Minska på plasten – gör din egen fruktpåse

IMG_9416Jag roade mig en morgon (när jag sprang till jobbet) med att räkna hur många plastpåsar som låg och skräpade, efter fyra kilometer och tio plastpåsar orkade jag inte räkna mer. Några tygpåsar som låg och skräpade såg jag däremot inte.

Det är snart ett år sedan lagen om att handeln måste informera om plastpåsars påverkan på miljön trädde i kraft. Många butiker valde då att börja ta betalt för plastpåsar. Det har givit effekt och antalet plastpåsar har minskat. Men uppenbarligen hamnar plastpåsar fortfarande i vår natur. Där smulas de sönder och sprider sig i form av mikro- och nanoplast i vår miljö och även in i djur och kanske även in i våra kroppar.

Livsmedelsbutiker har länge tagit betalt för plastpåsar. Och om jag köper påse i affären så använder jag den sedan till sopor. Men det är lätt att plocka på sig några gratis plastpåsar vid frukt och grönt ändå. Om jag handlar en klase bananer eller två paprikor väljer jag att inte ta en sådan påse. Men ska jag ha två kilo potatis eller en hög med äpplen så fungerar det inte riktigt utan påse. De små tunna påsarna som är till frukt slänger jag också direkt i återvinningen. De duger (enligt mig) inte till något annat.

Det skulle ju vara trevligt att minska på antalet plastpåsar och det är just vid fruktpåsarna jag har den möjligheten.

Så jag tillverkade några egna fruktpåsar:
En virkad i lingarn, en stickad i bomullsgarn och en sydd av spetsgardin (syntet). Allt material hade jag hemma.
En fruktpåse av plast väger ungefär tre gram, de jag gjort väger något mer så de extra grammen blir ju en extra kostnad (men inte så hög). 

Virkad påse
vikt: 12 gram
tidsåtgång: tågresa Linköping – Stockholm (enkel)

Mönstret jag följde hittar ni här. Eller jag följde det inte, jag gjorde som vanligt, slog ett öga och virkade sedan efter eget huvud.

Stickad påse
vikt: 10 gram
tidsåtgång: en tur till lekparken och en simskole-lektion.
Jag följde inget mönster utan stickade med stora stickor (storlek 8) en slags rundstickning med två stickor. En teknik där endast varannan maska stickas, per varv. Hur du gör det hittar du: här.

Sydd påse
vikt: 16 gram
tidsåtgång: cirka 10 minuter
Verkligen superlätt att göra. Bara att klippa och sedan sy med maskin. Min påse är gjord som en typisk slöjdpåse, och om du behöver beskrivning på det så finns det en väldigt utförlig: här. Tyvärr så är tyget så pass tätt att det kanske blir svårt för personalen i kassan att se exakt vad som är i påsen.

Alldeles oavsett hur du väljer att göra din fruktpåse/shoppingkasse så är det bra att inte köpa nytt material, utan använda sådant du har hemma eller hittat second-hand. För vi tror gärna att tygpåsen är så mycket bättre för miljön än den i plast. Men det är inte riktigt sant. För det beror på vilken miljöaspekt du väljer att titta på och hur många gånger du använder påsen. En tygpåse i bomull behöver ur ett energiperspektiv användas ett hundratal gånger för att bli ett energieffektivt alternativ till plastpåsen (även mycket högre siffror florerar). Men om tygpåsen är av återanvänt material blir det en omedelbar miljövinst.

Nu gäller det bara att komma ihåg att ta med sig påsarna när jag ska handla.

Hampa – ett hållbart alternativ?

herb-2915337_1920Hampa beskrivs ofta som miljövänligt och ekologiskt och jag har vid flera tillfällen hört människor förespråka att all textil borde tillverkas av hampa. Och hampa är, sett till materialval, ett bättre alternativ än bomull och syntet men ändå svårt att hitta kläder av i handeln. Här reder jag ut varför.

Hampa är egentligen ett samlingsnamn för en familj växter som innefattar en massa olika sorter med lite olika egenskaper. Mest känd är de sorter som innehåller narkotiska substanser, men det är alltså inte samma sort som lämpar sig att göra textil av. Hampaväxter är tåliga och kan växa i de flesta klimatzoner, även här i nordiskt klimat. Och hampa till textiler har använts i flera tusen år, de äldsta fynden av hampaodling (för textil) i Sverige är från första århundradet efter Kristus.

Men idag odlas det lite hampa i Sverige, faktiskt bara på 51 hektar (ungefär 73 fotbollsplaner) och det är mestadels till biobränsle. Det har flera orsaker, en är att odling av all hampa förbjöds 1974. Även om förbudet slutade gälla 2003 så är det för den saken skull inte bara att sätta igång och odla sin hampa, du måste ha godkännande från Jordbruksverket först. Idag går det alltså (med lite byråkrati) att odla hampa för textiltillverkning. Men på samma sätt som det inte är lönsamt att odla spånadslin, så är det svårt att få till en lönsam produktion av hampa till textilier. Hampan ska ju konkurrera med billig syntet och subventionerad bomull och det säger sig självt att om vi inte tycker att en tröja eller en handduk ska kosta mer än några tior så blir det svårt.

Men hampa är ett bra material ur flera synvinklar. Det kan växa i många klimatzoner (till skillnad från bomull), det är en gröda som växer fort, inte kräver så mycket gödsel och bekämpningsmedel och det är en lång fiber som ger ett hållbart tyg. Så absolut – hampa är ett bra textilt alternativ. Och eftersom hampa innehåller stor mängd cellulosa, 32-38 procent (barrträd cirka 40 procent), skulle det också kunna vara ett alternativ i viskosproduktion (min egen analys).

Sedan finns det också den aspekten att vi inte testat att odla hampa (eller lin) på samma sätt och i samma mängder som bomull. Bomull odlas ofta som monokultur, alltså det odlas bara bomull år efter år, och jorden mår inte bra av det eftersom olika grödor tillför och suger ur olika ämnen ur marken. Och om vi skulle odla hampa på samma sätt så kanske det skulle visa sig att det också var skadligt för miljö och människor?

hampa lin

Hampa eller lin? Jag minns inte, och kan nu inte avgöra vilket det är. Inte ens genom bränntest. 

Hampa är för övrigt väldigt likt lin i strukturen, så när det grävts ut textilier från bronsåldern är det omöjligt att avgöra om det är av hampa eller lin. Men eftersom de historiska beläggen för att det odlats lin är starkare och äldre, än de för hampa, så antas det att textilierna varit av lin. Rent teoretiskt kan kläder från bronsåldern dock ha varit av hampa, för även där finns det ju gamla fynd

 

Vad är ekologiska kläder?

clothing-3301740_1920Vad som får kallas ekologiskt inom livsmedelsproduktion är strikt reglerat. För att en vara ska få saluföras som ekologisk (om det är en sammansatt vara ) ska minst 95 procent bestå av ekologiska ingredienser. Och inom EU måste alla som vill märka mat som ekologisk kontrolleras av ett godkänt kontrollorgan. 

Så ser det inte ut när det gäller kläder.

Exakt vad som avses med ekologiska kläder finns det inget regelverk kring. Om något kallas ekologiskt handlar det oftast om att materialet är ekologiskt odlat, exempelvis bomull eller lin men ibland hamnar hampa, återvunna material eller bambuviskos också inom kategorin (läs gärna mer om bambuviskos).

Samtidigt finns det jättebra tredjepartscertifieringar för kläder och textil. Med det menas att en oberoende organisation kontrollerar att produkten uppfyller vissa krav de satt upp för att produktion och tillverkning ska belasta miljö och människor så lite som möjligt. Olika certifieringar tar hänsyn till lite olika grejer, kolla gärna vår märkningsguide. De vanligaste och starkaste märkningar när det gäller kläder är: GOTS, EU-ecolabel, Svanen och Bra miljöval.

 


Vad klädkedjor väljer att saluföra som hållbart genom märkningar som Ett bättre val, Concious Choice, Sustainably, Ett grönare val, Better choice och så vidare finns det ingen reglering runt. Ibland kan det innebära att ett plagg är certifierat enligt en oberoende part exempelvis GOTS, andra gånger innebär det att företaget är medlemmar av BCI (Better Cotton Initiativ) eller att plagget består av 20 procent återvunnet material, är märkt med Öko-tex 100 (inte en miljömärkning) eller annan oklar anledning.

Flera av de stora kedjorna väljer på det här sättet att blanda starka märkningar med egna godtyckliga definitioner av miljö- och hållbarhetsarbete. KappAhl är en av dessa. Nästan hela deras kollektion Newbie är märkt enligt GOTS, en stark och bra märkning, och alla dessa plagg bär också KappAhls egna ”hållbarhetsmärkning”, men eftersom KappAhl också är medlemmar av BCI så ”hållbarhetsmärker” de alla sina bomullsplagg. Exakt hur mycket BCI-märkt bomull ett plagg innehåller går inte att svara på då den blandas ut med konventionellt odlad bomull, vilket innebär att deras ”hållbarhetsmärkta plagg” kan bestå av hur lite BCI-bomull som helst. Med den definitionen är det ju ganska lätt att stoltsera med att 53 procent av utbudet är hållbarhetsmärkt.

Att vara medlemmar i BCI innebär att företaget satsar pengar för att utbilda bomullsodlare, så att odlingen ska tära mindre på miljön och så att arbetarna ska få det bättre. Och det är ju jättebra, men bara för att jag betalar årsavgift till Amnesty så betyder det ju inte att jag kan skriva i mitt CV att jag räddar dödsdömda ur fängelse.
cotton-2180559_1920Men KappAhl är inte ensamma om att blanda högt och lågt. Lindex, Cubus, Polarn & Pyret, Åhlens med flera gör också det.

H&M är även de medlemmar av BCI men har valt att inte hållbarhetsmärka alla sina bomullsplagg (nu kanske de får idéer?). De sätter sitt hållbarhetsmärke (Consious) på plagg som består av material de bedömt som mer hållbara. Exempelvis ekologisk bomull, återvunnen bomull, återvunnen polyester eller lyocell. De anger faktiskt också noga hur stor procentandel av plagget som består av det mer hållbara valet, exempelvis 87 procent ekologisk bomull. Men på H&M hittar du inga plagg som är tredjepartcertifierade utan hos dem gäller deras egen märkning (den ekologiska bomullen är certifierad).

Och det här är också klurigt; att kedjorna väljer att fokusera på materialet. För de livscykelanalyser som gjorts på kläder visar att den största miljöpåverkan är i produktion, alltså efter att råvaran producerats och innan den fraktas hit (jag förutsätter att tillverkningen sker i annan del av världen). Dessa processer kontrolleras av flera tredjepartcertifieringar men berörs inte när butikerna själva sätter upp kriterier.

Exakt vilka kriterier som butikerna följer när de ska hållbarhetsmärka något är också svårt att få svar på. Hos de flesta stora märkena går det inte att på ett enkelt sätt att få svar på den frågan. Men där särskiljer sig Åhléns och det går att hitta att ”ett plagg hållbarhetsmärks om minst 50 procent av plagget” består av (ett av dem bedömt) bättre material.

Jag tycker det är tråkigt att kedjor som satsat på att ta fram produkter som är tredjepartscertifierade sedan blandar dem med andra mer godtyckliga grejer i en salig grönmärkt röra. För de allra flesta av oss har varken tid eller lust att sätta oss in i vad just den gröna märkningen vi fingrar på i butikshyllan betyder. Vi vill att det ska vara enkelt och tydligt och det är det inte idag. Inte i närheten.

P.S. Polarn & Pyret har profilerat sig som ett bra val för den medvetne småbarnsföräldern, och de gör en del som är bra, men vilket lurendrejeri deras ECO-märkning är skriver JohannaN om här. Läs det!