Avfallstrappan

avfallstrappanJag vet inte hur mycket ni vet om avfallstrappan? Den är nämligen bra att ha i åtanke när det är dags att handla. När det kommer till textil eller förpackningar brukar trappan ges fem steg. Ju högre upp på avfallstrappan desto mindre miljöpåverkan och alltså  bättre.

Jag tänkte prata lite mer om steg tre i trappan, alltså i mitten, där vi hittar återvinna. Att återvinna textilier till nya fibrer är idag svårt. Polyester och ull fungerar bra, men bomull som är den vanligaste råvaran i våra plagg är i dagsläget svårt att återvinna. Fibrerna blir inte tillräckligt starka för att uppfylla de kvalitetskrav som branschen kräver. Det finns företag som använder sig av återvunnen bomull men då brukar mängden vara runt 20% för att produkten inte ska bli för dålig. Vilket naturligtvis ändå är ett steg i rätt riktning.

Om du tittar i dina plagg kommer du också att upptäcka att en mycket stor del är blandmaterial alltså flera olika material i samma plagg. Och om själva tröjan är i ett enda material kan du slå dig i backen på att tråden den är sydd med eller trycket på är av ett annat. Detta ihop med alla kemikalier som används vid de olika stegen när ett plagg tillverkas försvårar också återvinning. Rena material är alltid lättare att återvinna.

Att återvinna textila material till nya fibrer står högt upp på agendan hos många mode och textilföretag. Och det satsas mycket pengar och resurser på området. Det är bra, men det är en bit kvar tills vi når en bra fiberåtervinning och hur vi än väljer att se på det så behöver vi hålla oss så högt upp på trappan som möjligt. Ändå är det i mitten av trappan och med fiberåtervinning många stora företag idag försöker etablera sig som miljövänliga.
scrap-166495_1920

Blir det giftiga julklappar i år?

christmas-685923_1280Julen står för dörren och det ska hetsas till en massa julklappsinköp. Kanske vill jag säga att ingen skulle köpa något. Men så kommer det inte bli och hur jag än vrider och vänder på saken så vill jag ge mina barn julklappar. Om inte annat för att få se tvååringens reaktion på tomten.

Så kanske är det bättre att ge konkreta tips på vad man kan köpa för att det ska vara och kännas så okej som möjligt.

Barnrummet är en plats där det oftast hittas en massa otrevliga kemikalier. Mjukgörare (ftalater), flamskyddsmedel och bly är några exempel. En stor del av dessa otrevligheter kommer från leksaker och textilier. Så när det kommer till att handla leksaker som julklapp kan det vara på sin plats att ha lite koll. Naturskyddsföreningen har här en bra guide.

När det kommer till mjuka klappar har jag några enkla tips.

Jag tycker också att det är en poäng med att anstränga sig lite extra med julklappar, kanske lägga ner några kronor mer på något som inte skadat miljö och människor i produktionen. Och istället kanske handla en grej mindre.

När det kommer till julklappar och gåvor har vi oftast redan i överflöd, och är det någon mjuk klapp jag vill tipsa om så är det overaller till barn som får bo i tält hela vintern eller filtar till dem som fyllda av rädsla och ovisshet vandrar över gränsen till ett nytt land.
war-929109_1280

Biocider – jag luktar hellre svett

svettSportföretagen spelar på vår rädsla för att lukta lite svett. Och behandlar våra kläder med ineffektiva och miljövidriga kemikalier.

Jag tycker att det är kul att springa, och oavsett om man springer eller ägnar sig åt någon annan sport  blir man svettig. Ja i alla fall om man tar i, och jag gillar att ta i. Fast svett, eller lukten av svett, verkar vara ytterst tabu. Och visst luktar en gammal fuktig träningströja längst ned i tvättkorgen illa. Nysvett tycker jag däremot inte är så farligt, även om sportklädesbranschen gärna vill göra det gällande. Och de spelar gärna på människors rädsla för att lukta lite svett

Det tas fram olika behandlingar med biocider av textilier för att minska eller dölja lukten av svett. Dessa behandlingar inte bara ineffektiva utan även miljövidriga. Studier visar att dessa biocidbehandlingar tvättas ur relativt fort vilket innebär att effekten (om den ens funnits) försvinner efter ett par tvättar. Skönt för att man då inte behöver ha farligheterna mot kroppen, men illa då ämnena kommer ut i vårt vatten. Men är det då så farligt med lite silver eller triclosan i vårt avloppsvatten? Ja det är det. De antibakteriella behandlingar dödar inte bara bakterier som orsakar dålig lukt utan en massa andra också. Det innebär en katastrof för reningsverken som behöver sina bakterier för nedbrytning. Ordet ”biocid” är latin och betyder livsdödare, vilket säger en hel del. Undersökningar tyder också på att biocider kan bidra till antibiotikaresistens. Och antibiotikaresistens anses vara ett av de största hoten mot folkhälsan, och ett stort problem för sjukvården i hela världen.
medic-563423_1920Som konsument går det att undvika biocider eller antibakteriella ämnen i kläder eftersom det sedan 2013 är krav på att produkter som behandlats med biocider skall märkas. Märkningarna ska vara synliga och begripliga på svenska om varan säljs i Sverige. Problemet är bara att varorna är märkta med exempelvis: antiodör, antibakteriella eller bakteriedödande ämnen. Det står ingenting om att dessa är farliga för människor och miljö. Jag tror snarare att många kan uppfatta det som positivt. Men OM ett plagg är märkt med detta eller något liknande, köp det INTE. För att:

  • Det fungerar inte.
  • Det är dåligt för reningsverken.
  • Det är dåligt för miljön.
  • Det kan bidra till antibiotikaresistens.
  • Det kan vara dåligt för dig.

Alltså fullständigt onödigt.

Vi på Sveriges Konsumenter vill se ett förbud på EU-nivå mot att använda biocider i textilier.

Fleecesäsongen är här

IMG_0056Vi går mot vinter och överallt tumlar det runt små barn iklädda fleece. Tyvärr är den absoluta merparten av all fleece gjord av polyester och det är problematiskt ur ett miljöperspektiv.

Förra året skrev jag ett mycket populärt inlägg om fleece men jag känner att informationen tål att upprepas. Det förra inlägget kan du läsa här.

För tyvärr är det så att all polyester släpper ifrån sig små partiklar av plast vid tvätt. Och fleece är polyesterfamiljens största bov, där så mycket som 1900 små partiklar kan släppa vid tvätt av ett enda plagg. Dessa partiklar kan inte våra reningsverk ta hand om (då de är för små). De släpps ut i hav och vattendrag och äts av plankton. Planktonen äts i sin tur av fiskar och vips har vi fiskar som påverkas av ämnen i plasten och som i sin tur kan hamna i våra kroppar om vi äter fisk.
IMG_0058Det är inte ovanligt att polyesterfleece är tillverkad av återvunnen plast (polyester är plast). Och det låter ju bra och det är bättre än nyproducerad polyester. Det saluförs även av vissa kedjor som ”Bra val” eller ett ”Grönare alternativ”. Och visst är det  bättre än nytt, men fortfarande inte bra.

Även om vi inte har några tröjor av fleece till barnen så är det svårt att undvika fleece helt. Det finns till exempel som en del av fodret i 2-åringens överdrag och på insidan av hennes ärvda vinterjacka. Så även som upplyst konsument faller jag i fleecefällan. Annars har vår dotter mest plagg i ull eller bomull. Hennes favoritkofta stickade jag i våras av en ull och silkesblandning. Den är så mjuk så hon brukar ha den utan något under och hon sover också gärna i den.

Jag har också förstått att det uppstått någon slags trend att köpa nya billiga fleecefiltar, klippa sönder dem och sticka (ofta armsticka) nya filtar. Och det är ju inget fel i att sticka egna saker, snarare tvärtom. Men jag skulle hellre se att det stickades av exempelvis gamla trikåtrasor i bomull.
IMG_0057

Nu ska vi prata mens

tampon-495739_1920Det känns inte lika tabubelagt att prata om mens längre. När min mensdebuten var aktuell för ca 25-30 år sedan var mens något bara retsamma killarna skrek om, om någon tjej inte ville vara med på gymnastiken eller var ledsen på rasten. Förmodligen beror det till största del på att jag blivit äldre och inte bryr mig om retsamma småkillar längre, ej heller om gubbar som försöker göra sig lustiga genom att påstå att någon har mens om denna är lite argare än den rådande kvinnonormen bjuder. Men jag tror också att det blivit lite öppnare.

Vanligaste mensskydden är tamponger och bindor. Och en kvinna använder i genomsnitt 11 000 tamponger under sitt liv. Jag har alltid trott att tamponger består av bomull, det ser ju ut som hoppressad bomull. Jag har på senare tid lärt mig att många tamponger är tillverkade av rayon (alltså cellulosa) och bomull tillsammans. Massan bleks och en oönskad bieffekt vid blekningen är rester av dioxiner och furaner (mycket farliga miljögifter). Bomull i sig är heller ej oproblematisk då konventionellt odlad bomull kräver enorma mängder kemikalier vars rester kan finnas i slutprodukt. Och små halter av dioxiner har också hittats i tamponger.

I en studie som publicerades i dagarna, gjord i Argentina, visade det sig att 85% av alla testade tamponger innehöll glyphosater (det verksamma medlet i Roundup). Fast här i Sverige har vi ju jättebra koll eller?

Jag trodde att mensskydd rådde under samma kontroller som plåster, kondomer och bandage men tji fick jag. Ingen myndighet har tillsynsansvar över vilka kemikalier som finns i tamponger och bindor. Det pågår alltså fri kemikalieprövning i våra underliv.

Vad kan vi menstruerande då göra själva?

  • Menskopp. Vi kan byta ut bindor och tamponger mot menskopp. Något jag inte provat men som gillas av många. Jag har dock läst att det gäller att se upp med i vilket material och var menskoppen är tillverkad. Vi vill ju inte byta en kemikalietampong mot en kemikaliekopp. Inte heller här finns det ju någon tillsyn.
  • Tygbindor. Vi kan använda tygbindor som vi tvättar och använder många gånger.
  • Naturtampong-svamptampong. Är en natursvamp som används som en tampong.
  • Lita till märkningar. Det finns miljömärkta mensskydd tillverkade av ekologiskt odlad bomull på marknaden. Här kan du läsa mer om märkningar.

natural-sponge-232368_1920Och kom ihåg att tamponger aldrig ska spolas ner i toaletten, det gillas inte av våra reningsverk.

 

Eko-bomull vs konventionell bomull

airplane-465619_1920Bomull är den vanligaste råvaran i våra kläder. Runt 50% av världens alla textilier är tillverkade av bomull. Och bomull är en bra fiber, lättvättad, lättfärgad, relativt slitstarkt och skön mot kroppen. Så kanske är det inte så konstigt att det blivit populärt.

Men det finns stora baksidor med bomullsodlingen och industrin bakom den. Konventionellt odlad bomull, alltså stordelen av all bomullsodling, kräver enorma mängder jordbrukskemikalier. Ca 2,5 % av jordens åkerareal utgörs av bomullsodling men så mycket som 25% av alla bekämpningsmedel mot insektangrepp används inom bomullsodlingen. De farliga kemikalierna som används i bomullsproduktionen drabbar både miljön och de människor som arbetar med odlingen.

Ett annat problem med bomullsproduktion är de enorma mängder vatten som går åt. Det går åt mellan 7 000 och 29 000 liter vatten, beroende på vilken region bomullen odlas i, för att få 1 kg bomull. Bomullsodlingar konstbevattnas och ofta med en sänkning av grundvattnet som följd. Det säger sig självt att det inte är bra för varken miljö eller människor.

Hur är det då med ekologisk bomull? Vilka är skillnaderna? Är det skillnad?

Runt 1% av all bomullsproduktion i världen är ekologisk. Och det är faktiskt stor skillnad på konventionellt odlad och ekologiskt odlad bomull. Medan konventionellt odlad bomull kräver enorma mängder bekämpningsmedel så får inga kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsling användas vid ekologisk odling. Och det är mycket bättre för miljön och för de som arbetar på bomullsfälten. Däremot finns det inga regleringar för vattenåtgången när det gäller ekologisk odling.

bomullsplanta

Här en bild på bomullen jag odlar i vårt vardagsrum.

Ekologiskt odlad bomull är alltså mycket bättre. Samtidigt så behöver vi som konsumenter förstå vad som menas med ekologisk bomull. Ekologisk bomull avser bara själva odlingen, som då är mycket bättre än konventionell. Men det säger ingenting om färgning, sömnad eller transporter.

Tycker också att jag när jag pratar bomull behöver nämna peak cotton. Peak cotton avser den åsikten (eller faktumet, välj själv) att jordens åkerareal inte räcker till att producera bomull. Att grundvattnet i berörda områden inte klarar bomullsodling och att vi borde odla annat än bomull (ex mat). Vi kan helt enkelt inte använda mer åkerareal till bomull. Alltså så behövs det andra material, mer återvinning eller kanske helt enkelt minskad textilkonsumtion.

Skippa sköljmedlet

laundry-291168_1280Jag förstår mig inte på sköljmedel. Jag är uppvuxen med att tvätta utan sköljmedel och då jag i unga år och med skral ekonomi flyttade hemifrån förstod jag aldrig poängen med att inhandla sköljmedel. Fanns viktigare grejer att lägga sitt inackorderingsbidrag på, till exempel nudlar.

Att inte använda, och då menar jag aldrig använda, sköljmedel har således inte varit av miljöskäl utan för att jag helt enkelt inte förstått vad jag skulle med produkten till. Särskilt då jag tycker att artificiell äppel- eller jordgubbslukt är ganska äckligt. Också vill jag att det ska kännas när jeansen är rentvättade.

Av en kollega har jag fått höra att hennes föräldrar alltid använt sköljmedel och att hon därför uppfattat det var något som ingår i själva tvättprocessen. Undrar om det är många som använder sköljmedel av ren vana, utan att vara medvetna om att det inte behövs?

Skärmavbild 2015-10-07 kl. 15.12.46

Innehållsförteckningen på ett helt vanligt sköljmedel.

Sköljmedel är också dåligt för miljön och kan ställa till det rejält för allergiker. Det innehåller en hel radda med kemikalier varav en hel del inte alls är särskilt trevliga för miljön. Och sköljmedel till babykläder är en direkt dålig idé eftersom det kan ge hudallergier. Vad jag förstår använder vissa sköljmedel då de inte vill att kläderna ska bli statiska. Statiska kläder har i alla fall jag bara problem med om det är 100% syntet och det är nuförtiden ganska ovanligt, polyester blandas oftast med något annat. Men om du har problem med enskilda plagg som blir statiska så kan du hälla balsam utblandat med vatten i en sprayflaska och spraya just de plagg du har problem med. Nu är balsam kanske inte heller det mest miljövänliga men det blir betydligt mindre miljöbelastning om man ger sig på de plagg som behöver istället för alla.

Funktionsplagg har jag dock en hel del och flera i 100% syntet, men funktionsplagg ska INTE tvättas med sköljmedel, det förstör nämligen de egenskaper som sportmärkena kämpat för att tillföra: förmåga att absorbera svett och så vidare.

Kanske tycker du att tvätten blir hård utan sköljmedel. Kan så vara men tänk då också på att om du överdoserat tvättmedlet så blir kläderna hårdare. Och kom ihåg att frottéhanddukar som jag erkänner blir ganska hårda vid hängtorkning, förlorar mycket av sin uppsugningsförmåga om de tvättas med sköljmedel. Och används tygblöjor till bebis är det en direkt dålig idé med sköljmedel.

Det finns också en hel del personer som tillsätter lite ättika istället för sköljmedel och det sägs göra tvätten mjukare. Det är inget jag testat eller vet om det fungerar, jag tycker ju att det fungerar utmärkt ändå. Men det är definitivt värt att prova om du är en person som vill mjuka dina kläder. Och är det bara lukten du är ute efter så fundera igen. Är det värt att utsätta allergiker för det extra obehaget och miljön för den belastningen? Och kan du inte då istället prova några droppar eterisk olja?

Mjukare kläder blir det också om man torktumlar, men vi äger ingen torktumlare så vi hängtorkar allt. Och jag har lyckan att bo i ett hus, så april till oktober så hänger vi tvätten ute. Utelukten finns det ingen parfym i världen som slår.

Finns det då inget sköljmedel är bra för? I min bok finns det faktiskt inte det, det är en onödig produkt som orsakar allergiker obehag, släpper ut farliga kemikalier, kostar pengar och luktar illa. Och visst finns det miljömärkta, parfymfria sköljmedel att inhandla och det är bättre än alternativen men det är lika väl en onödig utgift för plånboken.

Fast jag har hört att sköljmedel kan vara bra för att reda ut dockhår. Och är det så, så kanske jag hittat ett användningsområde.
IMG_7612

Regnbyxor som inte skadar miljön

water-815271_1280Jag cyklar i vått och torrt. Så här på hösten blir det ganska mycket i vått. Konstigt är då att jag inte har några regnbyxor. För trots tio års cyklande har jag inte lyckats införskaffa det. Jag har istället kommit genomsur till jobbet, vridit ur mina grejer och fått förlita mig på att jag haft ett par torra byxor i väskan eller gått runt med en handduk runt midjan halva dagen. Men nu inför hösten tänkte jag att det var dags att mina kollegor skulle slippa mina blöta kläder och bestämde mig för att köpa ett par regnbyxor.

Jag vill ju inte att mina inköp skall vara direkt miljöfarliga så jag började leta efter ett par som var fria från högfluorerade ämnen som PFOA och PFOS. Högfluorerade ämnen är hormonstörande och kan orsaka fosterskador och misstänks vara cancerframkallande. Läs mer om det här. Varför används då högfluorerade ämnen i friluftskläder? Jo för att det är ämnen som stöter bort vatten och smuts, och blöt och smutsig vill ju ingen vara.

Nyligen släppte Greenpeace sin rapport Footprints in the snow vilken visar att högfluorerade kemikalier finns i snö och vatten på tre olika kontinenter och att de farliga ämnena alltså spridit sig över hela jorden. För att inte tala om att de finns i många av Sveriges vattendrag och grundvattentäkter.

Så åter till mina försök att köpa regnbyxor. Det finns flera märken som gått före och fasat ut de (vi idag vet) skadliga kemikalierna: H&M, Fjällräven, Rotauf och Adidas är några av största. Medan stora friluftsmärken som North Face, Columbia, Patagonia och Mammut tyvärr inte har gjort det. Och jag blev förvånad och lite sur framförallt över att inte Patagonia som har en tydlig miljöprofil och hög svansföring gjort det.
bike-252826_1280Jag hittade tyvärr inga regnbyxor hos de märkena som jag vet fasat ut (jag behöver damvariant). Eller jo några skalbyxor som kostade upp mot 4 000 kronor. Det tycker jag är väldigt saftigt för ett par regnbyxor även om samvetet blir rent. Så jag satte igång och googlade på alla möjliga andra märkens beläggningar och policys. Det var lättare sagt än gjort. De flesta friluftsmärken skriver om PFOA och PFOS och är medvetna om problemen dessa ämnen medför. Men att de är medvetna om problemet och jobbar på det räcker inte. Jag vill att de ska ha slutat använda dem.

Efter en massa googlande och färre och färre krav från min sida så hittade jag ett par regnbyxor från Vaude, för damer, avsedda för cykling. Märket har från och med 2014 års kollektion slutat använda PFOA och PFOS och som en bonus var de även anslutna till Fair wear foundation. Fair wear foundation är en märkning för branschen som arbetar med lönefrågor och arbetsmiljö. På deras hemsida kan man se vilka märken som är medlemmar. 

Men ska jag vara ärlig så är det helt uppåt väggarna att konsumenter ska läsa spaltmeter med olika dokument för att hitta en produkt som inte är direkt skadlig för miljön. Det borde vara självklart att ämnen som vi vet är farliga inte används av textilindustrin. Regnkläder till barn har jag skrivit om tidigare här. Det har även andra gjort här till exempel.

Oeko-tex är inte en miljömärkning

Skärmavbild 2015-05-21 kl. 10.59.28Ibland frågar jag i butiken när jag tänkt handla något om de har något alternativ som är ekologiskt eller bättre för miljön. Inte alltför sällan kommer personalen då dragandes med en produkt märkt med Oeko-tex (öko-tex). Det är INTE en miljömärkning.

Är det då en dålig märkning? Det tycker jag inte. Det är en bra märkning sett till kemikalier. Oeko-tex garanterar att produkten är fri från en rad farliga kemikalier. Och det är en märkning som går längre än Reach-lagstiftningen.

Men märkningen garanterar bara att slutprodukten, alltså den du har i handen, inte innehåller farliga kemikalier. Märkningen säger ingenting om vad som skett i tillverkningsfasen. Sedan kan man spekulera om att en produkt med mindre kemikalier i slutprodukten utsatts för mindre smuts på vägen. Men det är bara antaganden. Och det finns till exempel en uppsjö med bomullstextilier tillverkade av konventionellt odlad bomull som är märkta med Oeko-tex. Och konventionellt odlad bomull utsätts för väldigt mycket bekämpningsmedel vid odling.

Om jag sedan står i affären och väljer så är ändå Oeko-tex att föredra framför inget. Då är i alla fall risken att jag utsätter mitt barn för farliga kemikalier betydligt mindre. Men det hjälper inte arbetaren på bomullsfältet eller renar vattnet i Bangladesh.

Ta hand om dina skor

Skor av garvat läderJag kan tyvärr inte så mycket om skor som jag kan om plagg av textil. Textil är min grej.

Däremot har jag rätt bra koll på skinn, som skor ju ofta är gjorda av (läder alltså). Och skinn är tråkigt nog riktigt problematiskt. Visserligen är det ett naturmaterial. Men för att skinnet ska hålla måste det garvas, och som jag skrev i mitt inlägg om fårfällar är det oftast en otrevlig process med många farliga kemikalier som drabbar både människorna som arbetar med det och miljön. Vad skinnet används till spelar mindre roll: fårskinnstofflor, byxor, barnmössor, skärp eller skor. Det är väldigt ofta inte bra.

Jag jobbar på Sveriges Konsumenter och vår tidning Råd&Rön har skrivit en mycket läsvärd artikel om lädret i våra skor, som jag verkligen kan tipsa om! Där står det bland annat om slaveri, djurplågeri, cancerframkallande ämnen och skövlad regnskog i Amazonas.

Nu kanske man kan undra om konstläder är ett alternativ till läder. Men konstläder har ofta en yta av pvc, en sorts plast som kan innehålla miljö- och hälsofarliga mjukgörare.

Så vad finns det för bra alternativ?

  • Titta efter vegetabiliskt garvat läder. Det finns märken som nischat sig på det, de är dessvärre ofta ganska dyra.
  • Det finns pvc-fria veganskor.
  • Köp tygskor. Tänk på att sulan helst ska vara av gummi.
  • Handla begagnade skor.

Mitt allra bästa tips är ändå att ta hand om de skor vi redan har så att de räcker länge. Ju färre skor vi behöver köpa desto bättre. Så köp skor av kvalitet, lämna in dem till skomakare när de går sönder och se till att vårda dem så att de håller länge. I ungdomsprojektet Stilmedveten, som jag jobbar med, har vi intervjuat en skomakare för att få de bästa skovårdstipsen.

Men ska jag vara ärlig är jag inte särskilt bra på att ta hand om mina skor. Fast jag brukar åtminstone bära dem tills de faller sönder. Och efter det kan de tydligen användas av någon annan.Skovård förlänger skornas livslängd