En av de vanligaste frågorna jag får i mitt arbete är om ursprungsmärkning på kläder. Oftast är det mer ett konstaterande än en fråga.
-Visst måste det stå tillverkningsland på kläder?
Svaret är nej. Tidigare fanns det krav på det i Sverige, men i början av 90-talet togs faktiskt lagen om ursprungsmärkning på kläder bort. Detta gäller inom hela EU. Alltså inga krav på tillverkningsland.
Ändå finns Made in, Hecho en, tillverkat i, och så vidare att hitta i en massa plagg. Det är för att producenterna verkar på en global marknad och i länder som USA, Kanada, Kina och Japan är det krav på tillverkningsland.
Att märka en vara med tillverkningsland är inte helt enkelt. Textilindustrin är stor och ofta går ett plagg genom många länder och händer innan de hamnar i butik. Bomullen kan odlas i ett land, spinnas i ett annat, vävas i ett tredje, färgas i ett fjärde, klippas till i ett femte och sys i ett sjätte. Sedan kommer detaljer som dragkedjor, knappar och nitar ofta från olika ställen. Och jag vet att ett lagförslag på ursprungsmärkning av textilier har varit uppe i EU-parlamentet. Men exakt hur en sådan märkning skulle utformas tvistas det om. Är det landet där sista sömmen görs som är ursprungsland? Är det landet råvaran kommer från? Är det landet där flest delar i processen görs? Eller ska alla delar och länder redovisas?
Idag är produktionskedjan för textilier höljd i dunkel och även om det för producenter skulle vara svårt att redovisa för alla delar är en större transparens önskvärd. Jag vill till exempel veta om bomullen i ett plagg kommer från Turkmenistan. Då skulle jag absolut inte köpa produkten och höra av mig till företaget i fråga. Turkmenistan är nämligen en diktatur och rankas som ett av världens minst fria länder. Det är ett land där befolkningen, även barn, tvingas plocka bomull åt regimen annars riskerar familjerna att förlora sina jobb. Det är bomull jag inte vill ha mot min kropp.