Ta hand om dina skor

Skor av garvat läderJag kan tyvärr inte så mycket om skor som jag kan om plagg av textil. Textil är min grej.

Däremot har jag rätt bra koll på skinn, som skor ju ofta är gjorda av (läder alltså). Och skinn är tråkigt nog riktigt problematiskt. Visserligen är det ett naturmaterial. Men för att skinnet ska hålla måste det garvas, och som jag skrev i mitt inlägg om fårfällar är det oftast en otrevlig process med många farliga kemikalier som drabbar både människorna som arbetar med det och miljön. Vad skinnet används till spelar mindre roll: fårskinnstofflor, byxor, barnmössor, skärp eller skor. Det är väldigt ofta inte bra.

Jag jobbar på Sveriges Konsumenter och vår tidning Råd&Rön har skrivit en mycket läsvärd artikel om lädret i våra skor, som jag verkligen kan tipsa om! Där står det bland annat om slaveri, djurplågeri, cancerframkallande ämnen och skövlad regnskog i Amazonas.

Nu kanske man kan undra om konstläder är ett alternativ till läder. Men konstläder har ofta en yta av pvc, en sorts plast som kan innehålla miljö- och hälsofarliga mjukgörare.

Så vad finns det för bra alternativ?

  • Titta efter vegetabiliskt garvat läder. Det finns märken som nischat sig på det, de är dessvärre ofta ganska dyra.
  • Det finns pvc-fria veganskor.
  • Köp tygskor. Tänk på att sulan helst ska vara av gummi.
  • Handla begagnade skor.

Mitt allra bästa tips är ändå att ta hand om de skor vi redan har så att de räcker länge. Ju färre skor vi behöver köpa desto bättre. Så köp skor av kvalitet, lämna in dem till skomakare när de går sönder och se till att vårda dem så att de håller länge. I ungdomsprojektet Stilmedveten, som jag jobbar med, har vi intervjuat en skomakare för att få de bästa skovårdstipsen.

Men ska jag vara ärlig är jag inte särskilt bra på att ta hand om mina skor. Fast jag brukar åtminstone bära dem tills de faller sönder. Och efter det kan de tydligen användas av någon annan.Skovård förlänger skornas livslängd

Barn syr våra kläder

Barnarbete i klädesfabrikJag vill inte att barn ska sy mina barns kläder. Jag vill inte att föräldrar ska känna sig tvungna att skicka sina barn till klädfabriker. Föräldrar som syr 12 timmar om dygnet men som ändå inte får ihop till en lön som går att leva på. Allt för att jag ska kunna köpa två tröjor för 99 kronor.

I rapporten Work faster or get out som Human Rights Watch släppte förra veckan visar rapportförfattarna på en massa otrevligheter och i det även barnarbete. Ett av de företag som barn tillverkar kläder till är H&M. Något som inte är förenligt med H&M:s uppförandekod men som tydligen förekommer ändå. För att det ska räknas som barnarbete är barnen yngre än 15 år.

Det värsta är nog att ingen verkar förvånad eller tycka att det är värt mycket mer än en notis. Rapporten handlar om textilarbetarnas situation i Kambodja. Och det är ingen trevlig läsning. Det är påtvingad övertid, sexuella trakasserier, diskriminering, begränsningar i toalettbesök, svårigheter för facklig verksamhet, korruption och barnarbete.

Detta är ingen unik händelse. I oktober släppte SOMO rapporten Flawed Fabrics – The abuse of girls and women workers in the South Indian textile industry. Som visar på missförhållanden vid spinnerier i Indien. Och på kopplingar mellan bland annat H&M och Cubus och spinnerierna.

Jag inbillar mig att vi väljer att blunda för arbetsmiljöförhållanden, barnarbete och löner på andra sidan jorden med något slags förevändning om att det nog inte är så illa. Att de som arbetar i alla fall har ett arbete. Att textilindustrin är viktig för landet i fråga. Att barnen egentligen inte är så unga, utan tonåringar. Och att kläderna skulle bli alldeles för dyra om hänsyn togs till de som arbetar.

Barn syr kläderOch det är en komplex fråga, där textilindustrin är oerhört viktig för länder som Kambodja, Bangladesh och Indien. Det behöver däremot inte betyda att människor ska arbeta under slavliknande förhållanden och att barn ska sy våra grejer. Det finns tillverkning av kläder som sker på etiskt försvarbara sätt. Som konsument är det svårt att veta vad som är okej och inte. Därför håller vi i det projekt jag arbetar med, Stilmedveten, på att ta fram en märkesguide. Det finns många märkningar med olika innerbörd och vi hoppas få guiden på plats inom kort.

Tills dess är mitt tips att titta efter den ganska vanligt förekommande märkningen, GOTS. Den tar både hänsyn till miljö och sociala villkor. Läs gärna mer, här.
GOTS klädmärkning

 

Lägga upp jeans

Upplagda barnjeansVi har en 9-åring hemma. Och han växer, fort. Så alla byxor har en tendens att sluta på vaden. Så jag har inhandlat ett par jeans med låååånga ben (på second hand). Fast nu är de ju för långa.

Det går åt mycket kemikalier och vatten för att tillverka ett par jeans. Jeanstyg är gjort av bomull. Det är den mest besprutade grödan i världen. Och för att tillverka ett par vuxenjeans går det åt ca 9-11 000 liter vatten, i länder som ofta har brist på rent vatten. Så att hitta sätt att använda sina jeans längre är bra.

Att lägga upp ett par jeans går att göra på flera sätt. Jag tänker visa ett enkelt sätt. Där du inte behöver jeanstråd och där du kan lägga ned dem igen i takt med att barnen växer. Vanligtvis viker man bara upp, inåt, och syr. Fördelen med det här sättet, förutom att det är väldigt enkelt, är att när nederkanten nöts så är det samma nederkant. Det blir alltså inte någon konstig nötning som hamnar på nederdelen av vaden när du lägger ned jeansen igen.

Lägga upp jeans
Vik upp jeansen, 1 cm mer än du behöver. Nåla om du tycker det behövs.
SLägga upp byxbeny, med raksöm, från avigsidan, nära jeanssömmen (se bilden), runt benet. Det går bra att använda vanlig sytråd i bomull eller polyester. Vik ner fållen och stryk vikningen uppåt i byxan. Klart! Det som du sytt upp finns alltså på insidan, fast osynligt. Det är bra att testa rent praktiskt eftersom det blir lite av ett trolleri. 

När barnet sedan drar iväg ännu mer på längden är det bara att sprätta upp sömmarna och byxan blir som den var från början igen.

Förstår du inte finns det en massa tutorials att hitta på Youtube. Klicka här för en.

Varning för regnkläder

Giftfria regnkläderVintern är över och lika bra är väl det, den bjussade inte på de snömängder jag efterfrågar i alla fall. Nu har skrutt blivit så stor att hon går raka vägen till vattenpölen och lera verkar hur kul som helst. Och vem är jag att hindra lite härlig vatten och lerlek? Och det börjar efterfrågas regnkläder och stövlar från förskolan. Och det är nu det blir dags för versaler, FRUSTRATION.

Varför undrar du kanske. Jo, för att regnkläder och stövlar kan innehålla riktigt otrevliga ämnen. Galonisar och stövlar kan vara gjorda av PVC, alltså en sorts plast som kan innehålla hormonstörande mjukgörare. Som tur var finns det alternativ till PVC. Många regnkläder är nuförtiden gjorda av polyuretan eller polyester. (Även det är plast från fossil olja, så det är inte miljövänligt, men åtminstone inte hormonstörande). Och många stövlar är tillverkade av syntetisk gummi (från fossil olja) eller naturgummi (från gummiträdet).

Om materialet inte framgår av märkningen  – vilket förstås vore det näst rimligaste, där det rimligaste borde vara att farliga mjukgörare var FÖRBJUDNA i kläder – får man helt enkelt fråga i affären.

Men även PVC-fria regnkläder och andra vattentäta eller vattenavstötande kläder (som skaljackor, vinterjackor, överdragsbyxor, vantar och skor) kan vara behandlade med perflourerade ämnen. Det är en grupp miljögifter som lagras i kroppen och som är ännu svårare att bryta ner än det ökända miljögiftet PCB. Står det på plagget då, kan man fråga sig? Nej, det behöver det inte alls göra. Alltså får man höra efter i affären, med risk för att de inte har en aning och då får man be dem ta reda på det och återkomma. Ett tips är att kontakta företagen på deras Facebooksidor – då utövar du samtidigt ett kundtryck, när du offentligt visar att du inte vill ha gifter i dina och barnens kläder. Gummistövlar kan vara gjorda av pvc Nu finns det inte skadliga ämnen i alla vattentäta eller vattenavvisande kläder och flera märken och klädkedjor har tagit ett beslut om att ta bort perfluorerade ämnen i sina kläder, nu senast Lindex. Och det är ju bra att företag tar lite ansvar, men varför måste jag som konsument ta reda på vilka företag som sköter sig? Om en grej är farlig för miljö och konsument varför inte bara förbjuda den? Det är faktiskt inte klokt att vi vanliga konsumenter ska ha koll på kedjornas egna regler för att kunna känna oss säkra.

Jag arbetar alltså på organisationen Sveriges Konsumenter och är glad över att vi driver det politiska kravet:

”Inför kemikalielagstiftning som effektivt stoppar farliga eller riskabla ämnen i vår vardag. Det gäller även kemikalier i kläder, både för slutkonsumentens hälsa vid hudkontakt och för textilarbetarnas hälsa och miljön. Utgå från försiktighetsprincipen och skapa en effektiv tillsyn.”
För det är inte en frihet att välja mellan skadliga produkter, frihet som konsument är att välja mellan produkter som INTE är farliga.

Tips för en lyckad second hand-shopping

Second hand-kläderJag andas ut. Momshöjningen för ideella second-hand butiker verkar inte bli av. Och tur är väl det, för ideell second hand samlar in ca 25 000 ton textilier varje år. Och genom att handla second hand istället för nytt sparar du 97% energi. Och blir det en momshöjning kan vi räkna med att många second-handbutiker får klappa igen. Dåligt för konsumenten och dåligt för miljön.

Jag gillar loppis. Det är roligt att fynda på loppis – eller vintage som det populärt kallas nuförtiden. Vintage syftar till att plagget är äldre och av god kvalitet. Känns inte som att allt som kallas vintage lever upp till det.

Under de senare åren har second hand blivit populärare och med det har det blivit svårare att hitta riktiga fynd. Om vi befinner oss i storstäderna i alla fall. Och vad som är ett riktigt fynd kan också vara svårt att veta. När det kommer till kläder tycker inte jag att det blir tydligt förrän efter något år. Vad väljer jag att ha på mig? Vilket plagg blir en favorit? För i ärlighetens namn även om en klänning eller kappa är fantastisk så är ju meningen att plagget ska användas.

Min blå kappa inhandlades för en liten penning i Gävle för mer än 10 år sedan och jag har sedan använt den hur mycket som helst. Favoritsjalen, i tunt ylle, hittade jag i en liten mörk och trång second handaffär i Krakow för 9 år sedan. Så båda dessa plagg får väl anses som fynd.Kläder från second handSaker som kan vara kloka att ha med sig om second-hand turen ska bli lyckad:

  • Öppet sinne. Letar du efter en jacka kommer du kanske inte hitta en jacka utan ett par skor.
  • Våga prova. Storleksangivelser från förr behöver inte vara som de idag.
  • Är ett plagg i ett snyggt och bra material fast i fel storlek kanske det går att göra om till något annat eller sy in eller lägga ut så att det passar.
  • Är en tröja stickad i ett fint garn men en ful modell kan den händiga repa upp och sticka nytt. Och feltvättad ull kan bli nya vantar eller kanske en hel matta.
  • Kolla sömmarna, våga dra och kolla kvaliteten. Äldre plagg är oftare bättre sydda än nutida. Sömsmånen i skräddarsydda plagg är också bredare vilket gör att plaggen kan läggas ut.
  • Läs på lappar. Det är bra att veta vilket material saker är sydda i och hur de ska tvättas. Att kolla tvättråd kan ge hintar om var och när saker kommer från och det tycker i alla fall jag är roligt och kan ge plagget lite historia.
    1971 kommer det standardiserade tvättrådssymboler, innan dess kunde en tvättlapp se ut lite hur som helst. Under 1980-talet dyker symbolen för torktumling upp så finns den symbolen är plagget inte äldre än så. En annan riktlinje för att datera plagg är att polyestern inte kom förrän på 50-talet och inte blev vanligt i plagg förrän under 60- och 70-talet. Vill du läsa en mycket bra genomgång av hur lappar kan tolkas kolla här.
    tvättlapp
  • Gamla textilier som broderier, virkade dukar, handvävda lakan är ofta billigt. Särskilt gamla lakan är ofta av fantastisk kvalitet. Och fundera på om det finns andra saker som går att göra av dessa textila skatter. För att göra en lampa av gamla spetsar kolla här.

    handvävda linnelakan

    Gamla handvävda linnelakan är ofta ihopsydda för att de skulle bli tillräckligt breda att bädda med.

  • Sedan var det någon som sade att det kan vara bra att ta en allergitablett innan man steppar in på en loppis, säkert ett bra tips för de som är allergiker.