Haven är fulla av mikroplast – detta kan du göra

fish-1663772_1920De flesta av oss har sett bilder på valar intrasslade i gamla fiskenät, fåglar med magsäcken full av plastskräp eller sköldpaddor med deformerade skal efter att de krupit in i en gammal ölring av plast. Och plastskräp är ett jättestort problem, särskilt i vår havsmiljö och det är mycket plast i våra världshav – ungefär 268 940 ton flyter runt på ytan. Och plasten kommer vara där länge eftersom det tar flera hundra år innan det bryts ned.

Vad färre vet är att även små bitar plast, så kallade mikroplaster, också är problematiskt för våra hav och sjöar. Och att det vid tvätt av kläder i syntetmaterial frigörs en stor mängd små plastbitar som sedan följer med tvättvattnet ut i avloppet och vidare ut i våra sjöar och hav. Små plastbitar som äts upp av plankton och fiskar.

Men vad är egentligen mikroplast och vad kan vi göra för att inte våra plankton och fiskar ska få i sig dessa små plastbitar?

När det pratas om mikroplast är det plastbitar mindre än 5 mm som avses. Mikroplaster från tvätt är dock mycket mindre än så. Ungefär 40% av de kläder vi köper i Sverige uppskattas vara i syntetmaterial alltså plast. Det vanligaste är polyester men det finns många fler syntetmaterial exempelvis – polyamid (nylon), akryl, polypropropen med fler. Alla textilier slits när de tvättas och släpper ifrån sig små fibrer, delar från naturmaterial bryts till skillnad från delar av syntet ned relativt lätt i vår natur. Det är svårt att gör exakta beräkningar på hur mycket mikropartiklar från tvätt som läcker ut i våra vatten men så mycket som 945 ton/år befaras gå till våra avloppsverk. Av detta fångar våra reningsverk upp det mesta men 0,2-19 ton/år beräknas åka ut i våra vatten. Nu kanske det inte låter så farligt men varje gram motsvarar flera tusen fibrer. Och studier i Stilla havet har visat att det finns ungefär sex gånger mer mikroplaster än plankton i vattnet. Och det som fångas upp av våra reningsverk hamnar i slammet som sedan sprids bland annat på våra jordbruksmarker.

Som jag påpekat släpper alla plagg av syntet ifrån sig plast men strukturen på tyget och hur tråden är spunnen har visat sig spela stor roll för hur mycket partiklar som släpper. Och här utmärker sig barnfamiljsfavoriten polyesterfleece. Fleece är fluffigt och mjukt och fibrerna som sitter löst på ytan släpper lätt. Studier har också visat att syntetplagg släpper ifrån sig som mest mikroplaster vid de första tvättarna.
washing-machine-380835_1920Personligen tycker jag att det borde ligga på producenter av kläder och tvättmaskiner samt reningsverken att minska hur mycket mikroplaster som läcker ut till våra hav. Och filter som installeras i nyare reningsverk kommer göra stor skillnad, men tyvärr går inte allt vårt avloppsvatten genom reningsverken då kapaciteten ibland är för låg och orenat material släpps ut i våra vatten.

Så vad kan vi  själva göra idag för att minska mikroplasten i våra hav?

Jo, här kommer 5 konkreta tips:

  • Köp inte nya plagg av syntet.
  • Tvätta bara om det verkligen behövs.
  • Tvätta fulla maskiner.
  • När du rensar tvättmaskinens filter släng i soporna eller dammsug. Släng ludd från torktumlaren i soporna.
  • Skaffa speciella tvättpåsar som du kan lägga dina syntetplagg i som ska hindra mikropartiklarna från att åka ut i avloppet eller en ”boll” som ska samla in 30% av mikroplasterna. Dessa två produkter är idag inte testade av några oberoende så jag kan inte garantera att det fungerar.

 

OBS: Den största källan till utsläpp av mikroplaster i vår miljö och även våra vatten kommer från slitage av bildäck.

Egen vaxduk fungerade perfekt

IMG_1588Innan sommaren testade jag på att göra egen vaxduk där jag impregnerade tyg med kokt linolja. Jag penslade mitt tyg ordentligt en gång och hängde sedan upp det på tork. Jag hade läst mig till att det skulle ta cirka fyra veckor för tyget att torka men mitt tyg tog bara två veckor på sig för att bli torrt.

Vi har använt duken hela sommaren och det har spillts yoghurt, sylt, mjölk och saft i mängder på den. Och ytan har varit lika motståndskraftig som en plastbehandlad vaxduk. Ytstrukturen blir däremot inte lika slät som hos en plastöverdragen duk och efter en sommars spill hade det samlats lite smuts mellan trådarna vilket gjorde att jag häromdagen tvättade den. Jag körde den på ett vanligt tvättprogram 30° utan centrifugering. Och det fungerade, så nu är den tillbaka på sin plats på altanen (behöver ingen ny impregnering). Allra bäst hade nog varit att lägga ut den på ett bord och rengöra med vatten och såpa och borste. Men det får bli nästa gång en rengöring behövs.

Men sammanfattningen blir att det går alldeles utmärkt att göra sin egen vaxduk.

Tänk på att linolja utvecklar värme när den oxiderar (torkar). Därför kan trasor indränkta i olja ta eld om förhållandena är gynnsamma. Torka därför (efter impregnering) din duk luftigt och inte hopknölad bredvid en hög med sågspån. En linoljeprodukt som torkat självantänder inte. Och det är bara vid torkningen efter impregnering detta kan vara ett problem efter tvätt behöver du inte vara försiktig.

Annars är jag nu tillbaka efter föräldraledighet och semester och kommer framöver att publicera ungefär ett inlägg i veckan som handlar om kläder och textilier ur ett miljöperspektiv. Finns det något som ni vill att jag ska gräva djupare i så får ni gärna tipsa i kommentarer.