Hejdå – sista inlägget

IMG_0184Efter fyra år och 109 inlägg så är det dags att avsluta bloggen i den här kanalen och sidan kommer att stängas ned den 26:e oktober. Det är nämligen dags för mig att göra något annat i livet än att vara textilexpert på Sveriges Konsumenter. Så från och med september kommer jag att börja arbeta som hemslöjdskonsulent i Skånelän.

Men misströsta inte, vissa inlägg kommer att återfinnas på Sveriges Konsumenters hemsida och jag kommer att finnas kvar och flytta mitt bloggande till annalisapersson.se så följ mig gärna där istället.

De populäraset inläggen under mina fyra bloggår har varit:

  1. Varm utan fleece
  2. Fårfällan – alla fårskinn är inte mysiga
  3. Vad är lyocell och Tencel?
  4. Skippa sköljmedlet
  5. Nu ska vi prata mens

Men jag tycker att det finns fler bra inlägg som lyfter viktiga frågor och som inte fått samma genomslag som till exempel: Vad är ekologiska kläder?, Svensk skog förgiftar floder i Indien och Tänker du unna dig en ny tröja. Så passa på att läsa inläggen innan de försvinner.

 

Sy barnklänning av skjorta

klänning av skjorta

Båda barnen i klänningar från gamla herrskjortor.

Att sy nya kläder av herrskjortor är en favorit. Materialet är ofta av bra kvalitet, och tyget lämpar sig bra när det är varmt och soligt ute. Och när man syr är det alltid trixigt att få till snygga knäppkanter och knapphål och då är det smart att använda sådana som redan är sydda.

För tre år sedan sydde jag en klänning av en gammal skjorta till mellanbarnet. Den har sedan länge gått över till lillebarnet, så det kändes dags att sy en ny till mellanungen. Numer har hon en mycket bestämd uppfattning om hur saker ska se ut så det gällde att anpassa sig till en envis, regnbågsälskande, snart-femåring. Tydligen sticks och kliar ärmar – så det gick helt bort.

För att sy en klänning av en skjorta behöver du:

Skjorta
Sax
Tråd
Symaskin (du kan förstås sy för hand också)
Kantband (gärna i regnbågsfärger)

Sedan är det bara att sätta igång:
Lägg upp skjortan på ett bord.
Klipp bort ärmarna.
Rita ut formen på klänningen.
Klipp (på bilden har jag klippt till ärmar, men de fick jag ta bort).

Sy sedan ihop sidosömmarna och kanta halsringning och ärmål med kantband. Om du har en unge med tydlig stil kan du också bli tvungen att fixa ett skärp i lämplig färg. Jag flätade ihop remsor av rosa, blått och gult tyg för att blidka barnet.

Och vad passar bättre än att ta sommarlov med en ny sommarklänning så det gör jag. Vi ses i augusti.

Ha en härlig sommar!

Test: att sälja sina kläder genom Sellpy, Varié eller second hand-butik

sälja på kommissionJag säger det direkt. Du kommer inte att bli rik. Det kommer i bästa fall ge ett litet tillskott i kassan. Och det tar lång tid. Men är inte särskilt krångligt.

Att sälja sina gamla, kanske nästan oanvända kläder har blivit allt vanligare och framför allt har det blivit lättare. Det finns flera företag som nischat sig på att sälja gamla kläder och grejer åt oss.

Och jag tycker det är grymt! För jag skulle aldrig orka skaffa konto, fotografera, göra en produktbeskrivning och sedan också ha ansvar för att skicka grejerna och vara rädd för att den som handlat inte är nöjd. Och det är fler än jag som tycker sådant är jobbigt, annars skulle inte företag poppa upp och tillhandahålla just den tjänsten.

Störst tror jag vi kan enas om är Sellpy och de gör också en hel massa reklam. Och jag har sett ganska många i sociala medier som är arga på dem. Så jag kände att jag behövde prova att sälja hos dem, men även på lite andra ställen för att få något att jämföra med.

Så jag skickade en påse avlagda, men fina grejer till Varié, två påsar till Sellpy och lämnade in två påsar med barngrejer på en lokal butik i Stockholm som heter Bye buy.
sälj med Sellpy

Här är mina omdömen på de olika tjänsterna:

VARIÉ
KOSTNAD
80 kronor, som dras från provisionen på sålda plagg.

TID
Påsen kom relativt snabbt, efter packning lämnade jag sedan in den på närmaste postkontor – portot är betalt  (de hämtar inga påsar vid dörren).
Sorteringen tog ungefär sex veckor. Vilket är ganska lång tid, särskilt om du skickar saker i säsong – vintern blev ju sommar ganska fort i år.
Sedan har sakerna legat ute till försäljning.

SORTERING
Varié är noggranna med att skicka mail och berätta hur processen går och vilka och hur många plagg som blir godkända. Av 14 inlämnade plagg sorterade de bort sex. Varav två helt oanvända klänningar från Tiger, vilket jag tyckte var lite märkligt. I övrigt hade jag inga problem med det de sorterade ut.
Trots att jag hade kryssat i rutan för att utsorterade plagg skulle gå till välgörenhet hörde de av sig och frågade om jag ville ha plaggen åter. Eftersom jag ville testa att sälja de utsorterade plaggen betalade jag returen av dem.

FÖRSÄLJNING
Varié säljer sakerna på sin egen webbplats. Sakerna ligger ute i tre månader och om de säljs får du vetskap om det och tillgång till pengarna sista vardagen i månaden efter. Det är alltså ett tidspann där.

PRISSÄTTNING
Varie har som idé att bara ta emot plagg av högre kvalitet och lite ”finare” märken. Det gör att de generellt sätter ett lite högre pris.

EXPONERING
Varié gör en del säljbilder till hemsida och Instagram som är jättesnygga. Hur snygg är inte bilden jag lånat av dem på vantarna jag lämnade för försäljning!?
8D34C35E-12D1-4434-828C-3F970AD196BD
Alla deras bilder är dock inte av toppkvalitet, utan ibland hänger saker snett och är lite skrynkliga. Men generellt så är Variés bilder av ganska hög kvalitet.

SMIDIGHET
Påsarna kom fort, du behöver posta dem själv men det är inte svårt. De mailar och berättar att sorteringen är igång och hur den går, vilka plagg som blir godkända och vilka som ratas. Själva försäljningen är svårare att få inblick i, jag fick mail när försäljningarna skett men exakt hur mycket de olika plaggen genererat gick inte att se.

Du får också betalt i en kredit som du kan handla på sajten med, men om man vill ha ut pengar är det krångligare. Det finns inget enkelt system på hemsidan, utan efter mycket sökande står det:

”Väljer du istället att få ersättningen i pengar, betalar vi ut den via Payson eller till ditt bankkonto efter 30 dagar.”

Hur jag registrerar mitt bankkonto hittar jag ingen information om. Men som tur var är Varié duktiga och snabba på att svara på frågor på mail, så jag mailade dem och fick svar att jag ska sända mina kontouppgifter till dem.

TJÄNAT
Jag har tjänat 225 kronor på Varié minus vad påsen kostade alltså 155 kronor. Det tog cirka sex månader + 30 dagar för utbetalning.

SAMMANTAGET
Mitt intryck är att de som handlar på Varié är medvetna och kommer att använda plaggen – och det ger en miljövinst vilket är det jag är ute efter. Sett till pengar tycker jag däremot inte att det är värt jobbet, och hade jag varit ute efter snabba pengar är det ett dåligt alternativ.

Varié har efter att jag skickade in mina saker ändrat sitt försäljningssätt. Nu ska du skicka in en förfrågan om att bli säljare och beskriver vilka plagg du vill sälja. Därför kan min beskrivning av vissa detaljer vara felaktigt.

SELLPY

KOSTNAD
Gratis att lämna in saker

TID
Det var bara att beställa påsar som skickades hem väldigt fort. Jag packade påsarna fulla, beställde hämtning och ställde dem utanför dörren, och när jag tittade ut någon timme senare var de borta. Väldigt smidigt!

SORTERING
Det tog cirka två veckor efter att påsarna hämtas innan de sorterades. De sorterade endast bort en sak som de bedömde som smutsig, den kanske var det – jag hade inte kollat så noga. Annars tog de emot allt – kläder, textilier och annat som jag hittat hemma och ville bli av med.

FÖRSÄLJNING
Sellpy säljer via Tradera. Sellpy skickar ett mail om varje vara de lägger upp för försäljning, och sedan löpande hur försäljningen går. Det är många steg i en försäljning; om de inte säljer din vara på auktion går det vidare till fast pris och så vidare. Kolla in deras egna beskrivning av det hela.

PRISSÄTTNING
Jag blev förvånad över det relativt höga pris som flera av mina varor sattes ut för. Om jag hade varit missnöjd med prissättningen hade jag också kunnat ändra (vilket jag inte gjorde eftersom det var ett test). Det höga priset på några varor tror jag bidrog till att de inte blev sålda i första steget.

EXPONERING
Sellpy har fått kritik för hur varorna hängs och fotograferas och med rätta. Plagg hänger på sniskan, saker är felknäppta, saker är ur fokus – helt enkelt ganska kasst exponerat.

SMIDIGHET
Det var jätteenkelt att få påsen och att få sakerna hämtade. De meddelar hela tiden via mail hur sortering och försäljning går. Det är enkelt att gå in på sitt konto och där se hur varje försäljning gått till och hur mycket pengar jag får per såld sak.

TJÄNAT
Sellpy vill verkligen sälja alla ens prylar så nu ligger mina sista grejer ute för tio kronor styck. Det som blir lite lurigt med de sista grejerna är att jag går back sex kronor per grej där. De tar alltså ut en annonseringskostnad som överstiger min kommission vilket gör att det blir minus på mina tidigare försäljningar.

När jag ville få min vinst utbetald var det väldigt enkelt att registrera konto och pengarna kom inom en vecka. Jag tjänade 256 kronor på sålda kläder och textilier.

SAMMANTAGET
Det är oerhört enkelt att sälja med hjälp av Sellpy. Det är också en fördel att det går att lämna in lite allt möjligt, saker i bra skick som jag inte riktigt har vetat vad jag skulle göra av. Och jag tycker att det gick smidigt att ha koll på försäljningarna. Men de ansträngde sig inte för att exponera grejerna snyggt.

Känslan är att de som handlar på Sellpy gör det för att hitta fynd, vilket innebär att folk väntar tills saker kommer ut i steg två eller tre. Jag blev inte rik av att sälja på Sellpy och även om det inte tog jättelång tid så är det inte snabba pengar.

BYE BUY
Är en liten second hand-butik för barnkläder och saker som finns fysiskt i centrala Stockholm och som inte säljer över nätet.

KOSTNAD
Gratis att lämna in saker

TID
Det tar lite tid att lämna saker eftersom jag måste åka till deras inlämning som bara har öppet på tisdagar och torsdagar. Men jag kan lämna i vilken sorts påsar jag vill.

SORTERING
Vill jag få information om hur sorteringen går får jag ringa eller maila, de informerar alltså inte automatiskt till sina leverantörer hur det går. Det de bedömer inte går att sälja kommer att skänkas till välgörenhet, och det finns ingen chans att få tillbaka sakerna. Däremot är det tydlig informationen på hemsidan om vad de tar emot.

FÖRSÄLJNING
Jag kan få veta hur försäljningen går genom att ringa maila eller genom att besöka butiken och fråga vad som finns på mitt konto. Sakerna säljs med 20 – 40 procents kommission beroende på typ av vara och skick.

PRISSÄTTNING
Bye buy är inte en jättedyr second-hand men de är heller inte ”loppisbilliga”. Det befinner sig i ett mellanskikt. Och där hamnar även de saker som säljs från mig. Jag kan inte påverka försäljningspriset.

EXPONERING
Bye buy säljer bara i fysisk butik men har ett fint Instagramkonto där en del av deras saker exponeras på ett föredömligt sätt. Butiken är också fint skyltad och det är ett stort utbud utan att det känns som att grejerna är staplade på varandra. Och jag har hittat det jag varit ute efter nästan varje gång jag varit där.

SMIDIGHET
De tar emot saker oavsett säsong, vilket innebär att de har ett lager där sakerna kan ligga för att sedan plockas fram när det blir säsong, exempelvis vinterstövlar eller solhattar. Det är bra för mig då jag inte behöver ha urvuxna overaller liggandes tills nästa vinter.

När jag handlar i butiken lämnar jag bara fram min legitimation så får jag veta vad jag har på kontot och betalar med det. Eftersom jag handlat upp min kredit har jag inte begärt ut några pengar, vilket jag annars skulle kunna göra direkt i butiken.

TJÄNAT
Jag har sammanlagt haft 413 kronor som jag valt att handla för i butiken, då jag hittat plagg till mina barn som de behöver (läs kepsar och sandaler).

SAMMANTAGET
Jag gillar att lämna in saker till den här butiken, även om det är en tröskel att åka till deras inlämning. I butik exponerar de saker snyggt och har stor omsättning.

Min känsla är att deras kunder är medvetna konsumenter som vill att deras inköp av barnsaker ska påverka jorden mindre. Deras marknadsföring lyfter också miljöaspekterna av att handla second-hand.

Jag har inte blivit rik av att sälja saker på Bye Buy heller, men i sammanhanget tjänat mest pengar där.

SLUTLIGEN

Att sälja saker via ombud kan av vissa upplevas som att de inte får några pengar. Och det ligger en del sanning i det, du kommer inte att bli rik. Det vi måste komma ihåg är att detta är företag som inte idkar välgörenhet, utan de vill tjäna pengar (inget konstigt med det). De har anställda som ska få lön, de betalar lagerlokaler och de betalar moms på sakerna som säljs till skillnad från om du som privatperson säljer. Det är helt enkelt en massa omkostnader som inte finns om du säljer till grannen på hörnet. Så det är inte konstigt att den större delen av försäljningen inte hamnar hos oss som har plaggen.

Om du stör dig på att dessa företag tar ut pengar för att kränga dina grejer så tycker jag att du ska sälja dem själv. Det kommer du att tjäna mer pengar på, men det kommer också att kosta dig tid. Och fast jag inte tjänat just några pengar så tycker jag det är bra att lämna saker till försäljning. För mig är det mycket mindre krångel än att försöka göra det själv.

Som kund är det också mycket tryggare med Sellpy och Varié än att handla direkt av privatperson. Du har ångerrätt och det är inget krångel om du inte tycker att en sak uppfyllde det som sades i annonsen. Är tröjan noppig behöver du inte ha en diskussion direkt med säljaren utan du har den med ett företag. Och det kan jag tycka är skönt.

Minska på plasten – gör din egen fruktpåse

IMG_9416Jag roade mig en morgon (när jag sprang till jobbet) med att räkna hur många plastpåsar som låg och skräpade, efter fyra kilometer och tio plastpåsar orkade jag inte räkna mer. Några tygpåsar som låg och skräpade såg jag däremot inte.

Det är snart ett år sedan lagen om att handeln måste informera om plastpåsars påverkan på miljön trädde i kraft. Många butiker valde då att börja ta betalt för plastpåsar. Det har givit effekt och antalet plastpåsar har minskat. Men uppenbarligen hamnar plastpåsar fortfarande i vår natur. Där smulas de sönder och sprider sig i form av mikro- och nanoplast i vår miljö och även in i djur och kanske även in i våra kroppar.

Livsmedelsbutiker har länge tagit betalt för plastpåsar. Och om jag köper påse i affären så använder jag den sedan till sopor. Men det är lätt att plocka på sig några gratis plastpåsar vid frukt och grönt ändå. Om jag handlar en klase bananer eller två paprikor väljer jag att inte ta en sådan påse. Men ska jag ha två kilo potatis eller en hög med äpplen så fungerar det inte riktigt utan påse. De små tunna påsarna som är till frukt slänger jag också direkt i återvinningen. De duger (enligt mig) inte till något annat.

Det skulle ju vara trevligt att minska på antalet plastpåsar och det är just vid fruktpåsarna jag har den möjligheten.

Så jag tillverkade några egna fruktpåsar:
En virkad i lingarn, en stickad i bomullsgarn och en sydd av spetsgardin (syntet). Allt material hade jag hemma.
En fruktpåse av plast väger ungefär tre gram, de jag gjort väger något mer så de extra grammen blir ju en extra kostnad (men inte så hög). 

Virkad påse
vikt: 12 gram
tidsåtgång: tågresa Linköping – Stockholm (enkel)

Mönstret jag följde hittar ni här. Eller jag följde det inte, jag gjorde som vanligt, slog ett öga och virkade sedan efter eget huvud.

Stickad påse
vikt: 10 gram
tidsåtgång: en tur till lekparken och en simskole-lektion.
Jag följde inget mönster utan stickade med stora stickor (storlek 8) en slags rundstickning med två stickor. En teknik där endast varannan maska stickas, per varv. Hur du gör det hittar du: här.

Sydd påse
vikt: 16 gram
tidsåtgång: cirka 10 minuter
Verkligen superlätt att göra. Bara att klippa och sedan sy med maskin. Min påse är gjord som en typisk slöjdpåse, och om du behöver beskrivning på det så finns det en väldigt utförlig: här. Tyvärr så är tyget så pass tätt att det kanske blir svårt för personalen i kassan att se exakt vad som är i påsen.

Alldeles oavsett hur du väljer att göra din fruktpåse/shoppingkasse så är det bra att inte köpa nytt material, utan använda sådant du har hemma eller hittat second-hand. För vi tror gärna att tygpåsen är så mycket bättre för miljön än den i plast. Men det är inte riktigt sant. För det beror på vilken miljöaspekt du väljer att titta på och hur många gånger du använder påsen. En tygpåse i bomull behöver ur ett energiperspektiv användas ett hundratal gånger för att bli ett energieffektivt alternativ till plastpåsen (även mycket högre siffror florerar). Men om tygpåsen är av återanvänt material blir det en omedelbar miljövinst.

Nu gäller det bara att komma ihåg att ta med sig påsarna när jag ska handla.

Hampa – ett hållbart alternativ?

herb-2915337_1920Hampa beskrivs ofta som miljövänligt och ekologiskt och jag har vid flera tillfällen hört människor förespråka att all textil borde tillverkas av hampa. Och hampa är, sett till materialval, ett bättre alternativ än bomull och syntet men ändå svårt att hitta kläder av i handeln. Här reder jag ut varför.

Hampa är egentligen ett samlingsnamn för en familj växter som innefattar en massa olika sorter med lite olika egenskaper. Mest känd är de sorter som innehåller narkotiska substanser, men det är alltså inte samma sort som lämpar sig att göra textil av. Hampaväxter är tåliga och kan växa i de flesta klimatzoner, även här i nordiskt klimat. Och hampa till textiler har använts i flera tusen år, de äldsta fynden av hampaodling (för textil) i Sverige är från första århundradet efter Kristus.

Men idag odlas det lite hampa i Sverige, faktiskt bara på 51 hektar (ungefär 73 fotbollsplaner) och det är mestadels till biobränsle. Det har flera orsaker, en är att odling av all hampa förbjöds 1974. Även om förbudet slutade gälla 2003 så är det för den saken skull inte bara att sätta igång och odla sin hampa, du måste ha godkännande från Jordbruksverket först. Idag går det alltså (med lite byråkrati) att odla hampa för textiltillverkning. Men på samma sätt som det inte är lönsamt att odla spånadslin, så är det svårt att få till en lönsam produktion av hampa till textilier. Hampan ska ju konkurrera med billig syntet och subventionerad bomull och det säger sig självt att om vi inte tycker att en tröja eller en handduk ska kosta mer än några tior så blir det svårt.

Men hampa är ett bra material ur flera synvinklar. Det kan växa i många klimatzoner (till skillnad från bomull), det är en gröda som växer fort, inte kräver så mycket gödsel och bekämpningsmedel och det är en lång fiber som ger ett hållbart tyg. Så absolut – hampa är ett bra textilt alternativ. Och eftersom hampa innehåller stor mängd cellulosa, 32-38 procent (barrträd cirka 40 procent), skulle det också kunna vara ett alternativ i viskosproduktion (min egen analys).

Sedan finns det också den aspekten att vi inte testat att odla hampa (eller lin) på samma sätt och i samma mängder som bomull. Bomull odlas ofta som monokultur, alltså det odlas bara bomull år efter år, och jorden mår inte bra av det eftersom olika grödor tillför och suger ur olika ämnen ur marken. Och om vi skulle odla hampa på samma sätt så kanske det skulle visa sig att det också var skadligt för miljö och människor?

hampa lin

Hampa eller lin? Jag minns inte, och kan nu inte avgöra vilket det är. Inte ens genom bränntest. 

Hampa är för övrigt väldigt likt lin i strukturen, så när det grävts ut textilier från bronsåldern är det omöjligt att avgöra om det är av hampa eller lin. Men eftersom de historiska beläggen för att det odlats lin är starkare och äldre, än de för hampa, så antas det att textilierna varit av lin. Rent teoretiskt kan kläder från bronsåldern dock ha varit av hampa, för även där finns det ju gamla fynd

 

Vad är ekologiska kläder?

clothing-3301740_1920Vad som får kallas ekologiskt inom livsmedelsproduktion är strikt reglerat. För att en vara ska få saluföras som ekologisk (om det är en sammansatt vara ) ska minst 95 procent bestå av ekologiska ingredienser. Och inom EU måste alla som vill märka mat som ekologisk kontrolleras av ett godkänt kontrollorgan. 

Så ser det inte ut när det gäller kläder.

Exakt vad som avses med ekologiska kläder finns det inget regelverk kring. Om något kallas ekologiskt handlar det oftast om att materialet är ekologiskt odlat, exempelvis bomull eller lin men ibland hamnar hampa, återvunna material eller bambuviskos också inom kategorin (läs gärna mer om bambuviskos).

Samtidigt finns det jättebra tredjepartscertifieringar för kläder och textil. Med det menas att en oberoende organisation kontrollerar att produkten uppfyller vissa krav de satt upp för att produktion och tillverkning ska belasta miljö och människor så lite som möjligt. Olika certifieringar tar hänsyn till lite olika grejer, kolla gärna vår märkningsguide. De vanligaste och starkaste märkningar när det gäller kläder är: GOTS, EU-ecolabel, Svanen och Bra miljöval.

 


Vad klädkedjor väljer att saluföra som hållbart genom märkningar som Ett bättre val, Concious Choice, Sustainably, Ett grönare val, Better choice och så vidare finns det ingen reglering runt. Ibland kan det innebära att ett plagg är certifierat enligt en oberoende part exempelvis GOTS, andra gånger innebär det att företaget är medlemmar av BCI (Better Cotton Initiativ) eller att plagget består av 20 procent återvunnet material, är märkt med Öko-tex 100 (inte en miljömärkning) eller annan oklar anledning.

Flera av de stora kedjorna väljer på det här sättet att blanda starka märkningar med egna godtyckliga definitioner av miljö- och hållbarhetsarbete. KappAhl är en av dessa. Nästan hela deras kollektion Newbie är märkt enligt GOTS, en stark och bra märkning, och alla dessa plagg bär också KappAhls egna ”hållbarhetsmärkning”, men eftersom KappAhl också är medlemmar av BCI så ”hållbarhetsmärker” de alla sina bomullsplagg. Exakt hur mycket BCI-märkt bomull ett plagg innehåller går inte att svara på då den blandas ut med konventionellt odlad bomull, vilket innebär att deras ”hållbarhetsmärkta plagg” kan bestå av hur lite BCI-bomull som helst. Med den definitionen är det ju ganska lätt att stoltsera med att 53 procent av utbudet är hållbarhetsmärkt.

Att vara medlemmar i BCI innebär att företaget satsar pengar för att utbilda bomullsodlare, så att odlingen ska tära mindre på miljön och så att arbetarna ska få det bättre. Och det är ju jättebra, men bara för att jag betalar årsavgift till Amnesty så betyder det ju inte att jag kan skriva i mitt CV att jag räddar dödsdömda ur fängelse.
cotton-2180559_1920Men KappAhl är inte ensamma om att blanda högt och lågt. Lindex, Cubus, Polarn & Pyret, Åhlens med flera gör också det.

H&M är även de medlemmar av BCI men har valt att inte hållbarhetsmärka alla sina bomullsplagg (nu kanske de får idéer?). De sätter sitt hållbarhetsmärke (Consious) på plagg som består av material de bedömt som mer hållbara. Exempelvis ekologisk bomull, återvunnen bomull, återvunnen polyester eller lyocell. De anger faktiskt också noga hur stor procentandel av plagget som består av det mer hållbara valet, exempelvis 87 procent ekologisk bomull. Men på H&M hittar du inga plagg som är tredjepartcertifierade utan hos dem gäller deras egen märkning (den ekologiska bomullen är certifierad).

Och det här är också klurigt; att kedjorna väljer att fokusera på materialet. För de livscykelanalyser som gjorts på kläder visar att den största miljöpåverkan är i produktion, alltså efter att råvaran producerats och innan den fraktas hit (jag förutsätter att tillverkningen sker i annan del av världen). Dessa processer kontrolleras av flera tredjepartcertifieringar men berörs inte när butikerna själva sätter upp kriterier.

Exakt vilka kriterier som butikerna följer när de ska hållbarhetsmärka något är också svårt att få svar på. Hos de flesta stora märkena går det inte att på ett enkelt sätt att få svar på den frågan. Men där särskiljer sig Åhléns och det går att hitta att ”ett plagg hållbarhetsmärks om minst 50 procent av plagget” består av (ett av dem bedömt) bättre material.

Jag tycker det är tråkigt att kedjor som satsat på att ta fram produkter som är tredjepartscertifierade sedan blandar dem med andra mer godtyckliga grejer i en salig grönmärkt röra. För de allra flesta av oss har varken tid eller lust att sätta oss in i vad just den gröna märkningen vi fingrar på i butikshyllan betyder. Vi vill att det ska vara enkelt och tydligt och det är det inte idag. Inte i närheten.

P.S. Polarn & Pyret har profilerat sig som ett bra val för den medvetne småbarnsföräldern, och de gör en del som är bra, men vilket lurendrejeri deras ECO-märkning är skriver JohannaN om här. Läs det!

Vem har gjort din tröja?

whomademyclothesIdag är det fem år sedan fabrikskomplexet Rana Plaza i Dhaka kollapsade. Rana Plaza var en jättefabrik som bland annat innehöll flera sömnadsfabriker. I raset dog minst 1100 människor och cirka 2500 människor skadades. Siffran över exakt hur många som dog varierar något och säger en del om hur lågt människorna som arbetade där värderas och hur dålig koll det var på fabriken. Och trots att komplexet innefattade även kontorslokaler så var det nästan uteslutande textilarbetare som dog.

Redan dagen innan kollapsen syntes stora sprickor i fasaden på det åtta våningar höga huset och många som arbetade i lokalerna uppfattade byggnaden som osäker. Flera arbetare ville då inte gå in i lokalerna för att arbeta men de som arbetade inom textilindustrin hotades med uppsägning och repressalier om de inte tog upp arbetet. Och en pressad fattig människa som riskerar att förlora sitt jobb och sin inkomst är beredd att riskera sitt liv för att få behålla sitt jobb, och det var det som hände, de riskerade och i många fall förlorade sina liv för att få behålla jobbet.

I fabriken tillverkades kläder till stora kända klädmärken som Benetton, Mango, Primark med flera. Och det är så det ligger till idag, de stora kedjorna äger (i princip) inte sina egna fabriker utan arbetet är utlagt på den fabrik som kan leverera till billigast peng. Och är det stora sprickor i fasaden ska ordern ändå vara klar i tid.

Raset i Dhaka har fått konsekvenser. Inte så stora som jag skulle önska, men det har faktiskt satt textilarbetarna i Bangladesh utsatthet på kartan. Efter raset drevs en uppgörelse igenom där stora modeföretag under fem år förband sig att göra arbetsmiljöförbättringar och låta fackliga representanter vara med vid inspektioner. Det avtalet går ut nu och det är dags att förnya dessa (ganska små) åtagandena, men det vill inte alla som skrev på i första läget. Tryck här för att få en lista över de företag som skrivit på förlängningen. Andra som inte skrivit på är Gekås Ullared * och Intersport (MQ skrev inte på för fem år sedan heller). Att människor ska kunna arbeta i byggnader som inte riskerar att rasa, för att stommarna inte klarar av tunga textilmaskiner, är i alla fall vad jag tycker det minsta vi kan begära av våra företag.

Rana Plaza katastrofen uppmärksammas också varje år av Fashion revolution som uppmuntrar alla att fråga det klädmärke de bär vem som tillverkat plagget under hashtaggen #whomademyclothes

Det är en jättebra aktion, men egentligen helt absurt att vi ska behöva fråga efter det. Och som jag skrivit om tidigare, ett plagg har inte bara en tillverkare och ett ursprungsland. Det är många händer och många länder och dålig transparens

*Efter påtryckningar har Gekås skrivit på. Och det är en jättebra nyhet! Heja alla som hörde av sig och puttade Gekås i rätt riktning. Och heja Gekås som nu är på väg åt rätt håll. 

När tvätten luktar illa – våga tvätta fel

washing-machine-380834_1920Tror att det är fler än jag som jagas av kläder som luktar surt när de lyfts ur tvättmaskinen. Och vill veta hur den där träningströjan eller den älskade t-shirten ska få en okej lukt igen.

Ibland kan det vara så att det är tvättmaskinen som luktar illa och då kan du få bukt med det genom att rengöra din maskin men det problemet har inte jag. Det är specifika plagg som alltid luktar illa. Så jag gjorde ett helt ovetenskapligt test där jag tog fem plagg som luktade riktigt sunkigt, två jackor i polyester och två t-shirtar i bomull och försökte rädda dem. Och som ni ser på bajsarna så luktade alla riktigt illa när de kom fuktiga ur tvättmaskinen. De två skaljackorna luktade faktiskt så illa att det vara direkt pinsamt att springa i dem – även i skogen.
Tvätten luktar illa
Rekommenderad tvättemperatur för alla plagg var 40 grader. Jag testade att tvätta nummer ett och fyra varmare än rekommenderat och nummer två och tre i ättikabad. I ättikabadet hade jag cirka 0,5 deciliter ättika i ungerfär 5-6 liter vatten, det går nog bra med lite mindre ättika.

Resultat:
skaljacka1Jackan består av 100 procent polyester.
Jag tvättade jackan i först 60 grader. Den luktade då okej. Efter en användning började den lukta illa, men inte lika illa som utgångsläget. Efter ännu en användning var den tillbaka i utgångslägelukt.
Då tvättade jag den i 90 grader. Efter det klarade den flera användningar i rad utan tvätt. Och började inte lukta illa.
Luktar fortfarande efter flera användningar okej.

 

 

skaljacka2Jackan består av 100 procent polyester.
Jag lade jackan (när den var ren och torr) i ett vattenbad med ättika. Där fick den ligga i cirka en timme. Sedan sköljde jag den.
Efter det luktade den svagt av ättika. Vid användning luktade den svag spya (inte så fräscht men bättre än innan). Den klarade flera användningar i rad utan att börja lukta illa.
Luktar efter många användningar och några tvättar (ej efter varje löptur) fortfarande bra (inte längre spya), går till och med att gå in i den lokala mataffären efter springrunda utan att skämmas ihjäl.

 

t-shirt,världen

Tröjan består av 100 procent bomull och har ett plasttryck.
Jag lade tröjan i ett vattenbad med ättika (när den var ren och torr). Där fick den ligga cirka en timme. Sköljdes sedan.
Luktade ingen ättika men fortfarande svagt unket.
Efter två användningar och två tvättar luktar den illa igen – nästan lika illa som tidigare.

 

 

 

t-shirt,bilder

Tröjan består av 100 procent bomull och har ett plasttryck.
Tvättade tröjan i 60 grader (trycket höll, skönt) men tröjan luktade fortfarande illa.
Tvättade tröjan i 90 grader (trycket höll, men inget jag rekommenderar varje tvätt). Luktade nu bra.
Klarade sedan flera användningar och tvättar (i 40 grader) utan att börja lukta illa. Efter ett tiotal användningar luktar den illa igen.

 

Sammanfattning:

De två jackorna i syntet ska helst inte tvättas för varmt eftersom syntetmaterial (som är plast) inte mår bra av för höga gradtal. Alternativet för jacka nummer ett var, om den inte åtgärdades, sophinken och därför var det värt att tvätta den alldeles för varmt. Och det fungerade, jackan är nu brukbar. Att lägga i vattenbad med ättika innebär ingen risk för kläderna och även det fungerade bra på jacka nummer två. Så i fortsättningen blir det regelbundna ättikabad (eller en skvätt ättika i maskinen) för mina äckligaste träningskläder. Och kanske även kombinationen tvätta för varmt och lite ättika.
Båda jackorna används nu igen!

Rena bomullsplagg är inga som helst problem att tvätta i 60 eller 90 grader. De rekommenderade tvättemperaturerna hos mina två bomullsplagg handlar om att de har tryck som kan skadas vid för hög temperatur.
När det gällde bomullsplaggen så fungerade ett högt gradtal bättre mot dålig lukt än ättika för mig. Då t-shirtarna jag tvättade för varmt har affektionsvärde (för min man) så kommer jag inte att tvätta dem i för höga gradtal, med hänsyn till trycken, igen.

Slutligen – det är bättre att testa att tvätta sina grejer ”fel” än att sluta använda dem för att de luktar illa. För ibland kan det rädda ett plagg. Och att förlänga livet på sina plagg är det bästa vi kan göra ur ett miljöperspektiv.

P.S. Det är klurigt det här med tvätttemperaturer. Nya maskiner tvättar sällan i 60 grader även om det står det på programmet. I bästa fall kommer maskinen upp i 60 grader ett kort ögonblick (enligt Råd och Rön nr 3, 2018). Så om du tycker att din gamla maskin tvättade renare så är det mycket troligt. Mitt ovetenskapliga test är gjort med en ganska gammal tvättmaskin. 

Vad händer med kläderna vi lämnar till återvinning?

återvinnakläderDet är inte helt självklart vad som händer med gamla paltor vi lämnar in till välgörenhetsorganisationer eller till butikskedjor. Det är ju lätt att få intrycket att det kommer att bli en ny tröja av din gamla. Men det är nästan aldrig sant. Det är nämligen så lite som 1-2 procent av allt insamlat som blir nya textilfibrer och alltså kan bli nya kläder. För någon vecka sedan försökte Plånboken i P1 bena ut var våra gamla tröjor tar vägen. Inslaget där även jag medverkar, finns att lyssna på 29 minuter in i programmet.

För ungefär ett och ett halvt år sedan gick jag genom vad de vanligaste inlämningsplatserna för gamla kläder gjorde av sina grejer. Jag kollade både välgörenhetsorganisationer och klädkedjor. Och vad jag kom fram till då stämmer någorlunda fortfarande. Men det är väldigt svårt att få reda på vad som händer med grejerna efter de gått till sortering utomlands och vid min senaste koll så visade det sig att det företag (SOEX) som tar emot grejer för sortering från såväl, H&M, Hemtex, KappAhl och Röda Korset har utökat sin sortering till att även ske i Förenade Arabemiraten. Tidigare sorterades allt i Tyskland men nu finns det alltså en stor sortering även utanför EU. Det är ju nödvändigtvis inte illa men Förenade Arabemiraten är allt annat än en demokrati.

Men vad händer då med de kläder vi lämnar in? Väljer du att lämna till Myrorna (som samlar in mest i Sverige) så kommer det kanske att sorteras i Sverige (ungefär hälften sorteras här) och resten sorteras utomlands. Myrorna är de som har bäst koll på sina siffror och de uppger att de säljer 11 procent av insamlade kläder här i Sverige, resten skickar de utomlands för försäljning. Vill du kolla mer exakt vad Myrorna gör kan du kolla deras hållbarhetsrapport. Den ger inte svar på alla frågor men i alla fall en del.

Om du lämnar in till Röda Korset och Stadsmissionen så kommer det att sorteras här i Sverige. Det som Röda Korset bedömer inte kan säljas i Sverige exporteras till SOEX i Tyskland som sorterar det igen (kanske i Förenade Arabemiraten) och de kommer i sin tur att sälja ungefär 60 procent som second hand till tredje land, oftast Central Europa men även till afrikanska och asiatiska länder. Det som Stadsmissionen bedömer inte kan säljas här, kommer de att skicka med Myrorna för sortering i andra länder.

Av de grejer som inte säljs som second hand återvinns ungefär 35 procent. Men inte till nya textilfibrer utan främst till isolering och stoppning. Och det är ju mycket bättre än att det bränns, men det är ju inte nya paltor. Och alltså 1-2 procent återvinns till nya textila fibrer. En liten del av det insamlade materialet bränns också, det är främst mögliga grejer och kläder som bedöms innehålla farliga och hälsovådliga ämnen som vi inte vill ha in i återvinningsloopen.

Om du lämnar in grejer till H&M, KappAhl eller Hemtex så säljer de grejerna till SOEX som alltså sorterar i Tyskland och Förenade Arabemiraten. Ingen sortering sker här i Sverige och så lite som en procent kommer att bli nya kläder. Kläder du lämnar till Lindex kommer att sorteras och tas om hand av Myrorna som Lindex samarbetar med.

Vad som händer med de kläder som säljs utomlands och hur de påverkar världen råder det delade meningar om. Om ni som jag skulle orka läsa rapporten från Nordiska ministerrådet som försöker bena ut vad våra gamla kläder tar vägen och hur de påverkar skulle upptäcka att det är en komplex bild som framträder. Och att iden om hur våra second-hand kläder slår ut inhemsk produktion av kläder i Afrika inte riktigt stämmer. Eller jo, det kan mycket väl vara sant i vissa länder men det är ytterst förenklat och även typiskt att vi drar hela Afrika över en kam. Som om Afrika inte var en egen kontinent med 55 länder med olika förutsättningar.
africa-60570_1920Det rapporten visar är nämligen att second-handförsäljning av kläder från Europa har gynnat ekonomin i vissa länder och missgynnat andra. Flera länder har förbjudit import av second-handkläder och den inhemska produktionen har ändå avstannat. Och mycket talar för att det snarare är import av billiga nya kläder från Asien som konkurrerat ut inhemsk industri. Men rapporten visar också på att det är väldigt svårt att få reda på exakt var ens gamla tröja hamnar, att vägarna är låga och krångliga med många mellanhänder. Och att det behövs bättre kontroll och större transparens.

Men hur ska vi då tänka när vi står där framför våra överfulla garderober som behöver en utrensning? För det är ju bra att rensa ur garderoben för att få en överblick.

  1. Kolla i din bekantskapskrets om det är någon som vill ha/behöver dina utrensade kläder.
  2. Om det är kläder av hög kvalitet, sälj dem själv. Du kommer inte att bli rik men någon som verkligen vill ha dem kan köpa dem.
  3. Lämna kläderna till en välgörenhetsorganisation du litar på. Kanske vill du att de ska sortera i Sverige eller så gillar du det sociala arbetet de utför.
  4. Är det gammalt och trasigt (men rent) lämna det till en organisation eller klädkedja som tar emot sådant. För miljön är det bättre att det blir isolering än att det bränns.
  5. Sist det viktigaste. Fyll INTE det nya tomma utrymmet i garderoben med att köpa nytt.

Sedan behöver vi bli bättre på att handla second-hand här i Sverige. De flesta välgörenhetsorganisationer skulle gärna sälja allt de fick in här i Sverige, men det går i dagsläget inte.

 

 

Det går att tillverka schysst viskos

lumber-1246545_1920Nu ska jag prata om viskos igen. Alltså tyg som tillverkas av cellulosa. Och jag har skrivit om det förut, flera gånger. Senast när jag ville belysa det faktum att svensk skog fraktas till Asien för att där omvandlas till textil och hur den tillverkningen är allt annat än ren.

För att omvandla trä till mjukt och skönt tyg krävs det en hel massa olika kemikalier, en del farliga för miljö och människor. Men det betyder inte att viskosproduktion behöver vara skadligt, det är det som är det kluriga med kemikalietunga industrier, det handlar så mycket om hur dessa kemikalier tas omhand, i vilka system och hur starkt skydd de som arbetar har.
Skärmavbild 2018-01-23 kl. 14.47.31Nästan all viskosproduktion sker i Asien och där är det generellt sämre ställt med miljö- och arbetsskydd än i Europa. Men det betyder inte att viskosproduktionen där behöver vara smutsig, fastän den är det idag. Det går att tillverka viskos i bra system utan större fara för människor och miljö men då behöver många av viskosbruken ställa om. Och det gör mig glad att se att världens näst största viskostillverkare Lenzig vill göra de förändringar som krävs för att viskos ska bli ett relativt hållbart materialval. Changing Markets har nämligen tagit fram en vägledning för att nå en hållbar viskosproduktion och Lenzig är beredda att följa den.

Och även om det inte många dagar sedan jag ifrågasatte H&M:s dåliga löner och arbetsvillkor ska jag nu lyfta något bra de gjort.

Flera stora klädproducenter som exempelvis H&M och Zara har nämligen skrivit på vägledningen om hur en hållbar viskosproduktion ska uppnås och lovar att inte köpa viskos från industrier som inte sköter sig. Vi får se hur det går med det, men det är definitivt ett steg i rätt riktning. Så för en gångs skull säger jag heja H&M, och menar det.

Men hur var det då med den svenska skogen? Jo, den exporteras till Asien och blir tyg hos världens största viskostillverkare Aditya Birla Group. De vill trots flera rapporter och händelser som visar på oegentligheter i produktionen inte kännas vid att det finns problem med deras viskosproduktion. Så den svenska skogen fortsätter smutsa ner indiska floder och det ser inte ut att det blir någon ändring på det inom den närmaste framtiden.

PS: Viskosen från Aditya Birla Groups heter Liva. Den tänker i alla fall inte jag köpa.