Svensk skog förgiftar floder i Indien

viskosSvensk skog omvandlas till viskos i Asien. Vi i Sverige är ganska bra på att omvandla skog till massa (pappers- eller dissolvmassa) och processen dit är relativt ren. Men när den ångermanländska granen ska bli ett mjuk och fint tyg så sker det i Asien under helt andra arbets- och miljöförhållanden. Ofta under missförhållanden vi aldrig skulle acceptera på en arbetsplats i Sverige och med utsläpp direkt i floder på ett sätt som skulle få ministrar och befolkning att gå i taket här. Men nu är det ju på andra sidan jorden, så vilket ansvar har vi för att våra granar och tallar förgiftar hela byar och gör att bebisar föds med missbildningar?

Miljöpåverkan vid viskostillverkning
Viskos är ett krångligt material att reda ut miljöpåverkan på. Viskos görs av cellulosa, och vilken cellulosa som helst kan fungera – gran från Bollstabruk, bambu från Japan, rester av apelsin efter juicetillverkning, allt funkar. Men för att det ska kunna bli textil ska det omvandlas i en så kallad viskosprocess och den kräver stora mängder kemikalier, i snitt 5,5 kilo för ett kilo viskostyg.

Nu är ju inte kemikalier per automatik illa. Det beror på vilka kemikalier som används och framför allt hur de används. I traditionell viskosprocess används en hel del otrevliga ämnen där framförallt lösningsmedlet koldisulfid utmärker sig. Koldisulfid är ett flyktigt lösningsmedel som är mycket farligt vid inandning (lösningsmedel generellt är inte särskilt bra för hjärnan). Och människor som arbetar på viskosbruk runt om i världen har drabbats av neurologiska skador och psykiska besvär exempelvis hallucinationer. Även reproduktionsskador och missbildningar kan härledas till de kemikalier som används vid viskostillverkning. Med det inte sagt att alla som arbetar med viskos kommer att bli galna, i alla fall inte om de arbetar i ett land med stark arbetsmiljölagstiftning och bra miljölagar. Eftersom det är en kemikalietung industri handlar det nämligen om HUR dessa kemikalier används och hanteras. Om processen är sluten och de farliga kemikalierna tas om hand i slutna system och återanvänds kan det vara helt okej för både arbetarna och miljön. Sådana system finns och det forskas på ännu bättre system (bland annat här i Sverige).

Viskos idag och igår
Men hur var det nu med granen från Bollstabruk, vad händer med den och varför ska den halva vägen runt jorden för att bli till tyg?

I Sverige har vi haft viskostillverkning från 1918 och den hade sin storhetstid under 1960-talet. Sedan blev det olönsamt och den sista fabriken lades ned 2004 (men då hade det inte, vad jag förstår, tillverkats viskos på många år). Produktionen har istället flyttat till andra sidan jorden. Under 1920-60-talet drogs också de svenska viskosfabrikerna med stora arbetsmiljöproblem, problem som nu återfinns på andra sidan jorden. För övrigt så tillverkas 87 % av all världens viskos i Kina, Indien och Indonesien. Och en så stor del som 70 % av världens viskos tillverkas av tio bolag.

Efterfrågan på textila material ökar, samtidigt är det svårt att odla mer bomull ur både miljö- och utrymmesperspektiv. Även om syntetmaterialen ökar är det också problematisk eftersom det kräver olja, så textilindustrin söker efter nya material. Och även om viskos inte är nytt (den första textilen av cellulosa kom redan under slutet av 1800-talet, då kallades det konstsilke) så spås cellulosabaserade material (så kallade regenatfibrer) öka mycket under de kommande åren.

Och den svenska skogsnäringen jublar över den nya efterfrågan. För vem sjutton vill tillverka tidningar och reklamblad nu för tiden? Nu finns det nya möjligheter att sälja den svenska skogen till något annat och det låter ju så bra och miljövänligt – kalsonger från den svenska skogen osv… Fast riktigt sant är det ju inte eftersom själva tyget inte tillverkas här och inte plaggen heller.

Svensk skog blir till viskos i Indien
Det svenska skogsbolaget Domsjö, eller svenska är de faktiskt inte längre, levererar stora mängder dissolvingmassa till Indien där den omvandlas till viskos. De är faktiskt en av de största leverantörerna av dissolvingmassa till Aditya Birla Group, som är världens största producenter av viskos. Att Domsjö levererar till just dem är inte konstigt då Domsjö sedan 2011 faktiskt ägs av koncernen Aditya Birla Group. Ett jätteföretag som även tillverkar kemikalierna som används inom viskosproduktionen.

2017 släpptes en rapport, där tio viskosbruk i Asien undersöktes, två av fabrikerna ägs av Aditya. Rapporten visar på oegentligheter på alla fabriker; det låg viskosspill utmed flodbäddarna, arbetare tvättade textilier direkt i floden, avlopp direkt ut i floderna, människor föds med missbildningar osv. Och det är alltså här granen från Bollstabruk blir till tyg, på bekostnad av Indiens floder och människor.

Hur agerar företagen bakom viskosen?
Men vad säger då Aditya Birla Group och de andra stora viskostillverkarna om rapporten? Jo, en av viskostillverkarna, Lenzig, vidtog faktist åtgärder när rapporten landade i deras knä. Exakt vad de gjort har jag personligen inte koll på men i min kommunikation med rapportskrivarna har de uttryckt att Lenzig visar vilja och vidtagit åtgärder för att komma till rätta med miljö- och arbetsvidriga förhållanden. Bra så, viskosproduktion har möjlighet att vara ganska bra även på andra sidan jorden.

Men riktigt så reagerade inte Aditya Birla Group. De hävdar istället att det är fel i rapporten och att deras produktion är ren och inte riskerar hälsan hos de som arbetar eller bor nära fabrikerna. Men det är inte bara rapporten som visat på problemen vid viskostillverkningen hos Adity Birla Group, även lokala medier har uppmärksammat utsläpp, missbildningar och dödsfall vid fabrikerna. Samtidigt släpps det ut rent vatten i Moälven, och Domsjö skriver fint om den friskvård som deras anställda här i Sverige har. Och jag unnar verkligen de som arbetar på fabriker bra friskvård, men kontrasten mot hur de som arbetar med samma material har det på andra sidan jorden blir extrem.

Vi förgiftar de indiska floderna tillsammans
Historien om granen från Bollstabruk tar inte slut här. Den fortsätter faktiskt hela vägen in i de svenska riksdagen. För den svenska staten, alltså vi, äger en del av Aditya Birla Group. Vi har alltså ett aktieinnehav i denna jättekoncern. Så du, jag och din farmor är faktiskt med och förgiftar de indiska floderna.

Råd och Rön har i senaste numret skrivit mer om den här härvan läs gärna det också.

5 thoughts on “Svensk skog förgiftar floder i Indien

  1. Hej, tack för intressant info. Vet du vilka (ev. Svenska) företag som köper viskos från Aditya? Och hur kan man som konsument köpa ”schysst” viskos?

    Gilla

    • Hej James.
      Det är tyvärr väldigt svårt att veta exakt varifrån viskos som finns i affären kommer och oftast vet knappt butikerna det själva (i alla fall inte de som jobbar där). Däremot är det inte helt ovanligt att Lenzig märker sin viskos med just Lenzig viscose. Då vet en i alla fall att det kommer från ett bolag, som åtminstone jag tycker sköter sig bättre. Så titta efter Lenzig viscose.

      Rapporten jag hänvisar till visar att H&M och Zara köper viskos från viskosbruk där det finns stora problem. H&M har reagerat och säger att de ska följa upp och se över hur deras leverantörer av viskos sköter sig. Exakt om de gör det och hur vet jag inte men Changing Markets har haft en dialog med dem runt det.

      Hälsningar Anna-Lisa

      Gilla

  2. Mycket tråkig men intressant läsning! Bra! Vad vet du mer om Lenzings produktion? Kan du skicka några bra länkar vore jag tacksam. Jag har nämligen trott att de bara producerar i Österrike. Mina ”trätrosor” i Tencel vet jag är tillverkad av FSC-certifierad skog (jag har fått intyg från Lenzing), Trikåby i Norrköping stickar trikån och sömnaden sker i Sverige. Jag är en ”tränörd” men trätextilier är förhållandevis nytt för mig.

    Gilla

    • Har hittat lite statistik hos Lenzing. Just deras Tencel-viskos produceras främst i Österrike (både i Lenzing och Heiligenkreuz) men också i Great Britain och USA. Ingen Tencel-produktion sker i Asien, utan det är det är annan viskos.

      Gilla

      • Hej Stina
        Och tack för din kommentar! Det stämmer att just Tencel inte tillverkas i Asien och att Tencel ska vara av certifierad träråvara, tack för förtydligande.
        Att Lenzig tillverkar i Asien behöver inte i sig vara dåligt, om fabrikerna är bra och viskosproduktionen sker i slutna system ska det inte vara någon skillnad mot Europa, tyvärr har undersökningar visat att det finns stora brister vid många fabriker i just Asien (där ju stordelen av all viskos tillverkas).
        Jag har ingen exakt insyn i just Lenzigs produktion men jag har haft mycket kontakt med organisationen Changing Markets (som jag hänvisar till i inlägget) och de har kontakt med alla de stora viskostillverkarna. Enligt dem så finns det stora problem även på Lenzigs fabriker, men Lenzig har vidtagit åtgärder för att göra arbetsmiljön bättre och utsläppen mindre, vilket de gjorde ganska omgående då rapporten publicerades. De har också samtalat med organisationen och varit med att ta fram en vägledning för en mer hållbar viskosproduktion. Så som jag har förstått det så har Lenzigs produktion av viskos varit smutsig (är det delvis fortfarande) men de har gjort förändringar för att den ska bli bättre och till 2020 (tror jag) har de sagt att all deras viskosproduktion ska ske i slutna system. I dag kom det en uppföljningsrapport till Dirty Fashion och en vägledning för hållbar viskosproduktion (för det går). Här är länken till dem https://changingmarkets.org/portfolio/dirty-fashion/

        Hälsningar
        Anna-Lisa

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s