Det går att tillverka schysst viskos

lumber-1246545_1920Nu ska jag prata om viskos igen. Alltså tyg som tillverkas av cellulosa. Och jag har skrivit om det förut, flera gånger. Senast när jag ville belysa det faktum att svensk skog fraktas till Asien för att där omvandlas till textil och hur den tillverkningen är allt annat än ren.

För att omvandla trä till mjukt och skönt tyg krävs det en hel massa olika kemikalier, en del farliga för miljö och människor. Men det betyder inte att viskosproduktion behöver vara skadligt, det är det som är det kluriga med kemikalietunga industrier, det handlar så mycket om hur dessa kemikalier tas omhand, i vilka system och hur starkt skydd de som arbetar har.
Skärmavbild 2018-01-23 kl. 14.47.31Nästan all viskosproduktion sker i Asien och där är det generellt sämre ställt med miljö- och arbetsskydd än i Europa. Men det betyder inte att viskosproduktionen där behöver vara smutsig, fastän den är det idag. Det går att tillverka viskos i bra system utan större fara för människor och miljö men då behöver många av viskosbruken ställa om. Och det gör mig glad att se att världens näst största viskostillverkare Lenzig vill göra de förändringar som krävs för att viskos ska bli ett relativt hållbart materialval. Changing Markets har nämligen tagit fram en vägledning för att nå en hållbar viskosproduktion och Lenzig är beredda att följa den.

Och även om det inte många dagar sedan jag ifrågasatte H&M:s dåliga löner och arbetsvillkor ska jag nu lyfta något bra de gjort.

Flera stora klädproducenter som exempelvis H&M och Zara har nämligen skrivit på vägledningen om hur en hållbar viskosproduktion ska uppnås och lovar att inte köpa viskos från industrier som inte sköter sig. Vi får se hur det går med det, men det är definitivt ett steg i rätt riktning. Så för en gångs skull säger jag heja H&M, och menar det.

Men hur var det då med den svenska skogen? Jo, den exporteras till Asien och blir tyg hos världens största viskostillverkare Aditya Birla Group. De vill trots flera rapporter och händelser som visar på oegentligheter i produktionen inte kännas vid att det finns problem med deras viskosproduktion. Så den svenska skogen fortsätter smutsa ner indiska floder och det ser inte ut att det blir någon ändring på det inom den närmaste framtiden.

PS: Viskosen från Aditya Birla Groups heter Liva. Den tänker i alla fall inte jag köpa.

 

 

Klädbranschen importerar ull – samtidigt som svensk ull bränns

FårUll har seglat upp som ett favoritmaterial framförallt inom outdoorbranschen. Men det är främst merinoull som används och det finns en idé om att merinoull är den enda ull som fungerar till kläder. Den ullen importeras eftersom det knappt finns några merinofår i Sverige. Men det finns jättefin annan ull i Sverige och olika ull passar till olika grejer. Och det är inte bara merinoull vi importerar, utan vi importerar även annan grövre ull, faktiskt lika mycket som vi slänger. För mycket av den svenska ullen slängs, så mycket som 75-80 procent. Och det känns ju lite onödigt. 

Egentligen är det konstigt att säga svensk ull som att det vore en sorts ull, för så är det inte. Det finns jättemånga olika fårraser i Sverige och all ull har olika egenskaper. Merinoull saluförs som mjukare och mindre stickig än annan ull. Hur stickig eller kliig ull är beskrivs i micron, alltså desto tunnare fibern är desto mjukare upplevs den och desto lägre microntal har den. Merinoull har lågt microntal – mellan 12 och 24 micron. Men det finns ull från svenska får som också har så låga microntal; finull och jämtlandsull till exempel. Och det ska tillläggas att både finull och jämtlandsull har högre glans än merinoull.

Men all svensk ull har inte så låga microntal och en del lämpar sig inte för underställ, men det är ju inte direkt bara underkläder som tillverkas av ull. Till tröjor, ytterplagg, mattor, filtar, täcken med mera är ull ett utmärkt material.

Men varför slänger vi då ungefär lika mycket ull som vi importerar? Det låter ju helt galet och kanske tänker några att det är för att vår ull är mycket sämre. Så är det inte. Däremot behövs det mer kunskap om hur fåren ska klippas för att ullen ska bli så bra som möjligt. Men det är ju så att en fårägare inte vill lägga ner en massa pengar på klippning om hen inte har chans att få tillbaka den summan. Och idag är det svårt. Några fårägare som har får med eftertraktad ull säljer lätt allt, men majoriteten behöver veta att de kan sälja sin ull och få betalt för den.

Därför behövs samarbeten där de som har förmåga att producera saker av svensk ull arbetar upp kontakter med fårägare, så att de redan innan klippning vet att deras ull kommer att bli såld. Och även de fårägare som har köttrasfår och andra sorter som inte är lika efterfrågade på marknaden behöver etablera kontakter för att även den ullen ska komma till användning.

Därför anordnade Sveriges Konsumenter och Svenska Fåravelsförbundet ett branschmöte under Fårfesten i Kil i början av månaden. Till Fårfesten i Kil kommer många fårägare och ullförädlare (tvätterier och spinnerier), men det saknas folk från svenska mode- och outdoorbranschen. Jag tror att det är hos dem vi måste börja, de behöver få upp ögonen för den svenska ullen, säga vad de vill ha och vad de skulle vara beredda att betala för det. För då kan fårägare se vad som efterfrågas och om det går att få avkastning för att ta hand om sin ull.

Under mötet så lanserades också ett ullbibliotek så att de som är intresserade av att arbeta med svensk ull kan få titta och klämma på olika sorter.
ullbibliotek
Jag hoppas att Filippa K och Röjk som var på branschmötet ser någon möjlighet att gå vidare med användning av svensk ull.

Vill du köpa ull och ylleprodukter från svenska får redan idag så kan du göra det från bland annat:

  • Filtmakeriet  – säljer ull, garn, vadd och stoppning av svensk ull
  • Åddeboull – säljer ull från svenska får
  • Ullcentrum – säljer ull, garn och en del kläder tillverkade av svensk ull (också kläder av merino som ej är svensk)
  • Ullkontoret – säljer ull, garn och nålfilt av svensk ull
  • Solkustens spinnverkstad  – säljer garn av svensk ull
  • Ullförmedlingen – en Facebooksida där fårägare lägger upp ull, garner och annat till försäljning.

Eftersom Fårfesten främst är en mässa med fårrelaterade produkter gick undertecknad bananas och handlade en massa ullgrejer och en vegetabiliskt garvad fårfäll. Fåret var uppvuxet och klappat i Enköping och garvat på ett litet garveri i Delsbo. Säljaren hade så stark relation till sina får att jag fick lova att vi skulle klappa fällen varje dag. Och det gör vi!
fårfäll

Biståndspengar för att vi ska få billiga H&M kläder – är det rimligt?

factory-831011_1920H&M är i ropet igen och den här gången för att de som syr deras kläder i Etiopien tjänar så dåligt att de trots jobb hamnar under FN:s fattigdomsgräns. Statliga Swedfund ger nu bistånd för att bygga upp en textilfabrik i Etiopien där bland andra H&M ska tillverka kläder. Och det skulle ju kunna var helt okej om det inte vore så att de inte ställer några som helst krav på att de som kommer att jobba i fabrikerna ska få en lön som går att leva på. 

H&M tillverkar större delen av sina kläder i Bangladesh och Kina men har sedan 2013 tillverkat en del i Etiopien och de planerar alltså att öka tillverkningen i Etiopien. Anledningen är att det är billigare. Lönerna i Etiopien är ungefär en sjundedel av dem i Kina och eftersom EU har frihandelsavtal med Etiopien så finns det pengar att tjäna även där. En undersökning som SVT gjorde nyligen visar också att de som arbetar på textilfabrikerna (och bland annat syr till H&M) i Etiopien tjänar väldigt dåligt. Ungefär tio kronor om dagen är en vanlig lön, vilket är under FN:s fattigdomsgräns. Det innebär att de inte har råd till ett drägligt boende, ordentlig mat, något sparande eller skolgång till sina barn – trots att de jobbar heltid!

Etiopien är ett av världens fattigaste länder och ungefär en tredjedel lever i extrem fattigdom. Så deras levnadsstandard behöver verkligen höjas och det är också därför vi i Sverige ger bistånd till Etiopien. Vi har gett bistånd sedan 1954 och ger i genomsnitt 200 miljoner per år. Och en del av det biståndet ska nu gå till att utöka Etiopiens  textilindustri.

Arbete är ett bra sätt att lyfta människor ur fattigdom men det kräver att de som arbetar också får skäligt betalt. För om lönen inte ens räcker till att betala sina barns skolgång då låser vi inte bara in de som arbetar vid textilfabrikerna i fattigdom utan även deras barn. För jag tror att vi kan vara överens om att utbildning är oerhört viktigt för att lyfta individer och samhällen ur fattigdom. Men på bekostnad av barns skolgång får vi i dag tillgång till billiga kalsonger. Och jag tycker att om biståndspengar ska satsas på att expandera textilproduktionen i  Etiopien så är det  rimligt att det ställs krav på att de som arbetar i produktionen inte utnyttjas.
school-desk-1711122_1920
När det talas om H&M:s fabriker så är det egentligen fel. H&M äger inga fabriker, de ”bara” beställer från andra på exakt samma sätt som (nästan) alla andra stora modemärken. Hade de ägt sina egna fabriker hade det varit enklare att ställa krav på att de ska ha bättre koll. Men sedan 80-talet äger de flesta modeföretag inte några fabriker utan letar efter den billigaste leverantören och fabriker konkurrerar med varandra i att göra saker billigt. Det resulterar i korta kontrakt som leder till att fabrikerna inte investerar i förbättrad arbetsmiljö eller kan erbjuda längre kontrakt för sömmerskor. Och det skaver att de stora klädföretagen inte betala ut vettiga löner, vilket för övrig var något H&M lovade att de skulle införa senast 2018. En ambition de nyligen backade ifrån. (Till H&M:s försvar ska sägas att de är relativt transparenta vilket göra att det i alla fall går att hitta oegentligheter i deras produktion.)

Mer om vad H&M (även andra företag) och du som konsument kan göra för att höja lönerna för sömmerskor och andra som arbetar inom textilindustrin kan du läsa om hos Fair Action.