse
vikt: 12 gram
tidsåtgång: tågresa Linköping – Stockholm (enkel)

Mönstret jag följde hittar ni här. Eller jag följde det inte, jag gjorde som vanligt, slog ett öga och virkade sedan efter eget huvud.

Stickad påse
vikt: 10 gram
tidsåtgång: en tur till lekparken och en simskole-lektion.
Jag följde inget mönster utan stickade med stora stickor (storlek 8) en slags rundstickning med två stickor. En teknik där endast varannan maska stickas, per varv. Hur du gör det hittar du: här.

Sydd påse
vikt: 16 gram
tidsåtgång: cirka 10 minuter
Verkligen superlätt att göra. Bara att klippa och sedan sy med maskin. Min påse är gjord som en typisk slöjdpåse, och om du behöver beskrivning på det så finns det en väldigt utförlig: här. Tyvärr så är tyget så pass tätt att det kanske blir svårt för personalen i kassan att se exakt vad som är i påsen.

Alldeles oavsett hur du väljer att göra din fruktpåse/shoppingkasse så är det bra att inte köpa nytt material, utan använda sådant du har hemma eller hittat second-hand. För vi tror gärna att tygpåsen är så mycket bättre för miljön än den i plast. Men det är inte riktigt sant. För det beror på vilken miljöaspekt du väljer att titta på och hur många gånger du använder påsen. En tygpåse i bomull behöver ur ett energiperspektiv användas ett hundratal gånger för att bli ett energieffektivt alternativ till plastpåsen (även mycket högre siffror florerar). Men om tygpåsen är av återanvänt material blir det en omedelbar miljövinst.

Nu gäller det bara att komma ihåg att ta med sig påsarna när jag ska handla.

Hampa – ett hållbart alternativ?

herb-2915337_1920Hampa beskrivs ofta som miljövänligt och ekologiskt och jag har vid flera tillfällen hört människor förespråka att all textil borde tillverkas av hampa. Och hampa är, sett till materialval, ett bättre alternativ än bomull och syntet men ändå svårt att hitta kläder av i handeln. Här reder jag ut varför.

Hampa är egentligen ett samlingsnamn för en familj växter som innefattar en massa olika sorter med lite olika egenskaper. Mest känd är de sorter som innehåller narkotiska substanser, men det är alltså inte samma sort som lämpar sig att göra textil av. Hampaväxter är tåliga och kan växa i de flesta klimatzoner, även här i nordiskt klimat. Och hampa till textiler har använts i flera tusen år, de äldsta fynden av hampaodling (för textil) i Sverige är från första århundradet efter Kristus.

Men idag odlas det lite hampa i Sverige, faktiskt bara på 51 hektar (ungefär 73 fotbollsplaner) och det är mestadels till biobränsle. Det har flera orsaker, en är att odling av all hampa förbjöds 1974. Även om förbudet slutade gälla 2003 så är det för den saken skull inte bara att sätta igång och odla sin hampa, du måste ha godkännande från Jordbruksverket först. Idag går det alltså (med lite byråkrati) att odla hampa för textiltillverkning. Men på samma sätt som det inte är lönsamt att odla spånadslin, så är det svårt att få till en lönsam produktion av hampa till textilier. Hampan ska ju konkurrera med billig syntet och subventionerad bomull och det säger sig självt att om vi inte tycker att en tröja eller en handduk ska kosta mer än några tior så blir det svårt.

Men hampa är ett bra material ur flera synvinklar. Det kan växa i många klimatzoner (till skillnad från bomull), det är en gröda som växer fort, inte kräver så mycket gödsel och bekämpningsmedel och det är en lång fiber som ger ett hållbart tyg. Så absolut – hampa är ett bra textilt alternativ. Och eftersom hampa innehåller stor mängd cellulosa, 32-38 procent (barrträd cirka 40 procent), skulle det också kunna vara ett alternativ i viskosproduktion (min egen analys).

Sedan finns det också den aspekten att vi inte testat att odla hampa (eller lin) på samma sätt och i samma mängder som bomull. Bomull odlas ofta som monokultur, alltså det odlas bara bomull år efter år, och jorden mår inte bra av det eftersom olika grödor tillför och suger ur olika ämnen ur marken. Och om vi skulle odla hampa på samma sätt så kanske det skulle visa sig att det också var skadligt för miljö och människor?

hampa lin

Hampa eller lin? Jag minns inte, och kan nu inte avgöra vilket det är. Inte ens genom bränntest. 

Hampa är för övrigt väldigt likt lin i strukturen, så när det grävts ut textilier från bronsåldern är det omöjligt att avgöra om det är av hampa eller lin. Men eftersom de historiska beläggen för att det odlats lin är starkare och äldre, än de för hampa, så antas det att textilierna varit av lin. Rent teoretiskt kan kläder från bronsåldern dock ha varit av hampa, för även där finns det ju gamla fynd

 

Vad är ekologiska kläder?

clothing-3301740_1920Vad som får kallas ekologiskt inom livsmedelsproduktion är strikt reglerat. För att en vara ska få saluföras som ekologisk (om det är en sammansatt vara ) ska minst 95 procent bestå av ekologiska ingredienser. Och inom EU måste alla som vill märka mat som ekologisk kontrolleras av ett godkänt kontrollorgan. 

Så ser det inte ut när det gäller kläder.

Exakt vad som avses med ekologiska kläder finns det inget regelverk kring. Om något kallas ekologiskt handlar det oftast om att materialet är ekologiskt odlat, exempelvis bomull eller lin men ibland hamnar hampa, återvunna material eller bambuviskos också inom kategorin (läs gärna mer om bambuviskos).

Samtidigt finns det jättebra tredjepartscertifieringar för kläder och textil. Med det menas att en oberoende organisation kontrollerar att produkten uppfyller vissa krav de satt upp för att produktion och tillverkning ska belasta miljö och människor så lite som möjligt. Olika certifieringar tar hänsyn till lite olika grejer, kolla gärna vår märkningsguide. De vanligaste och starkaste märkningar när det gäller kläder är: GOTS, EU-ecolabel, Svanen och Bra miljöval.

 


Vad klädkedjor väljer att saluföra som hållbart genom märkningar som Ett bättre val, Concious Choice, Sustainably, Ett grönare val, Better choice och så vidare finns det ingen reglering runt. Ibland kan det innebära att ett plagg är certifierat enligt en oberoende part exempelvis GOTS, andra gånger innebär det att företaget är medlemmar av BCI (Better Cotton Initiativ) eller att plagget består av 20 procent återvunnet material, är märkt med Öko-tex 100 (inte en miljömärkning) eller annan oklar anledning.

Flera av de stora kedjorna väljer på det här sättet att blanda starka märkningar med egna godtyckliga definitioner av miljö- och hållbarhetsarbete. KappAhl är en av dessa. Nästan hela deras kollektion Newbie är märkt enligt GOTS, en stark och bra märkning, och alla dessa plagg bär också KappAhls egna ”hållbarhetsmärkning”, men eftersom KappAhl också är medlemmar av BCI så ”hållbarhetsmärker” de alla sina bomullsplagg. Exakt hur mycket BCI-märkt bomull ett plagg innehåller går inte att svara på då den blandas ut med konventionellt odlad bomull, vilket innebär att deras ”hållbarhetsmärkta plagg” kan bestå av hur lite BCI-bomull som helst. Med den definitionen är det ju ganska lätt att stoltsera med att 53 procent av utbudet är hållbarhetsmärkt.

Att vara medlemmar i BCI innebär att företaget satsar pengar för att utbilda bomullsodlare, så att odlingen ska tära mindre på miljön och så att arbetarna ska få det bättre. Och det är ju jättebra, men bara för att jag betalar årsavgift till Amnesty så betyder det ju inte att jag kan skriva i mitt CV att jag räddar dödsdömda ur fängelse.
cotton-2180559_1920Men KappAhl är inte ensamma om att blanda högt och lågt. Lindex, Cubus, Polarn & Pyret, Åhlens med flera gör också det.

H&M är även de medlemmar av BCI men har valt att inte hållbarhetsmärka alla sina bomullsplagg (nu kanske de får idéer?). De sätter sitt hållbarhetsmärke (Consious) på plagg som består av material de bedömt som mer hållbara. Exempelvis ekologisk bomull, återvunnen bomull, återvunnen polyester eller lyocell. De anger faktiskt också noga hur stor procentandel av plagget som består av det mer hållbara valet, exempelvis 87 procent ekologisk bomull. Men på H&M hittar du inga plagg som är tredjepartcertifierade utan hos dem gäller deras egen märkning (den ekologiska bomullen är certifierad).

Och det här är också klurigt; att kedjorna väljer att fokusera på materialet. För de livscykelanalyser som gjorts på kläder visar att den största miljöpåverkan är i produktion, alltså efter att råvaran producerats och innan den fraktas hit (jag förutsätter att tillverkningen sker i annan del av världen). Dessa processer kontrolleras av flera tredjepartcertifieringar men berörs inte när butikerna själva sätter upp kriterier.

Exakt vilka kriterier som butikerna följer när de ska hållbarhetsmärka något är också svårt att få svar på. Hos de flesta stora märkena går det inte att på ett enkelt sätt att få svar på den frågan. Men där särskiljer sig Åhléns och det går att hitta att ”ett plagg hållbarhetsmärks om minst 50 procent av plagget” består av (ett av dem bedömt) bättre material.

Jag tycker det är tråkigt att kedjor som satsat på att ta fram produkter som är tredjepartscertifierade sedan blandar dem med andra mer godtyckliga grejer i en salig grönmärkt röra. För de allra flesta av oss har varken tid eller lust att sätta oss in i vad just den gröna märkningen vi fingrar på i butikshyllan betyder. Vi vill att det ska vara enkelt och tydligt och det är det inte idag. Inte i närheten.

P.S. Polarn & Pyret har profilerat sig som ett bra val för den medvetne småbarnsföräldern, och de gör en del som är bra, men vilket lurendrejeri deras ECO-märkning är skriver JohannaN om här. Läs det!

Det går att tillverka schysst viskos

lumber-1246545_1920Nu ska jag prata om viskos igen. Alltså tyg som tillverkas av cellulosa. Och jag har skrivit om det förut, flera gånger. Senast när jag ville belysa det faktum att svensk skog fraktas till Asien för att där omvandlas till textil och hur den tillverkningen är allt annat än ren.

För att omvandla trä till mjukt och skönt tyg krävs det en hel massa olika kemikalier, en del farliga för miljö och människor. Men det betyder inte att viskosproduktion behöver vara skadligt, det är det som är det kluriga med kemikalietunga industrier, det handlar så mycket om hur dessa kemikalier tas omhand, i vilka system och hur starkt skydd de som arbetar har.
Skärmavbild 2018-01-23 kl. 14.47.31Nästan all viskosproduktion sker i Asien och där är det generellt sämre ställt med miljö- och arbetsskydd än i Europa. Men det betyder inte att viskosproduktionen där behöver vara smutsig, fastän den är det idag. Det går att tillverka viskos i bra system utan större fara för människor och miljö men då behöver många av viskosbruken ställa om. Och det gör mig glad att se att världens näst största viskostillverkare Lenzig vill göra de förändringar som krävs för att viskos ska bli ett relativt hållbart materialval. Changing Markets har nämligen tagit fram en vägledning för att nå en hållbar viskosproduktion och Lenzig är beredda att följa den.

Och även om det inte många dagar sedan jag ifrågasatte H&M:s dåliga löner och arbetsvillkor ska jag nu lyfta något bra de gjort.

Flera stora klädproducenter som exempelvis H&M och Zara har nämligen skrivit på vägledningen om hur en hållbar viskosproduktion ska uppnås och lovar att inte köpa viskos från industrier som inte sköter sig. Vi får se hur det går med det, men det är definitivt ett steg i rätt riktning. Så för en gångs skull säger jag heja H&M, och menar det.

Men hur var det då med den svenska skogen? Jo, den exporteras till Asien och blir tyg hos världens största viskostillverkare Aditya Birla Group. De vill trots flera rapporter och händelser som visar på oegentligheter i produktionen inte kännas vid att det finns problem med deras viskosproduktion. Så den svenska skogen fortsätter smutsa ner indiska floder och det ser inte ut att det blir någon ändring på det inom den närmaste framtiden.

PS: Viskosen från Aditya Birla Groups heter Liva. Den tänker i alla fall inte jag köpa.

 

 

Klädbranschen importerar ull – samtidigt som svensk ull bränns

FårUll har seglat upp som ett favoritmaterial framförallt inom outdoorbranschen. Men det är främst merinoull som används och det finns en idé om att merinoull är den enda ull som fungerar till kläder. Den ullen importeras eftersom det knappt finns några merinofår i Sverige. Men det finns jättefin annan ull i Sverige och olika ull passar till olika grejer. Och det är inte bara merinoull vi importerar, utan vi importerar även annan grövre ull, faktiskt lika mycket som vi slänger. För mycket av den svenska ullen slängs, så mycket som 75-80 procent. Och det känns ju lite onödigt. 

Egentligen är det konstigt att säga svensk ull som att det vore en sorts ull, för så är det inte. Det finns jättemånga olika fårraser i Sverige och all ull har olika egenskaper. Merinoull saluförs som mjukare och mindre stickig än annan ull. Hur stickig eller kliig ull är beskrivs i micron, alltså desto tunnare fibern är desto mjukare upplevs den och desto lägre microntal har den. Merinoull har lågt microntal – mellan 12 och 24 micron. Men det finns ull från svenska får som också har så låga microntal; finull och jämtlandsull till exempel. Och det ska tillläggas att både finull och jämtlandsull har högre glans än merinoull.

Men all svensk ull har inte så låga microntal och en del lämpar sig inte för underställ, men det är ju inte direkt bara underkläder som tillverkas av ull. Till tröjor, ytterplagg, mattor, filtar, täcken med mera är ull ett utmärkt material.

Men varför slänger vi då ungefär lika mycket ull som vi importerar? Det låter ju helt galet och kanske tänker några att det är för att vår ull är mycket sämre. Så är det inte. Däremot behövs det mer kunskap om hur fåren ska klippas för att ullen ska bli så bra som möjligt. Men det är ju så att en fårägare inte vill lägga ner en massa pengar på klippning om hen inte har chans att få tillbaka den summan. Och idag är det svårt. Några fårägare som har får med eftertraktad ull säljer lätt allt, men majoriteten behöver veta att de kan sälja sin ull och få betalt för den.

Därför behövs samarbeten där de som har förmåga att producera saker av svensk ull arbetar upp kontakter med fårägare, så att de redan innan klippning vet att deras ull kommer att bli såld. Och även de fårägare som har köttrasfår och andra sorter som inte är lika efterfrågade på marknaden behöver etablera kontakter för att även den ullen ska komma till användning.

Därför anordnade Sveriges Konsumenter och Svenska Fåravelsförbundet ett branschmöte under Fårfesten i Kil i början av månaden. Till Fårfesten i Kil kommer många fårägare och ullförädlare (tvätterier och spinnerier), men det saknas folk från svenska mode- och outdoorbranschen. Jag tror att det är hos dem vi måste börja, de behöver få upp ögonen för den svenska ullen, säga vad de vill ha och vad de skulle vara beredda att betala för det. För då kan fårägare se vad som efterfrågas och om det går att få avkastning för att ta hand om sin ull.

Under mötet så lanserades också ett ullbibliotek så att de som är intresserade av att arbeta med svensk ull kan få titta och klämma på olika sorter.
ullbibliotek
Jag hoppas att Filippa K och Röjk som var på branschmötet ser någon möjlighet att gå vidare med användning av svensk ull.

Vill du köpa ull och ylleprodukter från svenska får redan idag så kan du göra det från bland annat:

  • Filtmakeriet  – säljer ull, garn, vadd och stoppning av svensk ull
  • Åddeboull – säljer ull från svenska får
  • Ullcentrum – säljer ull, garn och en del kläder tillverkade av svensk ull (också kläder av merino som ej är svensk)
  • Ullkontoret – säljer ull, garn och nålfilt av svensk ull
  • Solkustens spinnverkstad  – säljer garn av svensk ull
  • Ullförmedlingen – en Facebooksida där fårägare lägger upp ull, garner och annat till försäljning.

Eftersom Fårfesten främst är en mässa med fårrelaterade produkter gick undertecknad bananas och handlade en massa ullgrejer och en vegetabiliskt garvad fårfäll. Fåret var uppvuxet och klappat i Enköping och garvat på ett litet garveri i Delsbo. Säljaren hade så stark relation till sina får att jag fick lova att vi skulle klappa fällen varje dag. Och det gör vi!
fårfäll

Tvätta mattan med snö – så gör du

Tvätta matta

Att rengöra sina mattor i snön är en favorit i repris och något jag skrivit om förut. Men något som är billigt och enkelt är bra att upprepa och just nu är det snö och minusgrader i stora delar av Sverige. Så det är bara att passa på att rengöra yllemattorna som fått utstå en hel del under året.

Det är hur enkelt som helst, bara att kasta ut mattan och ösa på snö, borsta runt lite och dra runt den i snön. Och varför inte låta den ligga några timmar eller under natten. Sedan kommer mattan lukta gott, färgerna kommer lysa och den är helt enkelt ren.

Billigt, miljövänligt och mycket enklare än att dra iväg med en stor tung ryamatta till kemtvätten.

(Ja, mitt barn ”hjälpte” till i minus tiograder utan byxor)

Svensk skog förgiftar floder i Indien

viskosSvensk skog omvandlas till viskos i Asien. Vi i Sverige är ganska bra på att omvandla skog till massa (pappers- eller dissolvmassa) och processen dit är relativt ren. Men när den ångermanländska granen ska bli ett mjuk och fint tyg så sker det i Asien under helt andra arbets- och miljöförhållanden. Ofta under missförhållanden vi aldrig skulle acceptera på en arbetsplats i Sverige och med utsläpp direkt i floder på ett sätt som skulle få ministrar och befolkning att gå i taket här. Men nu är det ju på andra sidan jorden, så vilket ansvar har vi för att våra granar och tallar förgiftar hela byar och gör att bebisar föds med missbildningar?

Miljöpåverkan vid viskostillverkning
Viskos är ett krångligt material att reda ut miljöpåverkan på. Viskos görs av cellulosa, och vilken cellulosa som helst kan fungera – gran från Bollstabruk, bambu från Japan, rester av apelsin efter juicetillverkning, allt funkar. Men för att det ska kunna bli textil ska det omvandlas i en så kallad viskosprocess och den kräver stora mängder kemikalier, i snitt 5,5 kilo för ett kilo viskostyg.

Nu är ju inte kemikalier per automatik illa. Det beror på vilka kemikalier som används och framför allt hur de används. I traditionell viskosprocess används en hel del otrevliga ämnen där framförallt lösningsmedlet koldisulfid utmärker sig. Koldisulfid är ett flyktigt lösningsmedel som är mycket farligt vid inandning (lösningsmedel generellt är inte särskilt bra för hjärnan). Och människor som arbetar på viskosbruk runt om i världen har drabbats av neurologiska skador och psykiska besvär exempelvis hallucinationer. Även reproduktionsskador och missbildningar kan härledas till de kemikalier som används vid viskostillverkning. Med det inte sagt att alla som arbetar med viskos kommer att bli galna, i alla fall inte om de arbetar i ett land med stark arbetsmiljölagstiftning och bra miljölagar. Eftersom det är en kemikalietung industri handlar det nämligen om HUR dessa kemikalier används och hanteras. Om processen är sluten och de farliga kemikalierna tas om hand i slutna system och återanvänds kan det vara helt okej för både arbetarna och miljön. Sådana system finns och det forskas på ännu bättre system (bland annat här i Sverige).

Viskos idag och igår
Men hur var det nu med granen från Bollstabruk, vad händer med den och varför ska den halva vägen runt jorden för att bli till tyg?

I Sverige har vi haft viskostillverkning från 1918 och den hade sin storhetstid under 1960-talet. Sedan blev det olönsamt och den sista fabriken lades ned 2004 (men då hade det inte, vad jag förstår, tillverkats viskos på många år). Produktionen har istället flyttat till andra sidan jorden. Under 1920-60-talet drogs också de svenska viskosfabrikerna med stora arbetsmiljöproblem, problem som nu återfinns på andra sidan jorden. För övrigt så tillverkas 87 % av all världens viskos i Kina, Indien och Indonesien. Och en så stor del som 70 % av världens viskos tillverkas av tio bolag.

Efterfrågan på textila material ökar, samtidigt är det svårt att odla mer bomull ur både miljö- och utrymmesperspektiv. Även om syntetmaterialen ökar är det också problematisk eftersom det kräver olja, så textilindustrin söker efter nya material. Och även om viskos inte är nytt (den första textilen av cellulosa kom redan under slutet av 1800-talet, då kallades det konstsilke) så spås cellulosabaserade material (så kallade regenatfibrer) öka mycket under de kommande åren.

Och den svenska skogsnäringen jublar över den nya efterfrågan. För vem sjutton vill tillverka tidningar och reklamblad nu för tiden? Nu finns det nya möjligheter att sälja den svenska skogen till något annat och det låter ju så bra och miljövänligt – kalsonger från den svenska skogen osv… Fast riktigt sant är det ju inte eftersom själva tyget inte tillverkas här och inte plaggen heller.

Svensk skog blir till viskos i Indien
Det svenska skogsbolaget Domsjö, eller svenska är de faktiskt inte längre, levererar stora mängder dissolvingmassa till Indien där den omvandlas till viskos. De är faktiskt en av de största leverantörerna av dissolvingmassa till Aditya Birla Group, som är världens största producenter av viskos. Att Domsjö levererar till just dem är inte konstigt då Domsjö sedan 2011 faktiskt ägs av koncernen Aditya Birla Group. Ett jätteföretag som även tillverkar kemikalierna som används inom viskosproduktionen.

2017 släpptes en rapport, där tio viskosbruk i Asien undersöktes, två av fabrikerna ägs av Aditya. Rapporten visar på oegentligheter på alla fabriker; det låg viskosspill utmed flodbäddarna, arbetare tvättade textilier direkt i floden, avlopp direkt ut i floderna, människor föds med missbildningar osv. Och det är alltså här granen från Bollstabruk blir till tyg, på bekostnad av Indiens floder och människor.

Hur agerar företagen bakom viskosen?
Men vad säger då Aditya Birla Group och de andra stora viskostillverkarna om rapporten? Jo, en av viskostillverkarna, Lenzig, vidtog faktist åtgärder när rapporten landade i deras knä. Exakt vad de gjort har jag personligen inte koll på men i min kommunikation med rapportskrivarna har de uttryckt att Lenzig visar vilja och vidtagit åtgärder för att komma till rätta med miljö- och arbetsvidriga förhållanden. Bra så, viskosproduktion har möjlighet att vara ganska bra även på andra sidan jorden.

Men riktigt så reagerade inte Aditya Birla Group. De hävdar istället att det är fel i rapporten och att deras produktion är ren och inte riskerar hälsan hos de som arbetar eller bor nära fabrikerna. Men det är inte bara rapporten som visat på problemen vid viskostillverkningen hos Adity Birla Group, även lokala medier har uppmärksammat utsläpp, missbildningar och dödsfall vid fabrikerna. Samtidigt släpps det ut rent vatten i Moälven, och Domsjö skriver fint om den friskvård som deras anställda här i Sverige har. Och jag unnar verkligen de som arbetar på fabriker bra friskvård, men kontrasten mot hur de som arbetar med samma material har det på andra sidan jorden blir extrem.

Vi förgiftar de indiska floderna tillsammans
Historien om granen från Bollstabruk tar inte slut här. Den fortsätter faktiskt hela vägen in i de svenska riksdagen. För den svenska staten, alltså vi, äger en del av Aditya Birla Group. Vi har alltså ett aktieinnehav i denna jättekoncern. Så du, jag och din farmor är faktiskt med och förgiftar de indiska floderna.

Råd och Rön har i senaste numret skrivit mer om den här härvan läs gärna det också.

Vad är väl angora? Mjukt, gosigt och alldeles, alldeles vidrigt.

Kanin angoraDet finns få saker som är mjukare än en angorakanin och således även ullen från dem. Men ull från angorakaniner är inte oproblematiskt. Strax innan jul fick jag ett mail från en kvinna som starkt ifrågasatte att vi som organisation, alltså Sveriges Konsumenter påstod att angora inte bara var varmt och gosigt utan även helt okej att använda ur ett djurrättsperspektiv. Det är något vi inte påstått och jag fick lov att eftersöka hur den typen av information (utan vår vetskap) hade spridits. Det visade sig att reklamutskicket Uppslaget, som går ut till närmare tre miljoner hushåll i Sverige, i sitt redaktionella innehåll skrivit om angora och använt oss som källa.

En skribent för Uppslaget hade alltså skrivit om vår text om angora från hemsidan, sedan hade den som korrekturläst ytterligare skrivit om och kortat ned texten så att budskapet blev förvrängt. En slags viskningslek med andra ord.

Och så här galet blev resultatet:
Skärmavbild 2018-01-16 kl. 12.49.27

Men hur är det då med angora?
Att angoraull är väldigt mjukt, gosigt och varmt är oomtvistligt, men hur ullen tas från kaninerna kan variera. Under 2013 blev det mycket uppmärksammat när det visade sig att ullen från angorakaniner, särskilt på de kinesiska farmarna, rycktes från djuren. Detta för att det går fortare än att försiktigt klippa kaninerna och för att ullen blir maximalt lång. Det är självklart mycket smärtsamt och inget annat än djurplågeri. Exakt hur det ser ut idag går inte att säga, då det mig veterligen inte finns några nya undersökningar, men jag skulle inte köpa angoraull där jag inte vet ursprung.

Och som exempel så certifierar GOTS, som är den största textila märkningen, inte angora sedan 2010 eftersom de då ansåg att det inte fanns någon angora som uppfyllde kriterierna för att bli certifierade enligt deras standarder.

Det betyder inte att all produktion av angora är dålig, det finns småproducenter som tar väl hand om sina kaniner och klipper dem omsorgsfullt. Den största producent av angoragarn jag känner till i Sverige är Angoragarnet och om jag skulle vilja ha garn av angora skulle jag vända mig till dem, även om det finns andra små producenter med koll på hur kaninerna behandlats.
garn angora

Jag är glad att kvinnan hörde av sig till oss och påpekade att det stod fel. Jag är mindre glad över att vår text förvridits och att vi stått som avsändare för något som kanske gör att folk tror att angoraull generellt är bra, för det kan vi absolut inte säga. Jag är också mindre glad över att redaktören för Uppslaget inte hade någon lust att dementera felaktigheterna de skrivit. Men det visar också på hur lätt information kan förvanskas, och hur lätt det blir fel även om ingen haft för avsikt att sprida felaktigheter. Värt att tänka på även i andra sammanhang.

Nyårsspaning

celebrate-1835387_1920Det är svårt att sia om framtiden men så här i början av året tänker jag ändå göra ett försök. Så under 2018 tror jag följande kommer att hända inom textilområdet?

  • Återvinningen av textilier kommer att gå ännu ett steg framåt. Men jag tror inte att vi kommer att nå längre än till några testkollektioner i 100 procent återvunnet material.
  • Det kommer ett politiskt beslut på hur vi ska handskas med textilt avfall. (Det trodde jag skulle ske redan 2017).
  • De mikroplaster som lossnar från våra textilier vid tvätt kommer att få mer uppmärksamhet och tvättmaskinstillverkare kommer att ta fram maskiner med mikroplastuppsamling.
  • Fler företag kommer att få upp ögonen för vilken resurs den svenska ullen är och ta in svensk ull i sin produktion.
  • Redan 2013 lovade H&M att de som arbetade hos deras viktigaste leverantörer skulle ha levnadslön. Så vi väntar med spänning på om H&M kommer att infria det fem år gamla löftet. De behöver lägga på ett kol om det ska gå (milt uttryckt).

Och det här med löften är ju svårt för en vill ju inte riskera att likt H&M stå där med ett löfte som kommer att bli trixigt att införliva. Så jag brukar strunta i nyårslöften. Men i år har jag gjort ett undantag. Jag har som ambition att äta ute mer. Och med äta ute menar jag utomhus. Alltså fler picknickar och utflykter om så bara i vår egen trädgård. Sedan tänker jag också lära mig fler svampar (2017 lärde jag mig flera riskor) och några lavar och mossor på det.
Äta ute