Rädda den svenska ullen

sheep-345691_1920Ull är mitt favoritmaterial. Jag gillar hur olika ullsorter passar för helt olika grejer, hur merinoullen är grym till underställ, hur texelull inte tovar sig och passar som stoppning och hur den kliande ryaullen passar till mattor.

Men ull är inte oproblematiskt ur ett miljöperspektiv. Merparten av den ull vi idag använder är merinoull och den kommer oftast från stora besättningar på andra sidan jorden. Och precis som köttproduktionen orsakar ullproduktionen utsläpp av metangas, som är en kraftig växthusgas. Svenska får pruttar också men här har vi inte jättebesättningar som i Australien och många använder även fåren för att hålla landskapet öppet, vilket är bra för den biologiska mångfalden.
sheep-1421519_1920
Får måste enligt svensk djurskyddslag klippas minst en gång om året och av det blir det en hel del ull. Tyvärr används alldeles för lite av den svenska ullen, det är faktiskt så illa att merparten bränns eller grävs ned. Och det är ju ett stort slöseri på en resurs vi faktiskt har.

I vårt grannland Norge ser det helt annorlunda ut. Där tas mycket av ullen omhand, även den från små producenter. Det finns statligt subventionerade insamlingsstationer som gör att det är enkelt för fårägare att lämna in sin ull. De har också ett klassificeringssystem för ullen, alltså ett system där ullen sorteras efter egenskap och vad den passar till.

Något sådant finns inte i Sverige. Det är upp till intresserade fårägare att hitta och lämna sin ull till de få småspinnerier som finns.

Idag finns det i Sverige en fårras som heter jämtlandsfår, ullen från dem jämförs med merinoull och den är mycket eftertraktad. Och Fjällräven har inlett ett projekt där de kommer tillverka tröjor av ull från jämtlandsfår. Tyvärr kommer det bara att resultera i 120 tröjor (gissa om jag vill ha en). Men det är ett bra initiativ som bör uppmärksammas. Samtidigt behöver fler företag få upp ögonen för fler ullsorter än merino (eller jämtlandsfår). All ull om den är klippt korrekt går att använda, det är bara olika användningsområden.

För att få ruljans på förädlingen av svensk ull behövs flera insatser:

1. Först behöver ullen klassas som en jordbruksprodukt, idag betecknas den inte alls. En beteckning skulle signalera att ullen är en värdefull biprodukt och underlätta för olika projekt runt ull att komma till stånd.

2. Sedan skulle vi behöva ha en nationell strategi för insamling av ullen, exempelvis i likhet med Norges subventionerade insamlingssystem. Men för att det ska vara någon idé att samla in ull behöver det finnas möjlighet till förädling och någon som vill köpa svenska ylleprodukter.

3. Det behövs alltså fler företag som vågar satsa på svensk ull (som annars skulle brännas). Det skulle visa på ett genuint intresse för miljö- och djurskyddsfrågor.

Idag är vi i Sverige allt annat än självförsörjande på kläder och textilier men att inte ens ta tillvara det vi har är ett oerhört slöseri och minst sagt dumt.

Stopp! Bästa stoppningen?

goose-985178_1280

Kuddar, gosdjur, täcken, och jackor är stoppat med något. Vanligtvis vadd av polyester, och polyester är gjort av olja. Det finns ingen direkt hälsorisk med polyestervadd men däremot problem ur ett miljöperspektiv. Men det finns alternativ. Det som i alla fall jag främst tänker på är dun. Och dun är fantastiskt på många sätt, men kan ur ett djurrättsperspektiv vara problematiskt.

För några år sedan uppmärksammades den i många fall plågsamma dunproduktionen av media. Och efter det har några producenter säkerställt att deras dun inte plockas från levande djur, exempelvis Fjällräven, där dunet är en biprodukt från livsmedelsproduktion. Men än idag är det långt ifrån alla producenter av dunprodukter som har koll på varifrån dunet kommer. Så om du köper dunprodukter fråga gärna i butiken varifrån dunet kommer.

Men det finns fler stoppningsalternativ än dun. Det finns: ekologisk bomullsvadd, bovete, dinkelskal och ullkulor. Och säkert en del annat som fungerar som stoppning. Själv tänker jag prova på ullstoppning och ullvadd gjord av svensk texelull.
sheep-966031_1920Texelull kommer från köttfår, och likt alla andra får i Sverige ska de klippas minst en gång per år. Stordelen av all Svensk ull bränns i dagsläget upp och då särskilt ull från texelfår, texelullen tovar sig nämligen inte och är inte lämplig att spinna garn av. Men just egenskapen att den inte tovar sig gör den bra till stoppning. Och att använda något som annars skulle eldas upp tycker jag känns bra. Texelull finns att köpa här eller på Ullförmedlingen som främst är en förmedlingssajt för att köpare och säljare av ull ska hitta varandra. Där kan du även hitta annan råull eller bearbetade varor från mindre svenska producenter.

 

Ullslöseriet – knappt 15 % av den svenska ullen används

animals-317094_1280Snart är det dags för bilsemester. Då kanske man åker förbi bestånd med får och lamm som ger en gemytlig känsla och får barnen att förtjust skrika BÄÄH. Kanske tänker du att fårens ull kommer bli till garn, som blir tröjor, mössor och vantar till vintern. För så har vi fått lära oss att det går till.

Det finns en massa får i Sverige ungefär 600 000. Olika raser med olika egenskaper. Och du vet säkert att ull är ett bra material: värmer då det är blött, är svårantändligt m.m. Har man får i Sverige ska de enligt lag klippas minst 1 gång per år, och fårklippare rekommenderar två gånger per år. Det blir en massa ull det. Som borde bli en massa mössor, vantar, tröjor m.m. Tyvärr är det inte så, stordelen av all ull förbränns eller grävs ner. Endast 10-15% av all ull beräknas tas omhand. Det känns som resursslöseri.

Att det är så beror inte på att fårägare är en okunnig grupp som gillar att bränna upp material. Den krassa verkligheten ligger snarare i att det är svårt att få ekonomi i att förädla ullen. Och att de flesta spinnerier (det finns inte så många) inte tar emot små mängder ull från fårägare. Om någon har ett litet fårbestånd kan det ta flera år innan mängden ull blir så stor att det går att lämna in till ett spinneri, och då kan ullen ha blivit dålig.

Därför var det trevligt att jag förra veckan gjorde ett studiebesök på ett litet spinneri i Sörmland, Båvens spinnhus, som ligger i Sparreholm.

Deras affärsidé är att ta tillvara och förädla fårull från närområdet. Unikt för Båvens spinnhus är att de tar emot så små mängder som 5 kg. Vilket innebär att även de som har små fårbestånd, kan lämna in och få sin ull förädlad. Verksamheten är ny och även om idén föddes tidigare har inte spinnhuset stått där mer än två år. De tar emot ull för främst lönspinning. Vilket innebär att fårägaren lämnar in ull, betalar för förädling och får garn, kardflor eller annat tillbaka som de kan sälja eller göra annat av. Och då kan ullen från fåren som står vid vägen bli de där mössorna och vantarna.

Det krävs många steg för att förädla ull till garn, och för detta finns en massa olika maskiner i spinnhuset. Maskiner anpassade för småskalighet och med möjlighet att förädla ull från olika fårraser och även andra djur som alpacka eller kamel.
båven4På plats fanns ett litet utbud av garn och annat till försäljning. Jag kunde inte låta bli att köpa ett garn av finull. Jag tycker också att det känns bra att något som annars skulle brunnit upp, nu istället kan bli en kofta i tvåårs-present.

Båven,garn

 

 

 

Angora och plågade kaniner

Angoraull kan komma från kaniner som fått pälsen bortrycktNyligen blev en jobbarkompis till mig förfärad när hon upptäckte att hennes supergosiga tröja innehöll angoraull. Hon hade inte tittat på lappen förrän en annan kollega frågade vad tröjan var gjord av. Nu tyckte hon att det var hemskt att en massa kaniner kanske plågats för att hon skulle få en gosig tröja.

Många känner till problemet med angora men långt ifrån alla och därför tänkte jag att det kunde vara bra att påminna om det. För två år sedan avslöjade den internationella djurrättsorganisationen PETA att angorakaniner från kinesiska pälsfarmar spänns fast och får sin päls bortsliten ungefär var tredje månad. Kaninerna lever i små gallerburar och utsätts för smärta och stor stress och rädsla. Som konsument här i Sverige är det ofta omöjligt att veta varifrån angoran i plagg som säljs hos vanliga klädkedjor kommer och hur djuren har behandlats.

Angoraull är mjuk och varm, men kaninerna kan ha lidit svårt.

Angoraull är mjuk och varm, men kaninerna kan ha lidit svårt.

Det finns uppfödare som behandlar sina kaniner bra. Alltså går det inte att säga att all angoraull är dåligt. Men om man inte vet varifrån ullen har kommit och hur kaninerna mår så tycker jag att man ska undvika angora.

Istället vill jag tipsa om ull från alpacka. Särskilt om du kan hitta från svenska uppfödare. Alpackaull är väldigt mjuk och varmare än vanlig fårull (på gott och ont).

Merinoull, som kommer från merinofåret, ger också ett mycket mjukt garn men här gäller det att vara försiktig, eftersom det kan finnas stora problem med bristande djurskydd. Merinofåret är också extremt avlat för att ge så mycket ull det bara går, vilket innebär att de har för mycket hud för att må bra. De senaste åren har det kommit märkningar som gör att man kan spåra merinoullen tillbaka till vilken farm den kommit ifrån och alltså få en uppfattning om att den ull man köper är okej.

Men samma gäller här tycker jag: finns det ingen möjlighet att få veta varifrån merinoullen kommer  köp den inte. Och ju fler vi blir som frågar butikerna efter schysst ull, desto mer sådan kommer det att finnas.

Ta hand om dina skor

Skor av garvat läderJag kan tyvärr inte så mycket om skor som jag kan om plagg av textil. Textil är min grej.

Däremot har jag rätt bra koll på skinn, som skor ju ofta är gjorda av (läder alltså). Och skinn är tråkigt nog riktigt problematiskt. Visserligen är det ett naturmaterial. Men för att skinnet ska hålla måste det garvas, och som jag skrev i mitt inlägg om fårfällar är det oftast en otrevlig process med många farliga kemikalier som drabbar både människorna som arbetar med det och miljön. Vad skinnet används till spelar mindre roll: fårskinnstofflor, byxor, barnmössor, skärp eller skor. Det är väldigt ofta inte bra.

Jag jobbar på Sveriges Konsumenter och vår tidning Råd&Rön har skrivit en mycket läsvärd artikel om lädret i våra skor, som jag verkligen kan tipsa om! Där står det bland annat om slaveri, djurplågeri, cancerframkallande ämnen och skövlad regnskog i Amazonas.

Nu kanske man kan undra om konstläder är ett alternativ till läder. Men konstläder har ofta en yta av pvc, en sorts plast som kan innehålla miljö- och hälsofarliga mjukgörare.

Så vad finns det för bra alternativ?

  • Titta efter vegetabiliskt garvat läder. Det finns märken som nischat sig på det, de är dessvärre ofta ganska dyra.
  • Det finns pvc-fria veganskor.
  • Köp tygskor. Tänk på att sulan helst ska vara av gummi.
  • Handla begagnade skor.

Mitt allra bästa tips är ändå att ta hand om de skor vi redan har så att de räcker länge. Ju färre skor vi behöver köpa desto bättre. Så köp skor av kvalitet, lämna in dem till skomakare när de går sönder och se till att vårda dem så att de håller länge. I ungdomsprojektet Stilmedveten, som jag jobbar med, har vi intervjuat en skomakare för att få de bästa skovårdstipsen.

Men ska jag vara ärlig är jag inte särskilt bra på att ta hand om mina skor. Fast jag brukar åtminstone bära dem tills de faller sönder. Och efter det kan de tydligen användas av någon annan.Skovård förlänger skornas livslängd